lärer den: att skaparen ej har bestämt menniskan för ett lif, likt myrans och biets, utan att han har begäfvat dess själ med en ädel stolthet och förstånd, för att genom ett fritt bruk deraf göra sig sjelf till naturens herre; att friheten : medför viillstånd och tvånget är förnedrande; att alla menniskor äro bröder, samt böra med aktning för ömsesidiga naturliga rittigheter närma sig hvarandra, och, fritt utbytande sins emellan deras verksamhets frukter, knyta ett fast och oupplösligt samband. Sådan är den grund, på hvilken den vetenskap hvilar, som i en ej långt aflägsen framtid måste komma att regera samhällena. Är ej denna lära i strängaste måtto öfverensstämmande med moralens, med religionens bud? Och skulle ej ett förverkligande af densamma medföra tillfredsställelse och ro bland folken? Vi tro det. Friheten att arbeta, att producera och följaktligen konsumera, anser statsekonomien såsom menniskans oförytterliga rättigheter. Den motsätter sig hvarje hinder för utöfvandet af dessa rättigheter, och ett af dess sträfvanden är att aflägsna alla de band för den fria verksamheten och utbytet, hvilka möjligen kunna finnas i ett samfund. Denna vetenskap har just rönt det största och häftigaste , motstånd, emedan den velat och sökt befordra allas väl och försvarat allas rätt. En fiende till våldet, orättvisan och förtrycket, har den tillropat de styrande, att på ett rättvist sätt fördela nationens skattebidrag och med sparsamhet använda dem, en påminnelse, som ej emottagits med ) särdeles välvilja. De företrädesrätt egande klasserna och intressena i samhället har den äfven stött för hufvudet, genom sitt yrkande på likhet i förmåner och bördor för alla, genom sitt bemödande att upphäfva dessa företräden och undanrödja denna fördelning af intressen, kände under namn af skrån, privilegier, kompanier, gillen m. m. samt betecknade med orden tullskydd, monopol, navigationslagar och mera sådant. Af. folket, af massan, för hvilket den arbetat, verkat och stridt, knappast känd, har denna vetenskap på detta sätt rönt föga uppmuntran af samhället i allmänhet. Linge räknande många fiender och få vänner har dess framgång äfven hindrats af flere affällingar, hvilka, gifvande vika för klingande skäl, ofta hafva sökt att nedrifva de läror och bevisningar, som de nyss förut försvarat och utfört. Icke dess mindre har vetenskapen sett skaran af dess anhängare så smäningom tilltaga, och slutligen kommit så långt, att endast högst få af dess ifrigaste motståndare kunnat annorlunda bestrida dess läror, än genom förklarande, att de för det närvarande vore outför