En förbrytare. Berättelse af Augustine Cheralier. (Forts. från N:o 194.) Kort derefter voro de båda två i Bastiens boning. Simonia gjorde en något löjlig nigning för Sylvio och befriade derefter Bastien från hans ränsel, jagtväska och bössa. Hvad skola vi säga om Simonia? Om vi kunde stanna vid, hvad banditen sjelf hade yttrat till Sylvio: ung och vacker, men ack! vi måste tilllägga: utan uppfostran, utan estertanka till och med, och, hvad som är värre, enfaldig ända till elakhet. Det behöfdes icke mer än en blick, för att öfvertyga sig, att viljan och hjertat hos henne voro utan al styrka, och att denna obotliga svag-— het, som gränsa2e till en fullkomlig brist på omdöme, skulle knnna sätta henne i stånd att begå de svartaste handlingar, utan trolöshet och utan uppenbar ondska. Åhå! ropade hon, vägande jagtväskan i hanI den: det är då för att undfägna herrn der, som du gjort en så rik jagt, min man? I hvarje fall skall han draga fördel deraf, svarade Bastien; men hvad kommer åt Moloss? han springer och vädrar i alla hörn!Ah! här voro under din frånvaro tvenne främmade, tvenne jägare! de stego in här, för att