ÅDrr — 12 vt u 111111fIUC 101 marknaden. BRANVIN. Den benägenhet till stegring i priset för vara in loco, som gaf sig tillkänna i gär ålta dagar realiserades icke, utan har priset sedan den tiden så småningom nedgått från 30 sk. 8 r. till 30 sk. och senast 29 sk. 4 r. med utsigt alt gå lägre, då fabrikanter i närheten af Götbeborg i dag utbjuda ny vara till 2S sk. banko kannan. Bränvin på leverans i Maj och Juni har säljare, men saknar köpare till 26 sk. LINFRO har under veckan omsatts till olika pris säsom B:ko R:dr 10, B:ko R:dr 9: 40 och B:ko R:dr 9: 32; allt efter partiens storlek och varans mer eller mindre godhet. JERX. Omsättningen har inskränkt sig till några små poster för komplettering af skeppningar, som betalts med B:ko R:dr 15. SPANMÅL. Ilvete har efter godhet sålts till B:ko R:dr 13: 16 a B:ko R:dr 12. Gammal Rag har betalls med B:ko R:dr 8: 24 å B:ko R:dr 8: 16, men ny vara har sålts till B:ko R:dr 7: 16 och derunder. Torgpriser: Hvete R:dr 12 a 13: 16, Råg, gammal, 8: 32, ny 7: 16 a 7: 32, Korn 6, Hafre 3: 32. Bränvin 30 sk.; allt banko. SILL i boke-käril har betalts med B:ko R:dr 11: 32 och vissa innehafvare fordra nu B:ko R:dr 12 per tunna genomgången vara, hvilket pris dock ännu icke beviljats. I SÅLI-prisen ingen förändring. Enligt bref från Lidköping med gårdagsposten hafva spanmalsprisen ytterligare nedgatt och till allmogen betalas för Hvete 15!7, a 15 R:dr, Rag 9, R:dr, Korn 7 t, R:dr, Arter 11 R:dr samt ilafre 3 24 a 3 17 R:dr r:gssedlar tunnan. — Halmö den 16 October. Veckan före den nästförslutna företedde stadens gator en särdeles lillig rörelse. Den starka dragningskraften, som de, i förhållande till den ymniga skörden, höga priserne: 8 17 a 8 3, R:dr för 6-radigt och 9 12 a 9 3, för 2.radigt Korn samt 5! R:dr för Hi inneburo, hade nemligen framkallat en tor tillförsel, att gator och gårdar hrimlade af sädeslass. Den sista veckan, med hvars börjän priserne blefvo nedsatta till 7 17 R:dr jp-radist, 8 R:dr för 2-radigt Korn, 4 17 R:dr för Hafre, 9 R:dr för käg, S a 10 R:dr för äÄrter samt 12 ä 14 R:dr för Hvete, har tillförseln åter aftagit. hvartill orsaken till någon del torde vara att söka i den regniga väderleken och det derigenom betydligt försämrade väglaget. Hvad beskaffenheten af den nya siden beträffar, så faller sig Rågen öfverhufvud taget vacker; det 6-radiga Kornet likaledes friskt, men deremot det 2-radiga Kornet till stor del slött och mörkt till färgen; Hafren åter något bättre, ehuru äfven till någon del mindre frisk och vacker, samt Ärterna sämst af alla sädesslag, säsom varande till större delen mer och mindre blöta. I Newcastle noterades den 2 October fölJande frakter för stenkol. neml. till Lissabon 11. Oporto 11, Alexandria 16, Algier 20, Ali 3 sör Cokes; Athen 16. Barcelona aminopel 19, Genua 18, Gibraltar 15 9 IS. Malaga 13 12, Malta 16, Markessina 14, Neapel 19, Palermo 16 VI7 !., Venedig 25, Newyork 19, ia 20 per Keel. — Retour-frakter ; sa eller Kertsch till kontinenten en Havre och Hamburg 55 s. per Ton Talo från Asnwcka hafeast poS LV oo A VM oo VR AR 12 Dmn-. Q2. NANNA Det fjerde standers fråga, synRerligast med afseende pi de fommunisliska och sovialistiska rörelserna i Frankrike ). Många börja redan att betrakta den i Europe pägaende revolutionen med ett uttryck, som om de ville fråga: om den icke snart kommer all taga en ända? De hafva sjelfve tröttnat och längta efter hvila samt tro fördenskull att äfven rörelsen tröttnat och har lust att lägga sig. Låtom oss imellertid alla öfvergifva denna tro! hbet är ingen revolt. utan en revolution. En ny tanke, en ny ide har framträdt och stirrar på menniskorna med gatfulla blickar, och nu måste de. liksom fattade af en trolldomskraft, följa densamma genom dag och natt, öfver berg och dalar. genom lidanden och faror, tills slutligen en gång deras väckta, oemotståndliga längtan blifvit tillfredsställd. Verlden har upplefvat många dylika revolutioner: menniskoslägtets hela utvecklingsprocess har försiggatt på samma väg, och vi nutidens menniskor tillhöra de utkorade eller förförtappade slägten, som lefva i det tidsmoment, da sjelfva den länge förberedda brytningen skall ega rum. Vi likna hyresgäster, som bo i ett hus just under den tiden, då det skall repåreras. Låtom oss fördenskull förjaga hvarje benägenhet. att. liksom strutsen, tillsluta våra ögon för att slippa se det, som framför är. eller efter kommer! Revolutionen går sin jemna gång, om vi ock för den tillsluta våra ögon. Det duger för resten icke att tolka tilldragelserna i öfverensstämmelse med våra egna önskningar och sålunda föra en evig strid mot verkligheten. Vida bättre är att ila förut med sin tanke och, förberedd på hvad som komma kan eller skall, emottaga de verkningar, som i tiden föregå. Det gäller ett herrskarevälde: det är en thron, som skali störtas. Menniskorna hafva länge legat i strid med det andliga förmynderskapet, med adelns usurperade herradöme, med konungamaktens despotism. Återstoden af de skaror, som hafva bestått dessa strider, drager nu i kamp mot kapitalet. Konungamakten har hulpit till att besegra hierarkien och feodalväsendet; kapitalet har hulpit till att besegra konungamakten, och nu har ordningen kommit till kapitalet att erhålla lönen för denna sin (jenst. Det var en tid, då det ansågs för ogudaktigt att höja sin band mot de andliga. och verldsliga privilegierna: det kallades förmätenhet och raseri att uppträda mot konungamakten; det får på sina ställen samma benämning att uppträda mot kapitalet; — och dock vilja och skola menniskorna hegå denna sistnämnda synd, likasom de hafva begått de förutnämnda. Det är kommunism, säger man. Ja, kommunisterne höra hit; de utgöra det kapilalmördande partiet. be äro mot kapitalet, hvad Cromwell var emot Carl I och Jakobinerne mot Ludvig XVI; men det gifves äfven andra partier, som icke vilja utrota. utan blott inskränka kapitaleis makt, nemligen socialisterne, de äro kapitalets Girondister. Vi gå nu att lemna en bistorisk iframställning af kommunismens och socialismens uppenbareke i Frankrike, och vi göra det så mycket hellre, i anseende till det starka ljus, som dessa fenomener kasta på många af tidens vigtigaste frågor och de: politiska förhållandena. i i verkligande: att lagen gaf dem en rättighet. al hvilken de icke kunde hafva någon verklig nytta; — korteligen: att de bemeulade klasserna hade öfver dem en alldeles omätlig öfvervigt förmedelst den förmögenhet, de voro i besittuing af. Rikedomen är nemligen en kraft, hvarigenom man sättes i Stand att förmå något här i verlden; den är en ny personlighet; den, som besitter en stor förmögenhet, besitler älven i visst afseende flere personers kraft; den ger bade läglighet och förmåga att förleda andra, och innehäller på samma gång medlet och vilkoret för upplysning, kunskaper och duglighet. Det land, som börjar med att ät medborgarne inrymma en fullständig politisk frihet, innan de sociala missförhållandena någorlunda hafva hunnit blifva undanröjde, det uppställer således antingen de politiska rättigheterna såsom ett blott sken för de obemedlade klasserna, eller ock framkallar det kommunismens herravälde. Redan 8SJust hade på sin tid ett slags ide om, at: något i denna rigtning skulle kunna uträttas: men hann ej längre, än att i konventet höja sin thordönsstämma emot de rike. Marat med sin egendomliga genialitet kom till det resultat, att missförhålsandet kunde afhjelpas endast derigenom, att man högg hufvudet af de rike samt tillegnade sig deras egendom, och detta radikalmedel blef af massan befunnet godt och gikligt. Man förföljde imellertid nu icke blott de rike, utan med sträng konseqvens äfven alla dem, som utmärkte sig genom värdighet, belefvenhet, klokhet, korteligen: alla dem, Som betecknades såsom aristokrater, och man bragte det afven under denna skräckregering derhan, att hela nationen fick ett sluskigt och plebejiskt utseende, eller. såsom man med ett missbruk af ordet kallade det: säg demokratisk? ut. Detta var också allt, hvad man ernådde. Liksom Pharaos sju magra nöt uppslukade de feta, utan att fördenskull sjelfve blifva fetare, på samma sätt giljotinerade man de rike och upplyste, utan att derigenom sjelf blifva rik eller upplyst. Om någon skulle falla på den tanken, att likväl alla borde blifva rike och förmögne, när rikedomarne bland dem blefve äka utskiftade, så är en sådan villomening lätt vederlagd, och en bekant fransysk statsekonom ) har uträknat, att om ett års inkomst af Frankrikes hela nationalförmögenhet blefve lika fördelad, så skulle hvarje individ icke erhålla mera än cirka 63 centimer (omkring 23 skill. r:gs) dagligen, och en så beskaffad delning skulle endast hafva den verkan, att all produktion afstadnade samt att alla inom kort blefve utfattige. Det är nogsamt bekant, att reaktionen snart inträdde, och att den derpå följande konstitutionen öfverlemnade statsmakten ät de förmögna klasserna genom att bestämma en icke obetydlig census för valrätt och valbarhet. Men känslan för den politiska jemnlikheten hade nu en gång genomträngt hela foiket, och erfarenheten hade nogsamt ådagalagt, att denna jemnlikhet icke utan likhet i förmögenhet kunde förverkligas. Förmögenhetens delning var fördenskull ständigt den tanke, som sysselsatte den oprivilegierade, åsidosatta delen af nationen. Ett försök att göra denna tanke till verklighet egde rum under direktoriet år 1796, genom Babeufs sammansvärjning. Den deklaration, som hafvanmannen för denna konspiration lät klistra upp på 2athörnen i det ögonblick revolten Skulte utbryta, innehåller den