kanonad; i morse hitfördes en mängd särade frän denna trakt, hvilket allt antyder, att en strid egt rum med Ungrarne. Rykten, som dock klinga högst osannolikt och icke bekräftats genom sednare berättelser, cirkulerade redan i går afse, att Pressburg intagits och Ungrarnes läger uppgått i flammor. — Prinsen af Preussen har inträffat i Ollmätz på ett besök hos kejsaren. — General grefve Grunne är af kejsaren utnämnd till dess generaladjutant. — Belägringstillståndet tros icke skola taga slut, innan ungerska förhållanderna blifvit afgjorda, och förr än dess lära ej eller Wienarne kunna vänta att se sin unge kejsare inom deras murar. Äfven med hoppet om en amnesti är det förbi. Dödsdomar afkunnas ännu af krigsråtten öfver deltagare i October-revolutionen: men Windischgrätz är så nådig att förvandla deras lydelse i flerårigt fängelse eller tvångsarbete. I provinsen Nedra-Österrike gå ännu dyningar af revolutions-stormen i October, hvadan en slygande kolonn kroater ditbeordrats för att företaga en allmän afväpning och på äkta kroatmaner med roten upprycka det revolutionära ogräs, som der blifvet utsådt af från Wien flyktadestudenter och ultra-radikaler. Ungern ser nu den slags nationella sjelfstänI dighet, det i sekler åtnjutit, hotadt af korathöfdingen Jellachich och Wiener-demokraternes buse Windischyrätz. Rörande Ungrarnes motståndskraft, försvarsanstalter och sinnesstämning, sväfvar man i ett fullkomligt egyptiskt mörker, enär notiserna från deras land äro så ytterst knapphändiga och motsägande. Från ett håll uppgifves, att Ungrarne äro beredde till det yttersta f motstånd; å en annan sida igen heter det, att den sak, hvarföre det kämpas, icke är nationell i Ungern, och att så väl städernas borgare som folket å landsbyggden längta efter ro. TYSKLAND. I Frankfurt synes en snar ministerförändring vara oundviklig. Sckmerling, som, isynnerhet med I hänseende till de österrikiska förhållanderna, angripes från alla håll, kommer sannolikligen att nedlägga sin befattning af konseljpresident och utrikesminister och endera öfvertaga inrikesportföljen, eller, hvilket är troligare, helt och hållet utträda ur kabinettet. Henrik v. Gagern, national-församlingens så många gånger ätervalde president, betecknas allmännast som hans efterträdare. Man tycker sig äfven af flera underrättelser kunna sluta, att erkehertig Johan snart nedlägger riksföreståndareskapet, enär Österrike tar honom i anspråk såsom rådgifvare för den unga kejsaren Frank. Journ krifvel ler den 10 Dec.: Utom det ofta upprepade ryktet, att Baiern allaredan har tagit steg i opposition emot Preussens blitvande hegemoni i Tyskland, utbreder sig nu ett nytt, ati nenuigen tyska furstarne, med undantag af Preussens konung, med Baiern i spetsen ärna imitera den nyaste preussiska uppfinningen, men som kontramina emot uppfinnaren; de skulle nemligen hafva i sinnet att oktroyera en slags riksförfattning. Så mycket är säkert, att den österrikisk-bajerska politiken, så vidt möjligt är, söker med största ifver att utvidga kretsen af sina verldsliga och andliga bundsförvandter. Till dessa bundsförvandter hör den katholska kyrkan, det vill säga klercsiet sjelft i de delar af Preussen, i hvilka katholicismen är förherrskande och hvarest i lång tid orden Preussare och protestant voro lika förhatliga synonymer. — Erkehertig Ferdinand af Este har den 8 ankommit till Frankfurt, och hans