SE SEE VM Vv Mo OM MEET gar och först med energi uppträdt mot upproret, då det redan nått ett omfång, som nästan gjorde dess undertryckande till en omöjlighet. Derjemte beskyllades generalen i ganska tydliga ordalag för att uppsåtligt så hafva handlat, för att bringa verkst. utskottet på fall och sjelf komma i besittning af dess myndighet. Efter honom bestiger Cavaignac tribunen och svarar på dessa beskyllningar i ett tal, som varade trenne timmar. Utan att vara någon öfvad talare, utvecklade han likväl, enligt de olika partiernes utsago, en utomordentlig talang i sitt försvar, och han talade med en sådan styrka och öfv ygelsens värma, alt församlingen syntes vara öfvertygad om, att icke allenast angreppen voro orättvisa, utan att Cavaignac under hela sin verksamhet varit lifvad af en sällspord lojalitet och upprigtig fosterlandskärlek. Först förklarar generalen att han ingalunda har för afsigt alt anklaga verkst. utskottet, utan blott vill rena sig sjelf från hvarje beskyllning. Sedan ger han under församlingens spända uppmärksamhet en noggrann skildring af sin ställning till verkst. utskottet i början af Juniemöten, af upprorets gång och utveckling, af sina operationsplaner och gendrifver punkt för punkt de emot honom rigtade anklagelser. general hedean, som icke räknas bland geeralens vänner, bekräftar rigtigheten af hans uppgifter. Stormande bifallsyttringar följde på Cavaignacs tal, och mötet uppsköts till kl. 3 om aftonen. Mötet begynner åter med ett tal al Barthelemy St. Hilaire, hvari han söker att utveckla, att man ingalunda anklagat Cavaignac för ärelystnad eller förräderi, ntan endast för fel i sina operationer. Äfven Gar-: nier-Pages och Ledru-Rollin uppträdde emot generalen, men kommo ingen hvärt med sina 5 beskyllningar, som alla på ett segrande sätt blefvo gendrifne. Cavaignac förklarade derjemte på det bestämdaste, att han ingenting ville hafva att skaffa med Ledru-Rollin och hans parti. Detta oaktadt slutade alla de augrepp, hvaraf generalens motståndare väntat sig ett så afgörande resultat, med den mest lysande seger, i det församlingen, såsom redan är bekant, med 503 röster mot 34, antog en af den gamle vördnadsvärde Dupont de UP Eure föreslagen motiverad dagordning, så lydande: Församlingen går öfver till dagordningen, med stadfästelse af sitt dekret af den 28 Juni: heneral Cavalgnac har gjort sig rål förljent af sulerneslandel.Dermed slutade mötet, som endast med ett afbrott af tvenhe limmar varat från kl. 1—1212. Omkring 200 medlemmar, som icke vågade att efter diskussionen rösta emot Cavaignac, afhöllo sig från att deltaga i voteringen. beribland bemärker man Jules Favre, Berryer, Lammennais, de 3 herrarne Bonaparte, Ti hiers, Odilon-Barrot, Dupin, Montalembert o. s. v. För Cavaignac hafva bland andra röstat: Francois Ardyo, Carnot, Flocon, Trelat och Changarnier, de 4 förstnämnde medlemmar af regeringen före Junidagarna. Den ädle Lamarime har alls icke deltagit i anfallet på Cavaignac. Bien Public, L:s organ, förklarar sig i presidentfrågan emot Bonaparte och för Cavaignac, och sjelf utträder den högsinte skalden ur kandidaternes antal. Italienska frågan var före i nationalförsamlingen den 28 Nov. Sedan Cavaignac tillstatt, att underhandling:e rörande Lombardiet föga avancerade, lemnade han följande upplysningar beträffande oredan i Rom: Den 26 hade regeringen erhållit underrättelse om påfvens flykt från sin hufvudstad. Samma dag hade med telegrafen order skickats till Toulon att inskeppa 3500 man på 4 fregatter för alt afgå till Civita Vecchia. Folkrepresentanlen Courcelles har åtagit sig det uppdraget alt medfölja denna flotilj såsom utomordentlig gesandt. Hans instruktioner gå ut på, att han, efter att hafva landstigit i Civita Vecchia, skall begifva siz till franska sändebudet i Rom, Harcourt och meddela denne ändamålet till största delen adliga, Sm el Cn Ummatton ar det preussiska, star i sammanhang med en ny rekryteringslag, som framdeles kommer att föreläggas församlingen. Den skrifkunnige vän, som uppsatt Louis Napolelons manifest, koketterar deri med alla partier och söker att taga hvart och ett särskildt på dess ömma sida och icke stöta något för hufvudet. Det är dock på samma gång, hvilket är helt naturligt, hållet i så allmänna fraser, att pretendenten på intet vis bundit sig genom några bestämda löften. Eugene Sue skrifver till Democratie pacifique: Min käre Considerant! Jag ber er att för min räkning tekna 20 francs å Blumska subskriptionslistan. Evig heder åt den herrlige martyren för den demokratisk-sociala saken! Nesa och evig förbannelse åt hans furstliga bödlar! Auzx-Bordes, den 30 November Fugne Sue. ÖSTERRIKE. Milislerens program, som af konseljpresidenten, furst Felir Schirarzenberg under starka bisallsyttringar upplästes i riksförsamlingen den 27 November, innehåller följande hufvudmomenter: Kejsaredömet Österrike är en konstitutionell monarki. be olika nationaliteterne så obehindradt utveckla sig och åtnjuta samma frioch rättigheter. Alla statsborgare äro like inför lagen. Kommunerne och de särskilta länderne få fritt sköta om sina inre angelägenheter, medan det hela sammanhålles af en stark centralmakt. Författningen sauktioneras af kejsaren. Ministrarne vilja icke bli efter sin tid med dess frisinnade institutioner, utan ställa sig i spetsen för desamma Förenklingar skola införas i alla statsförraltmagens grenar. Det administrativa skall skiljas från lagskipningen. Tryckfrihetens missbruk skola förekommas genom derför lämpliga åtgärder. Associationsrätten skall regleras. Välmågan i Wien skall kallas till nytt lif igen, och undantagslillsländet derstädes så snart som möjligt upphöra. I organisk förbindelse med Österrike skall Lombardiet finna en borgen för sin nationalitet. hvarjemte italienska folket skall komma i åtnjutande af en försattning, som är gemensam för de olika stammarne. Ilären måste stå rustad till betryggande af rikets integritet. De folk, som i Ungern, kränkte i sina rättigheter, resa sig emot ett parti, skola på allt möjligt sätt understödjas af ministeren, som vill bekämpa det der af berörde parti utöfvade skräckvälde. Alla monarkiens länder och stammar skola förenas till en statskropp. Österrikes sortbestående såsom helslat är elt tyskt, ett curopeiskt behof, och först när Österrike och Tyskland nått fasthet och stadga i sina statsformer blir det möjligt att bestämma deras inbördes förbållanden. Ministeren ärnar alls icke tillstädja något yttre inflytande på Osterrikes inre angelägenheter och förhållanden. — Detta program synes innebära fullkomlig bekräftelse på det ryktet, att Österrike afsagt sig all förbindelse med Frankfurterförsamlingen. Medan ministeren ger sådana rundeliga lösten om liberala instilutioner och andra vackra saker, fortfar Radelaky att låta Italienarne känna hela tyngden af sabelväldets ok. Så t. ex. har han utskrifvit en utomordentlig krigsgärd af 38 mill. Lire, fördelad på 120, familjer. De tredskande hotas med egendomskonfiskation. På samma gång afsäga ständrätterne allt jemnt sina blodsdomar, och afrättningar höra fortfarande till ordningen för dagen. I Como fysiljerades nyligen en smed, hvars enda brott bestod deri, att i hans hus funnits en säck med deri förvarade en pistol och en bajonett. Wiens helägringstollslånd har imellertid så tillvida mildrats, att ståndrätten upphäfts och i stället införts den vanliga krigsrätten. srräta belägringstilistånd bekräftar sigicke. I Siebenbiirgen skall råda den förfärligaste anarki. De olika bartierne — Magyariske Srickler å ena sidan och Wallacher å den auAdra ee förun Mas 1 2; 3 . 200. A hen. Lägges nu härtill att recett-tagaren tyc kes stå ganska högt i publikens ynnest, så ä att förmoda, det morgondagens spekiakel bli ganska talrikt besökt. Theaterdirektören Hr Hessler har kontra herat om härv. stora theater för 3:ne måna der, Februari, Mars och April, under hvilke lid han med sitt sällskap derå kommer at gifva representationer. Apothekaren Hr C. E. Sralander har i des sa dagar till kemieadjunkten Hr S. W. Lö wenadler och provisörn Hr Yh. A. Löwenad ler försålt privilegier och inventarier till apo theket Lejonet härstädes för en summa a 30,000 R:dr R. gs. Den i dagens nummer af Götbeborgs Dag blad meddelade notis, att biskop Agardh Carlstad fallierat (om hvilket man här på plat sen icke haft annan käunedom, än ett i Öre sunds-Posten upptaget rykte,) saknar grand Alt biskop Agardh varit i förlägeuhet, han man trott sig känna, men vet numera. att denna förlägenhet afhjelpts genom en förmögen persons mellankomst. Hos Red. har befälhafvaren å William, kapten Joh. Göthberg, skriftligen anmält, att i går, kl. omkriug 3 e. m., från Elfsborgs fästning lossats 2:ne skott, af hvilka det första var löst och det andra skarpt med kula. Bemålte kula ricochetterade första gången akter om briggen Rapid och andra gången på 6 a 7 samnars afständ från skonerten William. slade denna sednare ricochett ej egt rum, så hade kulan, enligt kapt. hothbergs uppgift, ovilkorligen träffat skonerten William rakt i skrofvet på styrbords sida, hvilket med all säkerhet mart till följd, att den inom 10 minuter gåttstill botten. Såsom åsyna vittnen af händelsen åberopar kapten Göthberg i sin till Red. ställda skrifvelse styr. mannen och hela skeppsbesätitningen. Anledningen till skottens allossande omförmåles icke; men den må hafva varit hvilken som helst, så kan icke nekas, att från såstningens sida en uppenbar vårdslöshet (för att nu icke begagna ett ännu starkare uttryck) blifvit begången. Det vore önskligt, att kommendanten å NyElfsborgs fästning , Hr öfverstelöjtnant ron Oranten, ville i denna tidning upplysa om, huru det sig med denna närgångna påhelsning rätteligen förhåller. Det är ej första gången som anmärkningar blifvit gjorde mot skarpa skotts lossande från nämnde fästning, under den tid öfverstelöjtnant r. Ortanlen varit kommendant derstädes. skonerten Sedan kongl. preussiske regeringen, dels genom sin vice konsul i Calais, och dels genom infordrade fullständiga upplysningar, erhållit kännedom om det bistånd, kapten 0. Skantze, förande briggen St. Barthelemy, hemma härstädes, lemnat besättningen å pommerska slupen Wilhelm, hvilken i April sistl. år räddades genom 3:ne man från ofvannämnde brigg, kort före slupens sjunkande, och af kapt. Skantze fördes till Calais, har bem. regering gifvit sin härvarande konsul befallning att skriftligen betyga kapt. Skantze konglpreussiska regeringens erkänsla för det menhiskovänliga och oegennyttiga bistånd, han lemnat preussiska undersåter, och tillika lemna honom en ersättning för de kostnader, som kunnat förorsakas af den räddade besättningens underhåll ombord på briggen. Likaledes har kongl. preussiska regeringen beviljat en gratifikation till de 3:ne man, som från briggen beordrades för att berga slupens hesättning. Seuan kapten Skantze nu hit anlänt, har härvarande preussiska konsul, hvad honom beträffar, fullgjort sitt uppdrag. SHEPPS-NOTISER. —— e-ärheborgAKECRGEIiR1tu. . a