noner, hvarefter staden förklarades i belägringstillstånd. Österrikiska riksdagen öppnades i Kremsier ånyo den 22. Den nya österrikiska ministeren, som nu definitift kommit till stånd, är sammansatt af följande personer: Schwarsenberg, Stadion, Kraus, Cordon, Hach, Bruck, och Thienfeld. I Wien fortfara afrättningarne. Den 23 fysiljerades d:r Becher och dr Jellineck, redaktörer af Den Radikale. Den parlamentariska kampen emellan Cavaignec och det förra verkställande utskottets medlemmar började i nationalförsamlingen den 25 Nov. Diskussionerna voro icke slutade vid postens afgång, men allt antydde, att Cavaignac skulle afgå med en lysande seger. Hufvudanklagaren mot Cavaignac var Barthelemy Saint-Hilaire, f. d. sekreterare hos berörde utskott. Då han framställt sina anklagelsepunkter, sporde honom Cavaignac lugnt, om någon hade något att tillägga, på det att han måtte kunna besvara det på en gång. Han började derefter att svara på anklagelsen, punkt för ypnnkt, och skördade den triumf, att både general hedeau och Odilon-Barrot, som icke höra till hans politiska vänner, bekräftade allt hvad han hade att anföra. Man observerade icke denna dag några särdeles ovanliga militära försigtighetsmått. Dock gick ett rykte om en förestående emöt den 26, hvilket icke blifvit utan inverkan på fonderne. Grefve Rossi, påfvens premierminister, har ljutit döden af de dolkstyng, han erhöll d. 15. Ministeren har upplöst sig. Man kombinerar detta mord med ett tillämnadt republikanskt uppror, som ryktesvis förmäles äfven hafva utbrustit, hvarvid kardinal Parma blifvit mördad. Från England förmäles, att ryktet om en nära förestående ministerförändring der är allmän. Man talar om en förening af Peeliterne och Whiggerne och betecknar lord Clarendon, för närvarande vicekonung i Irland, som premier-minister. De upproriske bönderne på Cap hafva underkastaf sig. RASA ae er es er DR Rn