tände under missvextäret 1846—47, för att som sig bör kunna besvara den frågan, öm Storbritannien är ett efter sunda och sanna principer regeradt land! Man päminne sig blott den stackars hussaren Wife och hans tusentals arma olyckliga likar, som, i följd af grymSpma och barbariska, af aristokraterne och i derus krassa interessen stiftade lagar, blifvit ipshjelspöade inom flottan och armeen, och man skall besitta en hög grad af konservativ fräckför att sedan kunna påstå, att sann frioch humanitet ligga till grund för brittiska rikets författning och lagstiftning! Vi gå imellertid att meddela enskilta utdrag ur den nämnda brochyren, och skola beledsaga dem med några få reflexioner samt lemna åt läsaren sjelf att anställa de öfriga, hvartill omständigheterne kunna föranleda: Drouning Victoria erhåller årligen ett Speclellt anslag af Af denna enorma summa, som i svenskt mynt utgör c:a 4,300,000 Rdr. banco, kunde minst Å00 sami jer hafva sin anständiga bergning. Enkedrottningen atnjuter hvarje år en summa af. Prins Albert har årligen . Densammes som fältmarskalk Kan man väl åunat än harmasöfver ett sädant slösertyned statsmedel? Denne prins är gift med en qvinna — drottningen, som redan för sin del åtnjuter ett årligt anslag af cirka : 4, S00,000 Rdr Svenskt banko. betta oaktadt gör han sig icke något samvete öfver r, att, medan landet suckar under de ofantligaste och mest orättvist fördelde skattebördor och me dan statsskulden arligen hopas och finansbetrycket förvärras, emottaga ett årligt appanage af cirka 470,000 Rdr svenskt banko, en summa, ullräckligt stor att rädda tusentals menniskor från den förfärliga hungersdöden. För öfrigt: hvad nytta gör han för detta rundeliga anslag? Ingen, eller åtminstone en högst problematisk? livilka tjenster har han gjort eller gör England? Inga andra, än dem hvarje frisk och sund proletär lika bra förmår åstadkomma! Hertigen af Cambridge bekommer en ärlig pension af .. Ilertiginnan af Clocesler Prinsessan Sofia . Hertigen af Cumberland (vår gamle pekante Ernst af Ilanover) . Här kunne vi äter ej underlåta en anmärkning. Kung Ernst har, såsom hertig af Cumberland, intrigerat emot den dåvarande prinsessan, numera drottning Victoria och sökt bestrida henne tillträdet till thronen, och likafullt samti oaktadt han är konung I ett eget rike, som får bestå honom en ganska dryg civillista, erhaller han från det skuldbelastade England en årlig pension, ungefar fyrdubbelt så stor som presidentens i Norra Amerikas förenta stater hela årsinkomst! helgiernes konung. . Författaren anmärker, att konung Leopold låter denna summa, som parlamentet år från år beviljar honom, såsom enkling efter en engelsk kronprinsessa, stå i engelska banken, på det han, i fall slumpen skulle så foga, att han en vacker dag finge dela sin svärfar Ludvig Philips öde och 392.163 ea. 100,000 . 230.000 . 8.000 . 27.000 16.000 16,000 2 21,000 . 50,000 . mäste tillbringa sin lesnads höst i England, då skulle hafva ett tillräckligt kapital att lefva på. Ett sädant öde anse vi do.k Leopold icke hafva förtjent och tro ej eller att det drabbar honom. Ty han och Danmarks Fredrik aro de ende bland alla Luropas nu regerande konungar, som rigtigt uppfattat tidsandan och varit nog kloka eller högsinnade att handla derefter. Prins Georg af Cambridge erhäller årligen sea : 6,000 . Prinsessan Augusta Car olila, or som 1843, då hon trädde i äkj EMG tenskap, fick sig beviljad en pen—— sivu, blott derföre att hon är dotter al en annan pensionstagare, den numera allidne stornerugen af Mecklenburg-Strelitz, som ater erhöll sin pension endast på AA den grund att han var en nesgd af drotining Charlotta ... 3,000 a S659. 165 8. De kungliga palatsen, trädgärdarne, ridbusen, lustställena kostade från 15S3S—1842, således inom 5 ar .. 596,062 o Uti det kapitlet i svarta boken, som handlar om pensionerne, uppmarscherar ock en hei arme af kammartjenare, kammarfruar, dansmäStare, språklärare, dörrvaktare och annat folk, som voro anställda under drotining Victorias företrädare, då atujöto ganska rundeligen tilitagna löner, men icke destomindre ända till sin död mäste erhalla nya inkomster ar solkets med svett och möda hopsamlade tillgangar. Deribland bekommo allena framlidna drottning Charlottas betljenter . . so so cv cv 3. s33 c. Georg Ill:s dito .. 5,282 .En drottning Carolinas betjent . . 421 En kammartjenare hos enkedrottningen. .. 386 m ÅÄrxen finnas på den lång a förteckningen många pensioner, till hvilka anledningen är alldeles outgrundlig. Den högre hofbetjeningens löner torde äfven förtjena att upptagas. Den kunglige skattmästaren bekommer 2000 e, vice-skatunästaren 924 e, (förste?) stallmästaren 2000 Å, jageller såsom han kallas hundmästaren 1700 E, kassören för det kungliga hushället 904 4Å, kontrollören äfven så mycket, öfveruppsyningsmannen i hofstallarne 1000 e, 4 ordinarie stallmästare tillsammans 3000 s, 9 kammarjungfruer tillsammans 4500 c, 8 hoskröknar tillsammans 3200 e, 8 betjenter tillsammans 2685 e8. — Drottningens kuskar, postiljoner och lakejer kosta allena 12,563 årligen, eller blott 4000 mindre än den summa, hvartill samlliga utgifterne för regeringen i Förellla Staterne belona sig! — Aua lorder, som regelmässigt uppvakta drottningen, erhalla derför 5. II6e årligen, således mera än beloppet af presidentens i Förenta Staterne hela årsinkomst. Nu kan med skäl frågas: hvem förtjenar bäst sina penningar, de mäktige nordamerikanska fristaternes styresman, eller de 8 dagdrifvarne vid engelska hofvet? ( Fortsättes.) TTITRISEN NYHETER. PREUSSEN. I nationalförsamlingens möte den ?dre dennes uppläste presidenten en skrifvelse, deri premierministern Pfuel meddelar församlingen, att han afträder för sin försvagade helsas skull och att general Brandenburg fätt uppdrag att bilda ett nytt kabineu. Brandeuburg är för sina föregåenders skull allmänt sörhalad. och klangen af hans namn var högst oangenäm för Berlinarne. Sensationen i hufvudstaden blef utomordentlig. Pfuel kunde icke halla sig längre gent emot hofpartiets ranker, kungens vacklande och nationalsörsamlingens bestämda uppträdande. Från borgargardels chef Riillpler kom nationalförsamlingen tillhanda en skrifvelse, deri han tillbjöd henue borgarbeväringens beskydd, hvilket, på ett andragande af Uhlich (den bekaute prestmannen) och Parisius, antogs efter ett förfarligt tumust. Rörelsen tilltog ytterligare i soljd af ett utaf ministern Eichmann undertecknadt anslag, deri han hotade med militärens mellankomst, i händelse borgarbeväringen skulle visa sig vara otillräcklig för ordningens fullkomliga upprätthållande. I nationaltörsamlingen påyrkade venstra sidan — de radikale — detta anslags återkallande, medan högra sidan förkl arade, att den icke mera ville tlllstädeskomma i församlingen. emedan den der ständigt var utsatt för lifsfara, hearpå venstran svarade, att den i så fall ville förklara sig för permanent. Tumultet i salen blef nu förfärligt och meddelade sig så småningom äfven at staden, nationalgardet sammantrummades och magistraten höll en utomordentlig sammankomst för att rådslå om stadens ställning, i fall militären anryckte. Klockan 12 spridde sig det ryktet i nationalförsamlingen, utt militären redan stode utanför portarne, hvarpa vicepresideuten Yhiliys ilade till Brandenburgerthor, och kom tillbaka med det besked, att han ingenstädes sett någon militär. Ministeren hade väntat, att församlingen skulle ajournera sig på ett par dagar i anledning af ministerförandringen: men den beslöt att utsätta motet till klockan 1 och läta kalla ministeren för iuhemtandet af nödige upplysningar. bå mötet äter vid sagdan tid öppnades, våcktes motioner, en af venstra sidan (Jacobi, alllecle och Teunue) av nedsätta en komite, till afgifvande af förslag i församlingen, som emellertid skulle förklara sig permanent, huru de faror, hvilka hotade saderneslandet skulle afvärjas. bet andra andragandet framställdes af venstra centern (Rodbertus, Berg) och gick ut på. att presidenten skulle utse en komit af 21 persorer till utarbetandet af en adress till kungen, innehällande en skildring af landets sanna tillstand. De radikales andragande förkastades såsom omedelbart ingripande i kronans prerogativer, hvaremot Rodberti förslag nästan enhalligt iler antaget. Komitten, som representerade alla partier, skulle hafva adressen färdig till kl. 4, hvadan mötet åter utsattes till kl. 5. I tredje mötet på samma dag antog församlingen så godt som enhälligt följande adress: Såsom en följd af den underättelse, att eders majestät funnit för godt all uppdraga