borgmästaren C. H. Ewert (hvilka med sin närvaro hedrade sammankomsten) för deras alltid visade nit, kraft och omtanka i allt, hvad som rör de stadens trefnad, lugn och säkerhet. Dessutom ansåg sig Hr Björck böra nämna, att sekondchefen, kopparslagaremästaren Hr Lillja, med sitt vanliga nit och sin kända erfarenhet uti kommunale ärenden, på ett lika berömvärdt sätt ådagalagt dessa egenskaper vid skyddsvaktens upprättande och organisation. Hr Björck öfverlemnade derpå till Hr Lillja de honom såsom sekondehef utmärkande tecken. Hr Lillja tackade för den honom visade utmärkelse, uttryckande tillika den önskan att kunna göra sig förtjent af densamma till korpsens nytta och heder. Hr Landshöfdingen m. m. höll derefter ett för tillfället lämpligt och värdigt föredrag, slutande med, att det för honom såsom ortens högste styresman vore en glädje att finna, det han kunde påräkna ett sådant stöd för ordningens och allmänna lugnets bibehållande, som det korpsens närv. talrika ledamöter nu utvisade, och förklarade Hr Landsh. härföre såväl å Konungens, det allmännas, som ock å egna vägnar, korpsens samtl. ledamöter sin synnerliga erkänsla. Hr Lillja anförde härefter åtskilligt rörande korpsens verksamhet m. m., hvaribland annat, att ingen under hvad förevändning som heldst, borde eller kunde undandraga sig att på lämpligaste sätt tillrättavisa personer, hvilka störa allmänna lugnet; tilläggande Hr Lillja slutligen den önskan, det korpsen måtte länge få åtnjuta glädjen att som chef behålla dess lika skicklige som kunnige och aktade öfverbefälhafvare. Hr rådman Björck anmälde nu, att som bekant vore det en af korpsens medlemmar, machin-arbetaren C. L. Lindström för få dagar sedan fallit ett offer för mördarehänder, och då åtskillige ledam. yttrat den önskan, att korpsen måtte ledsaga den aflidne till hans sista hvilorum, ville herr Björck hemställa, om korpsens samtl. närvarande ledamöter härtill voro beredvillige, hvilket besvarades med ett enhälligt ja. Order utfärdades derpå, att korpsen skulle uppställas afdelningsvis, hvarje afdelning med dess fana i teten. — Kl. 3 syntes likvagnen, som inneslöt den mördades jordiska qvarlefvor, å stora norra Hamngatan, åtföljd af en talrik procession, bestående af den aflidnes vid hr Keillers mek. verkstad anställde kamrater. Sedan liktåget passerat slussen, slöt skyddsvakten sig till detsamma, som fortgick till svenska — kyrkogården, der skyddsvakten sig omkring det qvarter, i hvilket den amidnes graf var belägen. Jordfästningen, som af talrika åskådare, egde härefter rum. De kanslan upprörande minnen, hvilka vid detta sorgliga tillfälle framställde sig tvcktes å de närvarande göra ett djupt intryck. Wangaet öga sågs tårfyldt, och mången hördes beklaga det olyckliga öde, som träffat den i fulla kraften af hans mannaålder på ett så omenskligt sätt mördade mannen, hvilken nu öfverlemnades åt jordens moderliga sköte. Efter begrafnings-aktens slut återvände skyddsvakten till staden, der den af Hr öfverbefälhafvaren betackades, och derpå åtskilldes. Polisgevaldigern Flygare, som begifvit sig ut för att efterspana de från härv. länshäkte nyligen förrymde fångar, har i dag vid middagstiden återkommit, väl icke med dessa, men med en fångst af dylik beskaffenhet, hvilken herr Flygare helt oförväntadt lyckats göra. Flygare har nemligen under sina efterspaningar inhemtat, att 3:ne personer, klädda i likhet med nämnde fängar, passerat å Boråsvägen, hvadan denna ledning begagnades ända till trakten af Borås, der Flygare, jemte biträden, i ett hus inuti skogen, grepo de för poströfveriet emellan Agnesberg och Jordfallet tilltalade bröderne Carl och Johannes Pehrsson, hvilka härföre varit häktade, men äfven lyckats rymma, och som nu i en så olycklig stund begifvit sig på resor. Den tredje personen, som vid samma tillfälle greps, öfverlemnades till läns