En förbrytare. Berättelse af Augustine Chevalier. (Forts, från N:o 296.) Ehuru jag ännu icke hunnit till den erforderliga aldern, mötte jag ingen svårighet: Honore Gervais hade bedt sin löjtnant underrätta den officer, som hade att göra med inskrifningen, att mina anhöriga, för att straffa mig, ville ställa mig för ett eller två år under fanan, men att de sedan skulle skaffa karl i mitt ställe. Efter sex månaders förlopp lemnade regementet depoten, och vi bröto upp, för att förläggas i en nordlig garnison. Jag är finkänslig och stolt; jag missskötte min tjenst — jag tillstär det. Den behandling, för hvilken jag var utsatt, upprörde mig. Jag råkade i en skarp tvist med en af mina förmän, och jag deserterade, Denna nyhet krossade min kusins hjerta, som alskade mig. Hon dog af de sorger och farhågor, jag förorsakade henne, och min tant, i rättmätig vrede och i sin moderliga smärta, lät tillkännagifva, att jag ej fick visa mig för hennes ögon. Öfvergifven, utan tillflykt, utan utvägar, irrade jag någon tid bland skogarne här i bergstrakten, känd under mitt förnamn Bastien och lefvande af hvad bönder och grufsarbetare gåfvo mig. En dag nekade man gifva mig något; jag var hungrig, jag lade icke ätit på tvenne dagar. Jag stal ett