Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1848, sida 3

oocch han tömde mycket artigt i deras glas hvad som fanns qvar i flaskan. De båda obekanta tackade och drucko. Det moln, som hitintills hvilat öfver Bastiens panna, klarnade hastigt, ett skalkaktigt uttryck blixtrade i hans ögon och han fattade med ena handen ett fullbräddadt glas hvitt vin, medan han knäppte med den andra, likasom intagen af en sprittande och okynnig munterhet. Skål, mina herrar! utropade han och förde glaset till läpparne. Men jag har ännu icke fått veta, om Ni i dag hafven gjort något lyckskott, fortfor han. Se så! svaren utan krus, (ty jag är en jägare till lif och själ, likasom ni,) sägen mig, ären J missbelåtna med, att jagtens skifte fört er in på mitt territorium?Åh! om vi voro villrädiga ett ögonblick. svarade Höknäsan, så var det, emedan trakten icke är säker; och under natten här bland bergen kunde man hafva att frukta ... Ahl jag vet, hvad ni vill säga: Bastien, röfvaren ... häh 2 Utan tvifvel. Nåväl! men J hafven ju sett, att jag bor helt ensam? ..... Det är sannt, man får icke alltid hålla sig säker, ty denne Bastien har ofta, såsom man påstår, ett helt band spetsbofvar under sitt