KORRESPONDENS. Stockhobn den 10:de ORK Annu uppiages härstädes uppmärksamheten at behandlingen med stalsregleringens afslutande, hvilkeu blifvit så invecklad genom Adelns och Prestestänets motsträfvighet i skatteförenklingsrragan. Såsom bekant är, hade re stånd beslutat. att beräksingen af statsverkets inkomster utaf kronotionde och ordinarie räntor, m. m. som är bestämal i natura-prestationer eller lösen efter markegång (hvilket säledes är en del af statstegleringen) skulle icke afgöras förr, än frågan angäcnde skalleregleringen (som åsyftade alla dessa naturaprestationers förvandlande i penningar, m. m.) vore af Rikets Ständer desinitift afgjord. Detta var således enl. 2rundlagz, ett Rikets Sländlers beslul. hå nu i de vigtigaste delarne al skulleforenhlingen Adel och Prester vägrade bifall till förenklingsförslaget och blott i fem obetydliga frågor ett elier begge af dessa stånd förenade sigi statsutskottets af borgare och bönder bifallna förslag, så hade fragan om de punkter, hvari frå stånd stadnat mot vd, genast bordt enligt 4 69 Reg.-formen öfverlemnas till förstärkta statsutskottet, att deröfver å Rikets Ständers vägnar besluta. Men, såsom jag redan förut upplyst, skedde det icke, utan frågan om de stridiga punkternas Omröstning underställdes ständens bifall. Då afslogo 4del och Prester jemknings-eller rättare voteringsproposttlonerna; och alla vidare försök till Jemkning strandade mot än det ena, än det andra ståndets vidhållna mening. Under denna sakernas ställning yrkades i bondeständet, att statsutskottet skulle, i enlighet med grundlagens ord, sjelf besörja asgörandet genom sammankallande af sin förstärkning, som då egde att medelst flesta rösterna antaga eller förkasta hvad föreslaget blifvit, med Häkels Ständers rätt. Aven inom utskottet yrkades detsamma; men som åtgärden innebar ett erkännande, att utskottet sjelft afvikit från grundlagens form, ville majoriteten i utskottet ej vidtaga den. I det stället beslutade utskottet: 1:o att i ett utlåtande föreslå Riks-stånden att bifalla beräkningen i statsregleringen af de obetydliga inkomst-titlar, som genom tre stånds öfverensstämmande beslut i skatteförenklingsfragan kunde anses afgjorda; men tillika 2:o att i ett annat utlåtande föreslå Ständerna, att alla de öfriga vigtiga delar, hvilka ungefär gälla mellan 3 och 4 millioner nu i naturapersedlar bestämda skatter, låta förblifva vid samma statsreglerings-beräkning, som förut; det vill säga med andra ord: att afsluta statsregleringen, fastän frågan om skatteförenklingen icke ännu, på sätt grundlagen bjuder, kommit till ett fullständigt Rikets Ständers beslut. I dag hafva dessa betänkanden föredragits; och i Borgareoch Bonde-stånden föranledt märkliga diskussioner och beslut. Det första betänkandet, som egentligen var anmälan om tre stånds beslut, bifölls af Borgareståndet och äfven af bondeståndet, likväl af det sednare, under förutsättning, alt äfven öfriga delar af statsregleringen kunde afslutas. Men det andra betänkandet mötte ett lika häftigt, som rättvist motstånd. Borgareståndet ville icke upptaga det til pröfning, då icke, enligt det lagenligt fattade Rikets Ständers beslut, skatteförenklingsfrå gan vore ännu i grundlagsenlig ordning brin gad till slut. Det yrkade, att betänkandet skul le läggas till handlingarne, intilldess röstning i förstärkt utskott föregått, angående skatte förenklingen. Talmannen, hr Holm, vägrad proposition, och med 24 mot 21 röster fordra de ståndet den af honom, så att frågan on