(t1NXR 1-777710: stycket. och Säljas under loppet af nista är afgift i och för de utdelningsställena. ok raren på sätt — — Apropos, Aftonbladet! Det är omöjligt för Hr Lars Hjerta att decidera sig. Sednast i går afton utvecklades uti ett långt tal denna omöjlighet. Hr Hjerta kan ej siga om man bör antaga det kongl. representationsförslaget eller ej. Man måste först ha urtima riksdag. Ty hvad skulle man, säger Aftonbladet, säga om en bagare, som bakade bullarne innan han hade ug-— nen eldad? Allehanda, som mera synes känna theorien för bagerikonsten, gör en kontraproposition och frågar hvad man skulle siga om en bagare, som eldade ugnen innan han hade några bullar att sätta dit? Aftonbladet anses derföre för en ganska , odeciderad bagare., För öfrigt tilldrager sig ej här just mycket af vigt. Allmänheten har fått en liten diversion från politiken uti striden mellan den Svenska och Italienska theatertruppen, hvilken strid kostat baron Hugo Ilamilton hans plats såsom direktör för Kongl. M:ts spektakler.. Baron H. har länge mojat sig i nådens solglans; han har i flera år förenat två embeten, hvilka, för att sluta af lönerna, böra vara högst mödosamma och maktpåliggande. Men då man är baron, så har man väl större förmåga, än andra menniskor. Öfver-— postdirektörsembetet blir således hidanefter för H. blott en småsak, såsom det äfven varit hittills. I I II i I Meningarne om den italienska striden — jag menar den italienska theaterpersonalens strid — äro olika, och allmänheten är delad mellan Ginther och Chigsssei. Här finnes äfven en fransysk theatertrupp, som under Hr Voizels manliga regering gjorde så dåliga affärer, att styrelsen öfvertogs af ett fruntimmer, mademoiselle Morsiany. Få nu se om det går bättre under den qvinliga spiran! I Några andra nyheter känner jag icke. Stora massor af barnböcker äro till julen redan utkomna. Dessutom arbeten af Fredrika Bremer, On— kel Adam, m. fl. Flera andra väntas med det snaraste. Far väl för denna gång! 1. l 2. I Stockholm den 15:de Dec. Inga inläindska nyheter af vigt afhöras, om ej dertill skall räknas utnämningen af en Öfver-Ståthållare, grefve Jacob Hamilton. Allt interesse vänder sig nu omkring de utländska tilldragelserna. Underättelserna med posten i dag, angående kejsar Ferdinands afsägelse och den 18-årige Frans Josephs I uppstigande på österrikiska kejsarthronen, samt konungens af Preussen egenmäktiga upplösning af den konstituerande nationalförsamlingen och utfärdandet af en, ifrån regeringen allena utgången ny grundoch vallag, äro ock väl egnade att sysselsätta våra politici för några dagar. Den förra åtgärden, eller öfverlemnandet åt en yngling att stå i spetsen för ett stort, söndradt, och så att säga sig sjelft sönderslitande välde, är i vår tid, då folken visat sig allt mera inse behofvet af att deras angelägenheter vårdas af upplysta och kraftfulla män, ett alldeles oförklarligt steg; ty antingen skulle det innebära, att den konstitutionella monarkiens enda tänkbara rättsform, en ministerstyrelse, erkännes, och då kunde lika väl en fjosker eller en qvinna, som ett barn, inneI hafva thronen; eller ock innebär det ett slags hånande af den allmänna tidsandan. Det är således sannolikt ett nytt misstag ibland de lika stora som talrika, hvilka detta år blifvit begångna af de stora makternas styrande statsmän. D Hvad åter den sednare saken beträffar, så är den i många afseenden att äfven betrakta såsom ett öppet förakt för gifna löftens helgd och folkets högt uttalade tänkesätt. Det står nu att se, huruvida först och främst de i den af makten allena förlänade grundlag utlofvade garantier för politiska och borgerliga rättigheter i verkligheten respekteras af den sjelf, och sedan, om den nya statsformen kan tillfredsställa folkets tidsenliga behof och önskningar. I sådant fall kan visserligen framtiden blidkas öfver det förkastliga i