Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1848, sida 2

och smäningom afslöjade hennes tankar. Hennes ögon rullade väldsamt i sina gropar; hennes tänder skallrade emot hvarandra, och ett skri — ett rosslande, törskräckligt att höra, banade sig väg från hennes bröst. Denna stumma scen gjorde ett så isande, så hemskt intryck på Sylvio, att han machinmissigt reste sig upp. Bastien stadnade. Å Qvinna! sade han strängt, huru mycket har man gifvit er och hvad har man lofvat er, för att ni skulle samtycka att. begå denna handlinge? Ett nytt skri blef Simonias enda svar. Och han närmade sig henne ännu ett steg. Huru mycket har man gifvit er, och hvad har man lofvat er? upprepade Bastien. Vid denna fråga, som, upprepad, fick en viss grad af obeveklig bestämdhet, förde Simonia hastigt händerna till sin panna, likasom förskräckelsen förlamat hennes ögonlock och hon ej hade något annat medel att undvika sin domares blick. ; Då emellertid Bastien icke erhöll något svar, steg han ännu närmare, medan hans ögon alltsemnt glänste af denna eld, som var likasom förelöparen till en blifvande storm. Simonia såg I honom icke mer; men hon hörde hans steg på stengolfvet. När hon slutligen hörde honom bredvid sig, undslapp henne ett tredje, mera ge