Ett litet Notabene til! Tiden i Norr och Tiden Vester. Såsom något hvar af den tidningsläsande publiken vet, har den i Stockholm utkommanle tidningen Tidem haft en lång series artiklar ur den i England utkommande tidningen Quarterly Review, rörande franska revolutionen och dess följder, att meddela sina läsare. I Julihäftet af Åord och Syd, en med mycken talang af Hr JM. Goldselmidt redigerad tidskrift, som utgifves i Köpenhamn, förekomma i anledning af nägra i tidningen Lhe Times införda artiklar, som blifvit hållne i ungefär samma anda, som Quarterly Reviews uppsatser, åtskilliga betraktelser, som torde förtjena att hållas vid sidan af Tidens reproduktioner, och hvilka vi fördenskuli här nedan i svensk öfversättning återgifva. Åmskilliga tidningar reproducera allijemnt ur det engelska bladet the Timies reflexioner rörande förhållandena i Frankrike. Under nuvarande omständigheter är emellertid detta en mycket kinkig sak, alldenstund Times är representanten för hela det nu rådande engelska industri-, handelsoch penningeväsendet, och då detta inom sjelfva England räknar millioner fiender, är det naturligtvis för denna tidning en conditio sine qua non, en lifssak, att skildra Frankrikes nuvarande tillstånd i de mest mörka färger, synnerligast hvad beträffar de timade förändringarne uti dess industri och kreditsystem. Uti en allmän öfversigt af bem. förhållanden, hvilken denna tidning gifvit, heter det, bland annat: dålet för Frunkrikes äregirighet äv all vara rerldeuns ledare; men det har blifvit dess öde att vara dess rarnare. — Han klingar bra nog, den der frasen; men undersöker man innehåället af densamma något närmare, så blir det näppeligen Times som får rätt. Väl är det sannt, att det i praktiskt afseeude är England,som är verldens ledare, ja det har tillochmed på åtskilliga ställen af jordklotet uppträdt som cinilisasionens och frihetens fudselhjelperska; men låtom oss noga ihågkomma, att Englands roll ej heller sträcker sig längre. För frihetens jordegumma må det gerna anses; men det är Frankrike som skänkt lifvet åt barnet. Frankrike är ideernas land, och dess innebyggare besitta äfven en märkvärdig förmåga att tillegna sig en ide, hänföras af, lefva, kämpa och dö för densamma. Derföre omgilves äfven detta land i den öfriga verldens ögon af en sällsam gloria och har omgifvits af densamma sedan uråldriga tider tillbaka. Det var dess innebyggare, som under äfventyrenas tidehvarf företog det äfventyrliga tåget till Grekland, och det med en sådan energi, att Delphis gudar måste i thordön och ljungeld stiga ned och kämpa för sin helgedom, och då de i en nyare tid anfördes af Napoleon Bonaparte, var det också blott en gudamakt, som kunde få bugt med dem i Syriens öknar och på Rysslands snöstepper. uppfyllde Europa med beundran för troubadonrerne och kärlekshofven i Provence; det var Frankrikes chevalerska ungdom, hvilken stod 2 som ett oupphinneligt mönsteri galanteri och ri r och som på ett förunderligt, hänsöande förstod att leka med lik och död, så länge lifvet icke för några alfvarsammare saker tog dess mod, krafter och verksamhet i anspråk. Då politikens tidehvarf tog sin begynnelse, var det Frankrike, som först samlade sina spridda delar till ett helt, spelade hufvudrollen i Europa och under sin store konung Ludvig XIV gaf hela verlden lagar: för krig och politik, för befästningskonst och bajonetter, för skaldekonst och peruker, för religiösa ideer och qvicka insällen. Under loppet af någonatid tyckes det väl som om Fransmännen hada hsfrsit harfskämde af all den beundran. Det var Frankrike, som: belle France, ehuru den liknade den känsla, med hviiken tillochmed en dygdig qvinna kan sägas betrakta en älskvärd rout. Plötsligt bemannade sig dock det franska folket, och hvilket anuat har väl sedan dess en sadan historia att uppvisa? Hvilken mensklig ide har icke i Frankrike haft sina martyrer? ilvilken stor handling har väl verlden att tala om, som man icke derstädes kan uppvisa maken till? — IIvad vore hela verlden, Om man ur dess annaler uteslöte Frankrikes historia och dess resultater? — Och allt detia stora, allt detta ärofulla, all denna förvånande genialitet blef slutligen, liksom vid ett fyrverkeri, koncentreradt på en enda punkt, i en enda personlighet, i den store kejsaren, hvilken ödet älskade så högt, att det undandrog honom menniskornas vanliga lott och lät honom, liksom Moses, dö på en klippa. — Under en tid derefter såg det ut som om Frankrike hade blifvit trött och utinattadt, som om dess verldshistoriska roll vore utspelt — ja, visst förstandigt och dygdigt folk började tillochmed att förakta defsamma; men dåreste det sig ånyo d. 23:dje Febr. 1848, och dess uppvaknande blef öfver hela Europa helsadt med minutskott, liksom när hos oss en furste födes eller dur. Men nu började det der förstandiga och dygdiga folket att höja på axlarne och ville icke en gång dröja med afkunnandet af sin dom tills krutröken hunnit skingras. — Lät äfven vara, att mensklighetens hufvud tänker i London; men dess hjerta slår i Paris, och tes grandes pensbes vienrent du cour 2. de stora tankarne komma från hjertat. bedtta hjerta har icke alltid varit sage eller oegennyttigt — det hafva både Tyskar, Spaniorer och åtskilliga andra nationer fatt vidkännas, och det oroligt pulserande Frankrike känner det sjelft — men den engelska forstamligheten saknar ej heller sina släckar, trots dess balstora maximer om frihet och emancipation; derom kunna både Portugal, Grekland, Kina, Danmark, Irland, ja tillochmed Sjelfva England nogsamt bära vittne. — Liksom det gär med de begge nationerna, England och Frankrike, så går det äfven med enskilda medlemmar af desamme, när de komma ut ibland menniskorna: de representera då förstandet och hjertat. Fransmännen komma som siender till en eller aunan stad; deras ankomst förkunnas af deras slyktande motständare; de rycka in, svarta af krutrök, i syönderrifna och med blod slackade kläder. Den enskilte krigaren blir förlagd i qvarter; ban fordrar det finaste brödet, det bästa vinet i källaren, de läckraste köttstyckeha och den största Sopp-portionen. Men han leker med barnen, säger frun i huset komplimenter och resonnerar med mannen så hänförande om fältlifvets nöjen och fröjder, att denne blir helt krigiskt stämd och skulle hafva god lust att låta enrollera sig. Efter någon tids förlopp skall den der soldaten, som man i början så mycket fruktade, bort igen; huset har mistat åtskilligt godt, men familjen följer honom till vägs med tårar i ögonen, tänker ofta på honom som på en kär vän och börjar en ny tidräkning från den dag, Fransmannen läg i qvarter hos dem. — Engelsmannen deremot kommer smygande, som en tjuf om natten. En vacker dag ligga hans stora svarta tredäckare utanför staden och tyckas betrakta densamma under mörk tystnad. Soldaten blir inqvarterad; han emottager stillatigande hvad huset förmår och betalar det slillatigande med sitt blanka guld. Efter någon tids förlopp skall äfven han draga sina färde, buset har blifvit mera förmöget; men familjen ser med lättadt hjerta, att den tystlålne, slutne gästen aldrig mera sätter sin fot öfver dess tröskel. — Förstån J än, eller hvad?? heter det i Valas spådom. GÖTEBORG. I går afton, efter att generalen m. m. grefve Löwenhielm å platsen vid f. d. Kungsporten betackat och hemförlofrat de från Fyen hit anlände trupper, gåfvo oslicerskorpserna af Skaraborgs och Westgöthadahls regementen för honom en sexa å Lorentzberg, till hvilken äfven de danska oflicerare, som hit åtföljt transport-eskadern, voro inbjudne. — En del af bemälte eskader har redan i dag på förmiddagen älervändt till Danmark och de öfriga, här ännu qvarliggande, till densamma hörande fartyg returnera dit i morgon. Flera transportskepp med norrska trupper, hvilka i några dagar legat för motvind på slelsingörs redd, hafva i i onsdags förmiddag den 13 dennes derifran afgått. jemte andra, som samma dag ytterligare dit anländt från Landskrona. Generalen grefve Löwenhielm har under den 6:te d:s tillstält den kommenderande generalen på Fyen, baron Wedell följande skrifvelse: Den svenska armee-korps, som, för ett möjligen behösligt försvar af Danska arfländerna denna sommar varit förlagd på Fyen. återvänder nu till fäderneslandet, sedan dess närvaro här af båda de höga magterna icke anses erforderlig. Men jag och de krigare, jag haft den äran alt anföra, skola till det kära hemlandet medföra varaklga minnenaf all den välvilja, hvarmed Fyens innevånare af alla klasser omfattat oss. Våra hjertan känna behofvet och pligten af att med nordiskt allvar och uppriktighet uttala vår tacksamhet, och det är i hela fördelningens namn, och på dess vägnar, jag vänder mig till Eders Excellence med den anhållan, att vår erkänsla för all oss här visad gästvänlighet och vänskap måtte på lämpligaste sätt blifva Fyens innevånare allmänt bekantgjord. Våra välönskningar för det sköna Fyens lugn, trefnad och välstånd äro ärliga och sanna. som vår tacksamhet för innevånarnes broderliga handlingssätt mot oss. Fördelningsvarteret IIVidkilde, d. 6:te September 1848. Löwenhielm, Fördelnings-befälhafvare. Till härv. Kongl. karantänskommission har. genom befullmägtizadt ombud, af de 31 passagerare, som den 24:de i förra månaden med ångfartyget Nordstjernan ankommo till känsö och derstädes måste underkasta sig 5 dagars karantän, blifvit ingifven följande besvärsskrift: Till Kongl. karantäns-kommissionen i Götheborg! Den 23:dje innevar. Augusti afgick postångfartyget Nordstjernamn, försedt med behörigt sundhetspass, ifrån Traveminde och anlände påföljande dagen till Köpenhamn, der fritt tillträde lemnades fartyg och passagerare. Undertecknade, jemte några andra personer, embarkerade der för att gå till Götheborg, sedan såväl kommissionären för fartyget, som befälhafvaren försäkrat, att något hinder för fri passage till Götheborg ej förefunnes. Detta oaktallt möttes vi dagen derpå. vid inloppet till Götheborg, af den ytterst obehagliga tillsägelsen att undergå 7 dagars karantän vid Känsö, resetiden från Traveminde deri inbegripen. Kongl. kommerse-kollegium hade neml. genom kungörelse af den 21:ste dennes förklarat Liibeck och Travemände för kolera misstänkte. Då Kongl. karantäns-förordningens åtadganden, att Kongl. kommerse-kollegium bör förskaffa sig skyndsamma underrättelser om ut ikes gångbar, pestartad sjukdoms framsteg, för att kunna vidtaga och i god tid kungöra ersorderlige åtgärder deremot; att Kgl. kommersekollegii föreskrifter rörande karantänsätgärder