staten. Det är nemligen klart, alt en så komplicerad beskattning, som accis, konsumtion och tull, måste fordra högst betydliga omkostnader för sin uppbörd, och vida mer, än om samma belopp direkte uttaxerades. Lika tydligt är det, alt den, som har förskjutit dessa skatter, måste beräkna sig någon förtjenst eller extra vedergällning uföfrer sjelsva det till staten erlagda beloppet, då han uti större eller mindre portioner till konsumenterne, eller ytterllgare till mellanmän, afhänder sig den beskatsade varan. Igenom ju slere händer artikeln på detta sätt går, innan den kommer till sjelfva förbrukaren, desto mera förökas denna särskilda del af dess pris, och bördan al beskattningen blifver på samma gång onödiet stegrad för massan af nationen. Oansedt sjelfva orättvisan af beskattningen, äro således de indirekta skatterna äfven ur nyssnämnde synpunkt förkastliga. Utan att här vilja fördjupa oss uti någon undersökning i ämnet, och utan fara att beskyllas för öfverdrift. tro vi oss dock kunna våga att påstå: att för hvarje belällen million riksdaler, som genom indirekt beskattning inqår till statsverket, har allmänheten verkligen blifvit, under de olika rubriker, som vi anmärkt, betungad med mirst en half million. Och denna allmänhet, af hvilka består den? jo till omkring 23:delar al sådana, som lefva al silt dagliga arbete och väl behöfva det lilla, de förljena. Genom den indirekta beskattnings-methodens begagnande förökar staten sålunda bördan af skatterna för de mindre väl lottade i samhället, och utarmar på ett systematiskt sätt dem, som redan äro behöfvande eller ej hafva mera, än det nödvändiga. Vi äro öfvertygade, alt det, som vi här ofvan i förbigående hafva anfört, är fullkomligt rigtigt, nemligen: att en af de verksammaste orsakerna till nödens och eländets lilltagande uti de europeiska samhällena ligger i den felaltliga beskattningenr, och oaktadt totalbeloppet af statens behof härvid visgerligen utöfva sitt behöriga inflytande, så är det dock mindre beskattningens storlek, än sätter, på hvilket den utgår, och ojemnhetenr if dess tryckning på samhällsklasserna, hvilka isynnerhet verka så förstörande på folkets välstånd och belåtenhet. Ju längre en stat fortfar att begagna ett sådant skattesystem, desto svårare och farligare blir en återgång. Sjelfva ferxtfarandet framkallar nemligen en mängd enskilta interessen i staten, hvilkas fördelar blifva så förknippade med det allmännas skada, att de tro sig af en nödvändig och naturlig sjolfberarelses nliyter uppmanade att söka motarbeta hvarje, äfven den minsta, föreslagen förändring i systemet, med alla de vapen och medel, som tillfälligtvis kunna stå dem till buds. Sådana bemödanden väcka och föranleda återigen oenighet och split bland nationen, och förvärra de svårigheter, af hvilka samhället lider. De indirekta skatterna aflägsna sålunda i sina verkningar samfunds-medlemmarne från hvarandra, och rodyu det svalg, som redan af andra orsaker finnes emellan de bältre och sämre lottade. De äro derföre ej allenast orättvisa, ofornuftiga och obilligt l ychande, wan äfven — antisociala. HANDELSUNDERBÄTTELSER. Hamburg den 20:de Oktober. I spanmålshandeln räder mycken stillhet. Hvete, 139— 131 e:s, ab östra kusten af Holstein, utbjudes förgäfves till 108 a 110 R. II. B:ko samt ab Königsberg till 106 a 108 R. B:ko per läst; Råg utbjudes förgäfves och ny samt gammal vara ab Königsberg? kan icke ens finna köpare till 46 Rdr; Korn vägande 110— 111 ab Danmarks östra kust kan köpas till 52 a 51 R. B:ko per läst. Hafre utbjudes till följande priser: 76—77 års ab Holstein till 35 a 36 Rdr, gammal 82—83 till 38 Rdr, ny 80—82 till 36 Rdr B:ko per läst ab östra kusten af Danmark. London den 16:de Oktober. Priset å Engelskt llvete har nedgått 2 a 3 s. samt å främmande 1 a 2 s. per quarter. Bästa inhemska och främmande Korn hållas i något högre pris: i värdet å Bönor ingen förändring; gula Ärter noteras i 2 s. lägre pris; priset å bästa Hafre bibehåller sig, men det å sämre vara har nedgätt något. — Liverpool den 14:de Oktober. I dag hafva 3 a 3500 balar Bomull omsats till oförändradt pris, men marknaden saknar liflighet, — — Cå CG HEÅA E f ÖÖ P5 Q. Muroch byggmästaren Herr Dymling har försält sitt vid Kyrkogatan belägna hus till grosshandlanden Julius Geber för R:dr 40.000 rgs-setlar. Tysk post af den 20 dennes har i dag på morgonen kommit oss tillhanda. Den medför notiser från Berlin af den 19, från Paris och Frankfurt af den 17, från London af den 16 dennes och från liÅen gå underrättelserna till den IS dennes. Österrikiska förhållandena besinna sig ännu i oafgjordt skick. Ni hafva visserligen icke den fägnaden att kunna meddela att Jellachich fått stryk; men också är oss ännu besparad sen grämelsen att omförmäla Wienerdemokratiens nederlag. Ungerska armåen, den af Wienarne länge efterlängtade, hade de ännu icke sett till, och före dennas ankomst vågade de icke något anfall på Kroaterne. Jel!achich, å sin sida, synes vilja afbida Windischgrätz ankomst, innan något företages emot staden. WW indisehgrätz skall vara utnämnd till generalissimus öfver alla vid Wien koncentrerade trupper, hvilkas antal af de reaktionäre påräknas kunna uppbringas till 90,000 man. W. afreste den 15 från Prag till Ollmätz, der han skall dröja tvenne dagar för att öfverlägga med kamarillan, hvarefter han skall bege sig till lägret vid Wien och mönstra der församjade trupper. i Österrikiska riksförsamlingen har beslutat alt skicka ett adöimalum till kejsaren, som nu uppehåller sig i Ollmiärs och der bebor erkebiskopliga palatset. Församlingen fordrar deri, att kejsaren, i betraktande deraf att lugn och ordning herrska i Wien, beordrar Jellachich att aftäga, bestämmer garnisonens i Wien numerära styrka, ställer militären derstädes under de civila myndigheternes auktoritet och låter den, före dess intåg i staden, gå ed på den Be faderoch moderlöse. Cant inr häctaftan I hönan af 0 hunndvatalat någonting till lifs, de se utsvultna ut, som ett par spickesil ar. Derpå började de fem sjömännen, ty A.. var daraec veka ati tala väm Cina rocar: dan ona blifvande konstitutionen. -— Derjemte är beslut fattadt af församlingen, att utfärda en proklamation till alla monarkiens folk, deri de uppsIysas om den verkliga ställningen i Wien och uppmanas att understödja staden. Innan dessa beslut blefvo fattade, hade depescher ingätt från en deputation, församlingen afsändt till kejsaren. Deputationen hade den 15 erhållit företräde hos kejsaren, som, på församlingens adress, bland annat svarat, att han erkände riksförsandingens bemödanden att motverka anarkien och att han, å sin sida, skulle uppbjuda hela sin förmåga för att återställa lugn och säkerhet i hufrudsladen och förskaffa den konstituerande församlingen den största möjliga garanti för ett ostördt fortsättande af dess förhandlingar. Trupperne i Gallizien hasva fått order att marschera mot Wien. Det påstäs, att en öfverenskommelse blifvit ingången med Ryssland, enligt hvilken en rysk arme under geueral Pariullin skulle inrycka i krakau. så snart republiken blifvit proklamerad i Wien eller uppror utbrustit i (iallizien. Ungerska ständerna hafva återkallat all ungersk militär i Halien och andra österrikiska provinser. I dekretet uttalas det hoppet. alt de patriotiska ungerska krigarne skola veta, att, i fall hinder möta, med vapen bana sig väg hem till fosterlandet. Palatinats-befattningen i Ungern är förklarad för ledig. Cbap, en i närheten af Udine belägen fästn ng, som hållit sig i sex månader, har, efter eft häftigt bombardemang, genom kapitulation fallit i österrikarnes händer. Besältningen, bestående af romerska trupper f(frivillige?), får, utan rapen, bege sig till sin hemort. Denna händelse torde icke bli utan inflytande på Italienarnes hållning, hvilka, till följe af Winerhändelserna, redan börjat åter repa mod. Radetzky har upphäft gränsspärrningen emot Tessin. Riksministern SCHAeLLg har i tyska riksförsamlingen på det bestämdaste försäkrat, att det icke kommer i fråga att sända rikstrupper emot Wien. Tyska riksförsamlingen har utsett ett utskott för den österrikiska frågans behandling. Samma församling har antagit ett utskottsbetänkande om ätals anställande mot de 3 den ytersta venstra sidan tillhörande deputerade lila, Schlöffel och Simon (från Trier), misstänkte för delaktighet i orohgheterne i Frankfurt. Miniatursursten af Hohensollern-Sigmauriitgen har nu, under rikstruppernes auspicier, återvändt till sina stater, derifrån republikanerne bortjagat honom. I Baiern har timat en ministerförändring. Alga, Wärtembergska kronprinsens gemål, vänder tillbaka till sin pappa i Petersburg. Landidagen å Bernburg har förklarat sig permanent. I Berlin har lugnet icke vidare blifvit stördt. slesvig-holstelaska vapenstilleståmdsfäråzgans (lösning är nu nära för handen. Rikskommissarien . Stedmann har i I — —— som jag ville till Hull, ty annars är det rakt slut med oss begge tva. PNannv — ett v ekert namnmen hvad i all verl