Utdrag ur dombhoken, bsÄlIen hos mwadhus-rittens å Götheborg rnfdeluning för taffral den 2 S:äle AÅda g eusti 2848.) I anledning af den af kustsergeanten Carl Magnus Wastenius gjorde angifvelse att, då han vid beslagstillfället efter ordres postat vil den i fortsättning af Drottninggatan öfver östra ham. kanalen varande brygga, hade han blifvit af Skräddaregesällen Winblad med oqvädinsord förorättad, samt att, då Wastenius efter beslagets verkställighet med någre hustvakter begifvit sig från nämnde brygga och passerat södra hamngatan, för att infinna sig i det utom Drottningporten qarstående f. d. landttullsbevakningshuset, hade han blifvit tätt efterföljd af en folkhop, från hvilken stenkastumg verkställls; har embetsåkla aren, under förbehåll om öppen talan mot fen orten afvikne Winblad, då derne kunde arvrälfas, för stenkastningen yrkat ansvar a aka en Olof JonSSOn och förre artilleristen Johan Lund, hvarjemte för den inglarning af en fönsterruta i sagde hus, hvilken, genast efter det Mastenius dit framkemmit, egt rum, åklagaren påstått, att förre åkaren Pontus: Ureutz måtle lagligen ansvara. Rådhusrätten. som lemnar öppet åtalet emot gesällen Winblad, då han kan ertappas, finner åkaren Jonsson genom polisuppsyningsmännen S. 6. Svenssons och C. G. Nilssons sammanstämmande vittnesintyg, förvunnen att i tillfallet, då kustsergeanten Wastenius med biträden efter slutad vaktgöring vid beslagstillfillet begirvit sig till f. d. landttullsbevakningshaset vid Drotiningporten, hafva under vägen dit å gatan kastat stenar efter Wastenius och hans sällskap, men då icke någon sten bevisligen träffat och skada genom stenkastningen sålunda ej uppkommit, finner rådhusrätten annat ansvar ej kunna Jonsson ådömas, än att han, som förut under beslagsgodsets afförande till tullkammaren, enligt polisuppsyningsmannen Wessmans vittnesmål, hurrat å Norra Hamngatan, för sina så beskaffade ofog skall jemlikt 21 Capitlet 8 H Missgerningsbalken, plikta 1 R:dr 32 sk. till lika fördelning emellan åklagaren och stadens fattige, och som förre artilleristen Lund ej mindre än Creutz nekat tillmälet så väl i nämnde afseende, som i frågan om gatubuller, men edeligen afhörde vittnen intygat: polisuppsyningsmannen Sahlin: alt Lund kastat en sten efter Wastenius, just då denne skulle ingå i ofvannämnde bevakningshus; polisuppsyningsmannen 4. Nilsson: att Lund hurrat å gatan utanföre besagde vakthus; handelsbetjenten J. Wennberg: att Creutz med sten inslagit en fönsterruta i nämnde hus; samt bemälte A. Nilsson: att stenen, hvarmed fönsterrutan inslogs, blifvit kastad från det ställe, der Creutz i folksamlingen sig uppehållit; alltså pröfvar rålmsrätten rättvist, i förmågo af 17 Capillet 29 H rätiegångsbalken, ålägga dem, förre artilleristen Johan Lund och förre åkaren Poutus Creutz att hvar för sig edeligen betyga, derest de gilla, Lund: att han icke, på sätt sålunda är omviltnadt. vid ifrågavarande tillfälle, dels hurrat eller skriat å gatan utanföre landttullsbevakningshuset vid Drottninaporten. och dels kastat en sten efter kustsergeanten Wastenius i tillfället, då denne der ingatt, samt Creutz, hvilken enligt flere sammanstämmande vitinesmål, hurrat eller skriat å allmän gata under vägen från herr doktor Franks hus till Drottningporten, att han icke efter framkomsten dit utanför landttullsbevakningshusel kastat en sten och dermed, på sätt Wennberg vittnat, inslagit en fönsterruta i samma hus. Kustsergeanten C. V. Virgin har angifvit: alt, sedan han, som i beslagstillsället varit posterad vid Östra Hamnoch Drottninggatorne, efter ordres af kustehefen Bundsen, anSkaslat häst och kärra för det i beslag tagna godsets aiförande till tullkammaren. och enär han vid ankomsten till beslagsstallet, funnit gotlset redan vara lastadt på kustsergeanten Westseldis kärra, i stället åkande på sin kärra på nära afständ efterföljt Wesifellts kärra till tullkammaren, för den händelse, att något försök till våldsamhet mot tulltjenstemånnen af folkmassan skulle göras, samt genast derpå med åkdonet från tullkammaren ätervändt, färdande å Norra Hamngatan, så hade derstädes åkaren August Carlsson med en piska slagit Virgins häst på benen, så att den kommit i häftigt språng, äfvensom Carlsson hotat att med ett tillhygge, som han haft i hauden, slå Virgin, hvarifrån Carlsson dock afstått, efter det Virgia framdragit och visat Carlsson en pistol. Akaren Carlsson häröfver hörd, har väl erkänt, att Lan i uppgifne tillfället gifvit kustsergeanten Virgins häst ett piskrapp, men har deremot förklarat, att Sädant skett endast af välmening, enär Carlsson, som hört en person bland folkhopen utlofva Ljugofem R:dr b:ko, åt den som ville välta omkull Virgins åkdon, önskat att Virgin måtte genom en hastig fart undkomma det missöde, hvilket varit att befara. ö Vid öfvervägande häraf och embetsäklagarens slutpäståenden lemnar råhusrätten utan afseende obevista ej mellgifna påståenet. att kustsergeanten Virgin blifvit af Åugust Carlssou med tillhygge hotal; men emedan Carlsson, hvars föreburna afsigt med piskslagets utdelande ej är förtjent af uppmärksamhet, erkänt sjelfva åtgärden; och enligt flera vittnens utsagor fört oljud å allmän gata så väl å vägen till och ifrån tullkammaren, som derutanföre, 1y pröfvar rådhusrätten, enligt 21 Kap. 8 H Missgernings-Balken, rättvist fälla Carlsson för dess så beskaskade ofog att böta fem daler med 1 R:dr 32 sk. hälften till embetsäklagaren och hälften till de fattige; hvarförutan Carlsson säsom af poliskammaren förklarad saker till ansvar för det han misslirmat upplysningsvis hörde markören A. P. Holm, enligt IÅ kap. 7 Rätteg. Balken fälles att böta I Rdr 32 sk. hälften till Kongl Maj:t och Kronan och hälften till polisliskalen herr vice hiäradshöfdingen Hansson, som derom gjort påstående. 1 8 — Ilandelsbokhållaren Pehr Osbeck är emot sitt nekande genom polisuppsyningsmännen J. Anderssons och Sahlins vittnesmål derom förvunnen, att då det i beslag tagna godset blifvit aflastadt den kärra, hvarpå kustsergeanten Westselt detsamma till tullkammaren affört och godset der blifvit intaget, hafva yttrat till den utanför tullkammaren å gatan varande folkhop, att den borde välta kärran omkull och har embetsåkiagaren yrkat, att Osbeck for detta sitt yttrande matte ansvara, såsom för en uppmaning till folkhopen att fortsätta de i anledning af beslaget började oordningar, utlåtande sig rädbusrätten, att som Osbecks berörde uppmaning icke haft någon följd, finner rådhusrätten annan ansvarighet å honom icke äga rum. än att han för sagde sitt öfverdåd i följd af 21 Kap. 8 Missgernings-Balken fålles att böta Fem daler med En R:dr 32 sk., hälften till embetsäklagaren och hälften till stadens fattige: Vid embetsåklagarens förklarande, att då mot manspersonerne Carl Johan Forsslunds och Olof Petter Forsslunds nekande, någon bevisning icke förekommit derom, att de deltagit i de oordningar, som förefallit då beslaget hos handlanden Corin verkställdes eller beslagsgodset till tullkammaren aflördes, han icke funne sig befogad mot dem yrka något ansvar, låter rådhusrätten vid hänsigt till hvad under— BM NE men, emedan, på sitt härofvanZfinnes anteck-— nadt, Carl Johan Forsslund och Otof Petter Forsslund äro vid kämnersrätten förklarade Skyldige till ansvar, den förre efter 21 Kap. 8 H Nissgernings-Balken för hurrning å gata samt efter 14 kap. 7-8 Rättegånas Balken för vittnet. Carl Carlssons misssirmande, och Olof Petter Forsslund enligt sistsagde lagrum så väl för Carlssons misslsirmande som ock vid poliskammaren för det han sig vannvördeligen utlätit mot paliskammarens herr ordförande; ty pröfsar räd usrätten lagligt fälla Carl Johan Forsslund och Olf Petter Forsslund, att böta den förre för hurrningen En RB:dr 32 sk. och sr missfirmandet Tre R:ar 16 sk. och Olof Petter Forsslund för nämnde vanvördnad Sex R:ar 32 sk. och för misssirmanuet Tre R:ar 15 sk. men enär Olof Petter Forslund icke, på säll i kämnersrätteas ofrannämnle utslag ef den 20 Jani upptages, blifvit genom bemälle rätis föregångne ulslag ar den IS:de April ansedd förvunnen att hafva harrat å gata, siuner rådhusrätten att kömnersrättens yttrande i förstnämnde utslag det Forsslund förklarades saker till ansvar för sådan förbrytelse efter 21 Kap. 8 . Missgernings-Ralken blifva för Forsslund utan all påföljd, kommande Carl Juhan och Olof Petter Forsslund nu ålagde böter, i anledning af ejorde påståenden, således att fördelas, att de för hurrningen gå till tveskifte emellan aktor i målet vid kämhers-rätften stadsfsiskalen Herr advokatsiskalen T. C. Greiffe och stadens sattige, e för vamördnalen mot poliskammarens ordförande till äskifte emellan Kongl Maj:t och kronan samt polissskalen Hansson samt de för vittnet Carlssons misssirmamde till tväskifte emellan kronan och bemalte advokatsiskal. (Foris.) UTEEHMENS NYHETER. Tysk post af den 12 och danska posterne at den 13 och II dennes hafva kommit oss tillhanda. Det i lördagsnumret meddelade ryktet om en ny sakernas vänduing i Frankfurt bekräftar sig visserligen iche, men synes ej eller sakna all grund. Börsenhalle för den 9 meddelar i ett postskriptum, att så väl dess egen korrespondent som flera privata bref från Frankfurt stämma deruti öfverens, att nationalförsamlingen i ett följande möte, som dock icke komme all ega rum förr än den 11 dennes, ämnar stadfästa stilleståndet och låta saken blifra som den är. Denna åsigt delas älven af en korrespondent i köln. 2eit.,, hvilken dessutom är af den mening, att den afgångna ministeren med några modilikationer i sammansättningen åter skall komma till styret. Uti denna punkt tyckes han dock icke skola få rätt, ty Hannoverske Morgenzeitung meddelar från Frankfurt, att en ny riksminister kommit till stånd den 9 på aftonen och är sammansatt af följande personer: r. Stockmar, konseljpredident; o. Arnim, utrikesminister; Compes, justitsminister: Stedfnann, inrikes minister; öfverste v. Meyern, krigsminister; v. Herrman, handelsoch finansminister. Den nya ministerens särg är oss helt och hållet obekant, och lika litet kunna vi känna hvad hållning den kommer att iakttaga i tyska enhelsoch synnerligen i slesvigholsteinska frågan. Efter rikslörsamlingens famösa beslut den 5 dennes, algick, som bekant, ministeren, men lofvade afl. tills ett nytt kabinett hunmit bildas, sköta alla de löpande göromål, som icke voro förenade med nagot ansvar. Med kontramanderingen af truppernes tillbakamarseh ur hertigdömena ville den dock helt naturligt icke taga någon befattning. För att detta skulle kunna Ske straxt, måste således bildas en minister, om också blott en provisorisk: och inoen var —— —