Visst göra de det, svarade Bastien; jag har icke stulit en enda af dem. Och .... läser ni dem någon gång? Så ofta det faller mig in, men, såsom ni sade, endast någon gång. Till och med dessa?, ropade Sylvio, nedtagande från en af bokskåpets hyllor en Homerus på grekiska och en Horatus på latinska språket. Jag är just icke slängd i Homeri språk,återtog Bastien i en ton af låtsad blygsamhet, ymen Horatius: Quintus Horatius Flaccusv utropade han ståtligt, accentuerande orden och gifvande hvarje stafvelse sin prosodiska qvantitet, honom läser och öfversätter jag utan svärighet .... Ni ler! Tviflar ni kanske? Nåväl, hör då! jag reciterar ur minnet: Pastor quum traheret per freta navibus Idocis Helenen Ec.Och lutande sig tillbaka emot stolskarmen uppläste han det ena odet efter det andra med de harmoniska böjningar, hvilka utmärka en fulländad latinare. Hvad tänker ni härom? Förvånar det väl er? sade han, dragande sin cigarr och utstötande alltimellanåt lätta tobaksmoln; vulan! jag ser, att detta ännu icke är nog för er och att er inbillning och er vettgirighet ännu icke blifvit tillfredsställda. Ni är ifrån B, har ni sagt mig, och