Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1848, sida 1

Om Statsckonomiens Studium. (Forts. fr. föreg. nummer.) Då en sanning lyckats att vinna så mycken terräng, att den ej kan bestridas med andra skill, än att dess tillämpande är utopiskt, har den vunnit mer, än halfva segren, Det der utopiska, som egentligen har sin grund i de hotade företradesrättigheternas och interessenas fruktan, måste så småningom gifva vika, och kampen emot sanningen sålunda blifva allt svagare. Den sednaste tiden visar äfven detta. Uti alla länder räknar Istatsekonomien numera många anhängare och kunInige försvarare. Des theorier och läror vinna allt mer och mer praktiskt användande och uppmärksamhet inom samhällena, och, om de styrande i allmänhet och på de flesta ställen ej se sdessa ftamsteg med fullkomlig tillfredsställelse, så måste de dock finna sig deruti samt att uti mångsaldiga fall söka stöd och råd för sina tillgöraniden just af den vetenskap, som de understundom och vid andra tillfällen gerna skulle vilja, men sej kunna, undertrycka. På ett och annat ställe visar man sig väl bättre stimd emot densamma, och I några storsinnade män finnas visserligen här och I der uti konseljerna, hvilka akta sanningen och srättvisan samt folkens väl högre, in furstegunst och de företrädesegandes samt interessenas medhäll. I allmänhet ine dock folkens förtryckare af alla grader, att i samma mån, som statsekonomiens satser och liror spridas ibland folket, i samma mån blifver det svårare och farligare, att godtyckligt herrska, göra och låta hur man behagar: att lefva på nationens bekostnad, och derjöre gynnas ej denna vetenskap, derföre öfverses a S( den af hvar och en, som anser sitt interesse vaIra förenadt med de nu rådande missbruken, så uti statens förvaltning, som uti dess inre och yttre ekonomiska förhållanden. Man förebrår statsekonomerne, att de äro härdhjertade, att de äro känslolösa för menskligheItens lidanden, att de uppoffra anden för materilen; hedern och äran för rikedomen. Huru obefogade sådana förebråelser äro skall en närmare kännedom af denna vetenskap visa dem, som heldre sjelfva undersöka, än i följd af andras I snack döma. Dessutom är det äfven oftast från I sådana håll, hvarest man fruktar inflytandet af I vetenskapens läror, och hvarest man genom dem befarar efterräkningar eller en förminskning i in(kkräktad makt, vunna företrädesrättigheter och sobilliga fördelar, som man hörde dylika satser drifvas. Statsekonomien sysselsätter sig visserliigen med undersökningar, beträffande de naturliI ga lagarna för produktionens och rikedomens förI delning och konsumtion, samt har till sitt hufvudsakliga föremål att föröka massan af denna rikedom. Men behöfver den väl derföre förbise allt sannat, än rikedomen? Beror ej till en stor del en nations moralitet och andliga utveckling på dess materiella I välstånd? Och utgöra ej oftast armodet och nöIden de verksammaste driffjedrarna och anledningarna till brotten och sedeslösheten? Och månne hej statsekonomien, just genom den vigt, som denlägger på rikedomens hopande inom ett samhälleg. bäst gendrifver förebråelsen af känslolöshet för mensklighetens lidanden? Då en nations förms—genhet genom en statsekonomisk rigtig lagstiftI ning får tillfälle att föröka sig, och denna rikeI dom i öfverensstämmelse med vetenskapens läror beredes lägenhet att fritt fördela sig och verka, så aftager lidandet och förminskas det förut varande mer eller mindre rådande armodet. Il Är Ä; nu detta sätt att afhjelma gen, oeh