Soäcchtettetr. Korg. 953 lI—I di.. Styck. 2000 liamll. Sk:A 150 Sey . 2. .... 9 Ng 200 TTtiii. Fat 50 Siuiiiinl. T:r 333 Salt, Terra-Vechaa... 1200 dito, St. Ybes 4 1300 samt styckegods från Hull. GÖTEBORG. Återblick vå nandeln under veckan. Lördagen den Dåedje September. Till uppgiften om befraktningarne för veckan före denna är att tillägga en befraktning på Newhaven till 37 s. per Ptb. Std. samt en på Shoreham till 38 s. 5 0m.o per Pt. Std. — Under veckan har slutats en befraktning på Havre till 58 Frs, en på Calais till 55 Frs pr Ptb. Std. och 5 Frs per Ton Jern, en på Sunderland till 28 .s. 5 0 per Ptb. Std. en på Hull till 10 s. per Ton Jern (ensamt Jern), samt en på London till 2 s. 3 d. in fulle per quarter Ilafre. På frakter är mycken brist och för 2:ne härvarande fraktsökande norska farlyg saknas antagliga offerter. Omsättningen i vexlar sistl. Onsdag utgjordes af 2909, B:ko m:k 10,830, samt Frs 2 1990. Penningetillgången har vissa dagar denna vecka varit knapp. I handeln i allmänhet rådericke mycken verksamhet och man klagar öfver stillhet i varumarknaden. — Priskuranten upptager noteringarne för dagen och följande varuberittelse redogör närmare för omsättningen samt ställningen i varumarknaden. BRÄNVIN in loco gäller i parti 31 sk. 4 r. samt fatvis 32 sk. banko kannan. Leveranser hafva afslutats till 26 sk. 4 r. på ultimo Maj samt 26 sk. 2 r. på Maj och Juni, men senast är tillgång till 26 sk. på sistn. tider. LIXHKRÖ, som hålles i högre pris, skall icke af oljslagare hafva betalts med mera än B:ko R:dr 9: 16 tunnan. JERN har omsatts till B:ko R:dr 14: 49 på konditioner, men för små poster, som utplockats, har betalts B:ko R:dr 15. STAL: 10009 a 1200 bunkar hafva omsatts till B:ko R:dr 7. SPANMÅL. Omsättningen i Råg inskränker sig till behofvet för dagen och betalas denna vara efter godhet med noteringen. På Korn och Hvete ingen tillgång. Hafre har, för komplettering al skeppningar, betalts med B:ko R:dr 4. ö Torgyriser: IIvete 12: 32. ny 7: 16. Korn 5: 16 a3 5: Bränvin 32 sk.: allt banko. SILL har villigt betalts med noteringen och dertill hälla sig innehafvare tillbaka. FÄRGTRÄD. Uppgiften i sista tidningen, alt oClaraso laddning säldes till B:ko R:dr 10 rättas härmed till B:ko R:dr 10: 5, 4. SALT. De under veckan tillförde ladaningarne hafva detaljerats: Terra Vechia till B:ko R:dr 4 samt St. Ybes till B:ko R:dr 3: 32 per förtullad tunna. RISGRYN: 2:ne poster på tillsammans ca 400: säckar ostindiska gryn hafva uppköpts på spekulation till pris, som hålles hemligt. Tillförseln af Fiskvaror under marknaden har varit obetydlig af anledning att fisket icke varit gifvande sedan midsommar, i anscende till ostadig väderlek. Cabiljo belalles med B:ko R:dr 4: 8 å B:ko R:dr 4: 16: plattsisk med B:ko R:dr 20 per Skiv; rockor med B:ko R:dr 2: 16 per våla och längor, hvarå tillförseln var knappast, med B:ko R:dr 3: 40 a B:ko R:dr 4 per våla öfverhufvud för små och stora långor, samt högre pris för s. k. valda och prestlängor. PP. 8. Efsler Börstönmmman. Omsättningen i vexlar utgjordes i dag af Å 12350 till B:ko dr 12:10 aå 12: 12. B:ko m:k 10550 till 13017 a 13013 sk., allt för vexlar å 90 d. d., Frs 23.320 till 23 Sk., för vexlar å 78 a 80 d. d. — För Norska Sp. Sedl. fordras 12912 sk. — —— —— — Råg. gammal, 8. 32. liafre 3: 32, Bi 331 2 1 Ean AA Tortlastiuingar orver den tyska enhetens theorli, utan att göra sig reda för resurserne till dess förverkligande. Förd ll är centralmakten en utopi och tef . en snögubbe. Frankfurt har nu i 8 dagar varit utan minister; den preussiska, den bayerska, den österrikiska reaktionen vinner terräng. be, som kunna vara ministrar, vilja icke; de, som vilja kunna icke. Församlingen i Frankfurt upplöser sig i komitter och spiller sina sista krafter på ett vapenstillestånd. En oförnuftig demokrati för en fruktlös strid med en reaktion som redan visar sin skadeglädje. Man tar sin tillslygt till lögn och oärlighet; man vill rädda skenet genom att kasta skulden på en makt, och göra en annan ansvarig för följderna. Man förebrår Preussen att hafva öfverskridit sin fullmakt, ehuru det är bekant, att Preussen, derest det halt och hade en rigtig hållning, kunde med full befogenhet bättre och fastare, än som skett, stått på sin rätt. Man icke allenast förutsätter, man försäkrar, att Danmark gått in på att ännu en gång mosdlilicera vapenstillestänsvilkoren; man säger i Frankfurt, och detsamma skall Wrangel hafva lofvat i hertigdömena, att danska regeringen vill samtycka till den förändring i vapenstillestånudsfördragets art. 7 alt prov. regeringens förordningar stadfästas af Kung Fredrik; man förklarar, att grefve Carl Mollhe skall uppgifvas, och efter dessa premisser väcker man motioner om, att centralmakten ej vidare skall motsätta sig vapenstilleständet, under förutsättning, att Danmark äfven med afseende på Lauenburg beqvämar sig till nya koncessioner. Men danska regeringen har icke gjort den förra koncessionen, och ämnar ej eller att göra den sednare. Den viker ej en hårsmån från hvad som en gång blifvit stipuleradt, och gör Tyskland, Preussen eller centralmakten, eller hvilken auktoritet som helst, som kan komma att träda i dessa begges ställe, ansvarig för följderna af denna nya oärlighet, eller brist på hållning — hvilket man helst vill. Danska regeringen vet, att den gått till nationalärans gräns, den går ej vidare; den afbidar med lugn följderna; den vet, alt danska folket med den vill dela hvad slesvigska frågan framdeles kan komma att bringa i sitt sköte, vare sig godt eller — ondt. Danska regeringen har städse ansett för sin pligt emot Danmark och den allmänna freden, att vara eftergisvande och försonlig. Den kan ej, det danska folket kan ej köpa freden dyrare. Och då må Tyskland, förutan det öfriga, älven bära ansvaret af ett enropeiskt krig. I England kände man den 13:de d:s Franksurterförsamlingens sednaste galenskaper, och Times yttrar sig derom i en ledande ariikel, hvari slutet lyder som följer: Ått göra motstånd mot de nordiska makternas hela styrka, understöd af Frankrike och England. skulle vara ett arbete, som Tyskland blott kunde vara vuxet, om dess sak vore fullkomligt rättvis och djupt ingripande i dess interessen och ära. Huru mycket mindre kan icke nu Tyskland företaga ett sådant krig, när meningarne i dess egen national! församling äro så delade, att det fiendtiiga votum blott har en majoritet af 14 röster, och då de förnämsta militärmakterne i norra Tyskland jemte Österrike äro emot detta beslut! P.S. Vi hafva varit i tillfälle att se 71mes för den IS:de dennes, som har notiser från Frankfurt af den 14:de dennes. Slesriyska fragan var då anun basgjord. och ej eller hede någon ny minister ännu kommit till stånd. MÖORTBESPONDIENS. Stockholm den 19:de Sept. Den Konel. familjen återkom till hufvudstaden i Lördags eft. m. II. M. Enkedrottningen landvägen före kl. 6 och DD. MM. Konungen och Drottningen med prinsarne och prinsessan Il 1. tll 7 ningarne i detta afseende, så att allt, för det närvarande, kommer att se väl ut. Huru länge det räcker, blir en annan fråga, beroende af allt för många och invecklade förhållanden för att nu kunna besvaras. i Tyska centralmaktens sändebud, hr Velcker, har ännu icke officielt haft audiens; imellertid tros det (i fall de tyska berättelserna att denna nya makts sändebud i London blifvit erkändt, skulle besannas, hvarpå likväl ännu mången tviflar), att inom diplomalien ett allmännare erkännande skulle följa, då sannolikt äfven hr Welckers kreditiver antagas. I sådant fall skulle man Kunna motse eu minskning äfven i våra diplomatiska utgifter, hvilken icke vore att förakta. : ÅÄmm har det icke visat sig något offentligt bemödande af br Welcker aut utreda och upplysa om de sanna slesvigska förhallandenai, samt om rättvisan af yrkandet, att Slesvig skall förklaras tillhöra tyska förbundet. Deremot synes hr Welcker i vara arkiver kunna få säkra upplysningar och dala, att hela den saken är en vanställning af så väl historia, som af traktater, grundlagar och arfs-anspråk, samt slutligen endast-ett aristokratiskt och byråkratiskt försök, att under förevändning af ett förvilladt nationalbegrepp, hindra sjelfva folkets, genom en förening med Danmark, amU, mera än genom tyska konstitutionerna, möfliga, framtida frihet. Man väntade här med dagens post från Götheborg att få veta något angående de indelta Westgötha regementenas afgang från Fyen. Här berättas nemligen, att en inställelse af deras embarkering skulle blifvit anbesalld, i följd af krånglet med stilleståndet; men att de likväl skulle seunast den 13:de afgå, om ej tyska förbundstrupperne qvarstannade i Slesvig. Som detta ej skett, trodde man, att de våra redan hemkommit. I allmänhet tyckes råda en viss belåtenhet öfver att se våra stridsmin väl hemma igen, troligen en följd af den alltmer stadgade öfvertygelsen, att det ej är till lands, som vi kunna lemna Daumark ett. erforderligt och afgörande biträde. Regeringen synes äfven sjelf numera inse detta, att döma af de Kongl. proklamationerna till armeen och flottan, då H. M. egentligen blow i sina uttryck till den sednares befäl och manskap antyder på tankan, att i händelse af faror för Nordens lugn och säkerhet, ånyo anlita deras tjenster. Det påstäs, att omkring 700,000 R:dr äro obegagnade af de rå millionernas kreditir, som Rikets Ständer beviljade till rustningarne. Om ock något deraf ännu kan behöfvas till ligviderande af efterstående betalningar, synes det likväl som skulle man kunna undvika den obehagliga förhöjning af allmänna berillningen, som tre ständ, emot bondeständets röst, beslutat. Med de stora tillgångar, som så väl kunde beredas genom några besparingar och arrangementer inom de betydliga ordinarie och extra anslagen, vore det lätt att godtgöra riksgäldskontoret de utlägg, detta nu behöft göra, och hvilka icke borde genera kontoret, om man på ett försigtigt och klokt Sätt behandlade dess i alla fall under nuvarande förhållanden icke betänkliga, kreditivrätt på banken. Men besynnerligt nog finnes här en verklig förblindelse i allt, hvad som angår dessa Riksens Ständers verks gemensamma rörelse, hvaraf utan all våda så många och stora fördelar kunde vinnas för landet. Denna förblindelse underhålles med all kraft af dem, som spekulera på privatbanksväsendets utvidgning på riksbankens bekostnad, och som äfven vid innev. riksdag segrat, men troligen på ett sätt, som kommer alt snart påskynda reaktionen. Inom Riksstånden få vi sannolikt snart se uppföras ett rätt lustigt skådespel i lagstiftningsväg. Såsom bekant är motiverades i Borgareständet af Hr Ekholm och tillstyrktes af lag-utskottet utfärdandet af en upprorslag, hvartill ett förslag uppgjordes — ett förslag, som i fFärhigsanda caodt är illa vadixaradt mand