Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1848, sida 2

M:r Elworth gaf en vink, dörren öppnades och Tom inträdde. Derpå fortfor han: Tom, äfven du bör vara närvarande vid den skål vi nu ärna tömma. Mine vänner! Hvem är väl egentliga orsaken till denna glädjemåltid. Hvem hafva vi alla att tacka för den lycka vi i denna stund njuta? hvem annat än den redlige menniskovännen Elias Jensen? Utom honom skulle troligen både Edvard och Nanny genom vistandet i eländets boningar hemfallit at lasten. Edvard hade icke blifvit kastad i hafvet, och genom berättelsen derom, samt om sin räddning, väckt andra menniskors medlidande, genom hvilkas omsorg han blifvit en rättskaffens man Nanny hade icke återfunnit sin goda tante och vi bade icke haft lyckan af hennes kärlek. Herrman hade gått miste om lyckan att åt sig rädda en trogen vän. Alrik och Augusta hade ännu varit obekanta för hvarandra, och Nanny hade ej genom sitt poem kunnat åstadkomma någon glad återförening; slutligen hade du Tom ej kunnat medverka till Edvards räddning, hvarföre vi alla äro dina gäldenärer. Elhas Jensen! hädanefter önskar jag att i dag ega en vän, en broder; välj dig en maka efter ditt sinne, som förljufvar din ålderdom; uppriktigt bjuda vi dig ett rum i vårt hjerta, en plats vid vårt bord; och vid min högra sida skall alltid en dylik vara öppen, till dess du fyller den med ditt återstående lifs ledsagarinna! ine vänner och älskade! Gud har skapat jorden till en gemensam boningsplats för oss alla; mödan, sorgen och glädjen böra således vara gemensamma. Drickom då gemensamt en Välsignelsens skål för Edvard och Nanny; en Hoppets skål för Alrik och vår älskade Augusta samt en Tacksamhetens skål för vår redlige vän Elias Jensen! En djup tystnad herrskade i salen, sedan denna trefaldiga skål blifvit tömd. Tusen känslor genomkorsade allas hjertan och intet öga fanns, hvari ej sararnes klara perlor, dessa så väl sorgens som glä