mänuchandeln af varor, hvilken härvid hufvudsakligast afses, svårligen någon olägenhet för köparne kan uppkomma deraf, att de alltid med reda penningar måste betala sådana mindre inköp. Det är just den fattige eller medellöse, som vanligen ej kan erhålla kredit, utan är nödsakad att umbära eller med kontanta penningar betala hvad han vill köpa. Skulle ock den förmögnare vilja, för sin beqvämlighet, vid smärre uppköp af varor, begagna kredit, så kan både för honom och den handlande nödig säkerhet vinnas, om den förre är försedd med motbok, hvarmed sedan förfares, på sätt här ofvan blifvit omnämndt. Men för öfrigt lärer få antagas såsom ostridigt, att den nya förordningen tillfredsställt de fordringar, man äger af lagstiftaren att tillse, det lagen, till befordrande af nyssnämnde beqvämlighet, icke bör uppoffra allt afseende på allmänna säkerheten, eller tillåta ett bevisningssätt, hvarigenom alla andra, som icke vilja eller kunna för sin beqvämlighet taga varor på kredit, blottställas för äfventyret att nödgas betala hvad de måhända ej undfått, eller ock förut betalt. . i j