andliga förrättningar, säsom döpa, viga, afhöra bikt och meddela syndernas förlätelse, dels upptogos på herregodsen som slottskaplaner, länspligtige och tjenare, samt genom deltagande i sina herrars otyglade lefnadssätt förvärfvade sig deras ynnest. För att ännu mera regelbinda dessa kaniker bestämdes vissa timmar såväl af dagen, som natten (kora canonica), på hvilka de skulle bedja, öfva sin andakt och lisa vissa kapitel ur Bibeln (capitula seriptur2e sacre). Deraf kallades dessa kollegier kapitel eller Bibel-kapitel-läsare. Så uppkommo Domkapitel — en dra med exempel af fromhet, gndsfruktan, andaktsöfningar och renlefnad. Carl den store stadför dem ännu mera opassande nöjen. t biskopar hos domkapitlen, hvilka nu antogo samI kapitel ur Bibeln, vinnlägga sig om fromhet och rena seder, blefvo de nu ordentliga domstolar, Som tillvällade sig allt större och större verldslig makt. De blefvo icke längre prester utan prelater. Rika prexbenden och stort anseende, som dessa prelater tillskansat sig, lockade snart adeln . att eftertrakta dessa embeten. Men som icke embetet, utan inkomsterna voro motivet för deras sökande, började adeln snart låta embetena förvaltas af vikarier, medan inkomsterna, kyrkogodsen och äran behöllos af dem sjelfva. Så förlorade genom domkapitlens bemedling kyrkogodsen snart sin första ursprungliga betydelse. Det, som var gifvet till fromhetens och gudsfruktans tjenst, blef ett medel att tillfredsställa herrsklystne och egennyttige prelaters sjelfviska njutningar. Vid reformationen förbättrades dessa inrättningar så till vida, att äfven verldsliga medlemmar intogos och en bestämd verksamhet anvisades dem, neml. 1:o att döma i giftermålssaker; 2:o j handhafva kyrkobannet och 3:o skipa rätt i afseende på presterskapet. Denna reform skedde 1543, och inrättningen kallades nu konsistorium. Reuttskipningen öfver presterskapet tog dock snart upp sig och utsträcktes vidare. Mer än en gång fingo enskildta förtryckta theologer erfara, att ) Kristus ännu icke räddat de sina utur det påfliga slafveriet, utan att de ännu fortfarande voro slafI var under politiken. Makten öfver folket ut— — fästade domkapitels-inrättningen för att draga dåvarande presterskap från jagt, krig och andra Mot slutet af II:te scklet stadnade den från folket till kleresiet dragna råättigheten att välja ma form för biskoparnas val, som kardinal-kollegiet i Rom vid påfvarnes. I stället för att läsa gifva föredömen af sann kristlig ödmjukhet och inrättning, hvilken fått namn af medlemmarnes skyldighet att flitigt lisa Bibeln samt föregå an