— ene sträcktes äfven snart till regemente öfver hvar och en landskyrka, som subordinerade under konsistorium, ehuru till en början under furstlig auktoritet. Så uppstod en ny protestantisk hierarki utaf andlige och verldslige fullmäktige i en allt högre och högre stigande representation. I England stannade slutligen den kyrkliga lagstiftningen hos parlamentet, och förvaltningen i biskoparnes bänder, hvilken dock genom deras sträfvan att förflyttas från det ena biskopsdömet till det andra efter biskopsdömenas olika inkomster äfven på sitt vis blef beroende af regeringen. I Tyskland gick den ännu aktade patronrättigheten smäningom öfver till konsistorierna. De omätliga kyrkogodsen delades mellan furstarne och adeln; nägon gång kommo de ock folket, genom indragning af räntor och pålagor, till godo. Den bergade öfverlefvan af kyrkogodsen blef till det mesta af furstliga embetsmyndigheter förvaltad. I stället för domkapitlets munkar, med hvilka påfven fordom regerat, trädde stående härar i den verldsliga regentens tjenst, hvilken nu uppstigit till kyrkans synliga öfverhufyud, och tagit väldet öfver både klerus, domkapitel och kyrkogods. Så nedsjönk den gamla högtidliga domkapitels-värdigheten till bilden af ett vanligt förvaltningsverk, som i allo ställer sig höga öfverhetens bud till efterrättelse. Domkapitlen äro nu mera föga annat, än ett statens kammarkollegium och kammarrätt i kyrkan. Och det måtte vara från den tiIden, som den illasinnade trott sig finna skäl att härleda deras namn, genom antagande af vokalförändring för första stafvelsen och en liten utvidgning af den andra. Ty, som man känner, äro I kapitelsledamötefna, trots deras åt dem inrymda juridiska besattning, icke skyldiga att taga någon juridisk examen, och kunna derför ganska litt hugga yxan i sten. : Önskligt vore — och det må blifva sensmoralen af denna framställning, om dessa inrättningar, hvilka ursprungligen grundades i och för kyrkan, kunde återställas till deras första renhet soch blifva fromhetens, gudsfruktans och det kristliga lifvets plantskolor, der capitulares i kapitelläsning, icke ur verldsliga lagen, utan ur Biibeln, i rena seder, fromhet, bön och dygd föresingo det öfriga presterskapet och tillika med det arbetade på folkets bästa, blott och bart geInom kristendomen och det nya lif, den är ämnad att framföda.