tvenne länstolar och sex andra stolar, symetriskt uppställda utefter väggarne. bDäå dörren var stängd, tog Bastien en af länstolarne, bjöd den andra åt Sylvio och satte sig i en af fönsterfördjupningarne. Derpå inrullade han skickligt, med fingerspetsarne mot knået, några tobaksstjelkar i ett blad spanskt papper, slog eld, antände cigarretten och sade till skolgossen: Såä vida ni icke tycker illa om cigarröken, ville jag röka litet under väntan på aftonmåltiden. Hvad er beträffar, så uppför er, som om det vore ert eget hem. Kasta böckerna i oordning, bläddra i papperen och uppsatserna, var nyfiken på allt; jag beder er derom: det skulle vara mig ett nöje. Ni meddelar mig sedan edra iakttagelser och vi språka vid elden till inpå natten. I stället för svar betraktade Sylvio honom med en min, som uttryckte den djupa öfverraskning, som åsynen af detta banditens så litterära och lugna hem förorsakat hos honom; och, ur stånd att längre dölja sina känslor, sade han slutligen med en ton af törvåning: vCigarröken besvärar mig på intet sätt, herr Bastien; men.... ursäkta! skulle det vara oartigt af mig att fråga, om alla dessa böcker tillhöra er.