Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1848, sida 1

kallt; kl. 9 e. m. Rar. 26,16, 2 gr. kallt. Den 26, kl. 8 f. m. Bar. 26,28, 1 gr. blidt; kl. 2 e. m. Bar. 26,29, 7 gr. blidt. Korrespondens. Stockholm den 23 December. Här blifver efter allt utseende en föga lysande jul. Väl har bokpressen fått arbeta, och man kan nästan säga, att jul-litteraturen måste räknas i lasstal. Men om den bördan just kan anses förtjena att dragas af de idla hästar eller af de okade nöten, är en fråga, som torde vara svår nog att besvara. Väl tyckes ett och annat vara läsvärdt, men med iå undantag är det fabrikater, som skulle fi få föga afsättning, om cj författarne hade varit lyckligare i påfunden om rubrikerna än i innehållet. Likaså hafva äfven inom konstoch slöjd-lifvet otvifvelaktigt ansträngningar egt rum, i hopp att finna afsättning id julhelgen, och några här anordnade utställningar visa icke obetydliga framsteg. Men i allmänhet synes folket i denna tid hylh samma system som Gustaf III följde i Rom, nenligen: att se på mycket och köpa litet; om af samma skäl, som den derangerade konungen, är svårt att säga, ty då man åskådar de folkmassor, som deltaga i de offentliga nöjena, hvari maskerader utgöra en icke obetydlig anpart, kan väl ingen tro på penningbrist hos mängden. Imellertid måste härvid betraktas, att alla dessa slags nöjen fallit i pris, så att de lättare än förr begagnas, hvaremot de på det hela äro så enformiga och fattiga på verkligt lif och glädje, att de alldeles icke förneka rigtigheten af mitt förut fällda uttryck om sannolikheten af en föga lysande jul. Inom det politiska lifvet upptages nästan all uppmärksamhet af de utländska tilldragelserna. Man synes nästan alldeles förglömma våra egna angelägenheter. Visserligen hör man det vanliga tadlet öfver befordringsväsendet, polisgodtycket, m. m, som är af mera privat natur; men rörer det samhällets stora lifsfrågor, så märkas på sin höjd några axelryckningar — hufvudstaden tyckes ej vilja för det närvarande befatta sig med dem — och det ser ut, som besvärade det till och med att höra dem ifrågasättas. Under det att på sådant sätt betraktaren står villrådig, om han i tidslynnet här skall skåda en försoffning eller blott obeslutsamhet, villrådighet, eller något ännu värre, såsom t. ex. misströstan, är det ej utan att ifrån visst håll förmärkes annalkandet af något, som möjligen kan komma att framkalla en plötslig förändring. Det torde få anses troligt, att åtskilliga förberedelser vid flottans stationer antyda — rustningar — om ock deras utsträckning icke ännu kan eller får gissas; och det är troligt, att den väckta opinionsstriden om behöfligheten af en urtima riksdag blifver bilagd genom nödvändighetens mäktiga inverkan: icke för representationsreformen, ty den synes både kreti och pleti lemna åt ödet, utan för det stora vehiklet: penningen, som i synnerhet är brydsam att utlocka från folket in i skattkammaren, då man vill rusta, utan krigsorsak, således icke en gång kan inleda förslaget med lyftningen af stora kreditivet, för hvilken erfordras något mera krigiskt, än blott och bart hågen att anställa öfningsläger. Väl underrittade påstå, att således agitationen för Rikets Ständers sammankallande i och för den stora frågan icke kan behöfvas, emedau andra anledningar i alla fall komma att påskynda detsamma, opinionen i Stockholm.