hnspärra menulskorna i tvångsarbetsiurättninr. Onekligen höra socialismens snedsprång till dess natur. De voro icke blott en nyck af Enfantin, utan skulle, äfven om han aldrig funnits till, hafva visat sig, ehuru måhända sednare. Systemets grundfel är dess hat mot kapitalet, dess tendens att göra det till en statsegendom, och för att realisera detta syfte måste man alltid komma åter till det: att vilja organisera hela samfundet på ett fabel. aktigt sätt, göra det till en familj med en fader i spetsen och genomströmmadt af idel kärlek. För den oväldige iakttagaren erbjuder dock alltid socialismens öde det uppböjda skådespelet af en frambrytande stor id. Den skall förlossas af menniskoanden, i början höljd i en mensklig dimma, så att samtiden ser blott dimbilden. Individen blir trött och utsliten; men ideen framlockar i hans ställe en annan med ett mystiskt hopp om rika lidanden och vika fröjder. Slutligen bryter ideen fram i strålande höghet och glans, och då skynda alla menniskor fram och säga, att de alltid hafva hyllat densamma.