rifna emballager, undersökta färgstofter m. m. behandlas alla tyger, äfven af de ömtäligaste färgor och den dyrbaraste qvalitö. Han vill aflägsna sig från detta förbistringens hemvist, men tillbakatränges af de handlandes legokarlar, som från stämpelrummet skola utbära de afstämplade tygerna; han rigtar sina blickar åt detta håll och ser en skymt af dager uppåt taket, dit en hög trappa leder, samt derinnanför ett hvalf, der afståndet mellan de ståendes hufvuden och taket är ganska ringa; han önskar besöka denna kontrollens verkstad, men som man måste bilda queue för att komma dit, tager han sitt parti och går sin väg. Deri gör han rätt; ty han hade icke der att göra, och ökar blott trängseln. På gatan, en allmän farled, der vedlass köras, bränvinsfat afhemtas, transporter af gill inrikes orter ämnadt gods stundligen ske, der finner han i smutsen kringspridda kistor, ullbalar, vinfastager, russin-lådor, färgträd, hudar m. m., n.b. om det är uppehållsvåder, men i motsatt fall, och detta synes envist inträffa, åtminstone hösttiden här i Götheborg, är det äfven slut med den utvägen. Den beskedlige och längmodige forskaren förmodar dock ännu, att några större förvaringsrum finnas, dit varorna, under afvaktan af tullbehandling, kunna från fartygen få aflemnas. Då han likväl äfven härpå får ett nekande svar, ty den bodlägenhet, som visas bonom i det så kallade Ostindiska huset, vill han ej godkänna, yttrar han, att då har man det vida bättre ställdt i Söderköping, för att icke tala om Norrköping, der jag äfven varit; men jag förstår, fortfar han, Götheborgs handlande betala blott en ytterst ringa tolag, så att penningarne ej räcka till, och de vilja ej åtaga sig något mera, churu de deri göra orätt och oklokt för sig sjelfve. Åter ett kolossalt misstag, min bäste herre, svarar man, ty tolagen c. är här högre än niistan på hvarje annan handelsplats i riket, och tolagskammarens uppbörd utgjorde förlidet år circa 170,000 och stiger troligen i år till närmare 200,000 R:dr. Men lemnom den beskedlige frågvise mannen, helst han af sista svaret blef så grundligt lång i synen, att han i all tysthet går sin väg. — Att den här framställda skildringen är troget tecknad efter naturen, derom kan hvem som helst förvissa sig, och de vid bron nu liggande skepparne, kunna bestyrka uppgiften af den fördröjda lossningen. Hvilken skada detta tillfogar handeln och skeppsfarten, kan litt inses, då många af de ännu qvarvarande fartygen redan kunnat vara åter på väg till främmande land, i stället för att blifva vinterliggare. Vi betvifla icke ett ögonblick, att ju tolagsmedlen användas till för staden gagneliga ändamål; men vi kunna icke underlåta erinra, att dessa medel äro tillkomna för att bereda lättnad för handelsrörelsen, med uttryckligt bestämmande att bryggor, packhus och tullkammare-lokaler skola hållas, och att således utgifterna höra härtill utgå 1 främsta rummet. Genom beredd trefnad och beqvämlighet i varutrafiken, ätergäldas dessa uppoffringar mer än väl; och skulle äfven en del af belöningen bestå i en behaglig sjelfbelåtenhet att hafva ett vackert och fullt ändamålsenligt tull-etablissement. så vore denna ambition till och med lofvärd uti en stad, sådan som Götheborg, hvars uppkomst och välmåga har sitt nästan enda rotfiste i handeln. Men imellertid fordras för en förändrings tillvägabringande flera års tid. Handeln och sjöfarten tilltaga imellertid årligen, och olägenheterna komma i samma mån att ökas. Måste man vänta på fullbordandet af den mängd arbeten, Drätselkommissionen redan lär hafva