Några ord om den relizgiågn rörelsen i Tyskland. HI. Biafsigten med detta edikt var, att ur statskyrkan i grund utrota rationalismen, alldenstand den icke längre kunde klaga öfver brist på religionsfrihet. Man hyste dessutom den förhoppning, att rationalismen icke hade den religiösa halt, som var nödvändig till bildande af egna församlingar. Att börja med blef den medgisna religionsfriheten begagnad af den radikala rationalismen, som afsöndrade aila den kyrkliga kulten villådande egendomligheter och ceremonier och arnåjde sig med att ät de religiösa sammankomste:na gifva en sörädlad form af det verldsliga umgängeslifvet. Några predikningar komma följakteligen icke i fråga vid dessa sammankomster, utan man sträfvar alt genom föredrag och samtal komma till ett klart begrepp at lifvets allmänna uppgifter, tidens vigtigaste interessen och spörsmål. På detta sätt och i en sädan afsigt har den Ilalleska församlingen med Wislicenus i spetsen organiserat sig, och åtskilliga andra menigheter, hvilka tillika med sina religionslärare utträdt ur statskyrkan, stå ungefär på samma ståndpunkt. Det är visserligen sannt, att. om man ur den kyrkliga kultens synpunkt betraktar dessa församlingar, så stå de långt efter statskyrkan; men man får icke förbise, att, ur denna synpunkt betraktad, står äfven den protestantiska kyrkan efter den katholska. Det religiösa umgängets värde får dock icke bedömas efter en sådan måttstock. Dess egentliga värde ligger derutinnan, att det sysselsätter menniskan med hennes eget lif, med hennes mest maktpåliggande interessen, korteligen: med verlden, sådan som den verkligen är, och derigeuäm bibringar henne en tillräcklig och förnuftsenlig grundval för hennes handlingar; men icke derutinnan, attdet från den närvarande verkligheten rycker henne till en fantastiskidealverld, eller en magisk skenverld, för att straxt derpå låta henne hjelplös falla ned i hvardagslifvets kaos, såsom händelsen är med den katholska och romantiska kulten, hvilken i det stora hela grundar sig på en blott ögonblicklig själsberusning. Den halt, som tillkommer bildandet af en så beskalfad kult kunna visserligen icke de fria humanitetsför-amlingarne prestera. Så länge Rege ingen inskränkte sina repressiva åtgärder till de prestmän, som förkunnade en af al! auktoritet oafhängig, reut mensklig religion lära, kunde nagot utträdande ur statskyrka icke i massa ega rum, alldenstund det stera flertalet al fv:samlingarnes medlemmar ännu hängde vid den gamla rationalismens alimänna religionsbegrepp, hvilka de trodde sig återfinna i Bibeln. be nya församlingarne bestodo sålunda i början af ett jemförelsevis mycket ringa antal medlemmar, hvartill orsaken till en ej ringa del äfven bör sökas i den allmänt rådande slöheten, som icke kunde komma sig för att taga ett allvarligt steg. Toleransediktet tycktes sålunda icke kunna medföra några synnerligen stora resultater i den rigtning, man hade tänkt sig desamme, helst flera andliga myndigheter ansågo, att man borde inskränka förföljelsen till de radikale, eller, såsom man uttryckte sig, till dem, som angripande uppträdde mot kyrkan. Men den öfvermodiga reaktionen med Göschel i spetsen ville icke blifva ståndande på halfva vägen, utan beslöt att utsträcka förföljelsen äfven till den gamla rationalismen, hvars anhängare till ett stort antal funnos skurautismen och hierarkismen för en lång tid grundligt befästade. Uhlichs inslytande inskränker sig ingalunda till Magdeburg. der han är prest, utan utbreder sig öfver hela Sachsen, i hvars förnämsta städer han ofta håller föredrag och räknar er mängd ifriga anhängare. Hans personliga uppträdande skall hafva med sig något, som på en gång ingjuter aktning och välvilja. Sina tal haller han i den vanliga konversationstonen, utan den homiletiska pathos, hvilken annars så lätt ger det religiösa föredraget en affekterad anstrykning. fan passar sålunda bättre till ait tala i en sal, än i en stor kyrka. I fjol togo konsistoriets förföljelser emot honom sin början, oaktadi han från sin sida icke hade gifvit nagon egentlig anledning till desamme. Men reaktionen trodde nu, att dess makt var så grundligt besästad, att den kunde våga ett afgörande slag mot dess mest populäre och farlige motståndare inom kyrkan. Generalsynoden i Berlin lemnar ett slaende vittnesbörd om den intriganta, jesuitiska anda, som i Preussen räder inom kyrkan. För denna anda är kyrkan icke någon guddomlig instilution med en evig och oföränderlig grundval samt en lära, af hvilken icke ett enda solgrand kan borttagas, utan den har blifvit theologiens och hierarkiens egendom och herrskar icke förmedelst sanningen, utan förmedelst en politisk slughet och försigtighet. Generalsynoden hade satt sig för att rädda statskyrkan, d. v. 8. hierarkiens myndighet, och den har löst denna sin uppgift sålunda, att den uppoffrat den apostoliska trosbekännelsen, den der annars alltid blifvit betraktad. om ej sasom kyrkans grundval, åtminstone såsom det väsendtliga inbegreppet af den kristna läran. Och denna uppvifring har den gjort för att för sina hicrarkiska syften vinna den theologiska justemiljön, hvarigenom den trodde sig lättare kunua utestänga det, som den stämplade såsom en ytterlighet. Denna ytterlighet skulle nu den gamla rationalismen blifva, liksom förut den nya, filosofiska, förut varit. Detta måste UCHlieh vidkännas: i September månad 1847 blef han suspenderad, och redan i November månad samma är afsatt. Härvid lag hade man imellertid begått en stor missräkning. (hlich bade i Magdeburg en lika stor menighet, som alla de andre presterne tillsammans, och hans verksamhet inskränkte sig ingalunda inom kyrkan, utan gjorde sig gällande i en mängd förhallanden; hvadan hans uteslutande ur statskyrkan måste medföra åtskilliga betänkliga följder. Förgäfves motsatte sig flere af konsistorii ledamöter (och bland dessa sjelfye superintendenten d:r Åoller och d:r Fholuk i Halle) i den politiska slughetens och försigtighetens namn hans afsättande. Presidenten Göseher, åt hvilken konungen af Preussen i detta fall öfverlemnat en oinskränkt makt, fordrade densamma oviikorligt, och derföre måste den ega rum. Det borde nu visa sig, huruvida den uti toleransediktet medgifna religionsfrihet skulle blifva begagnad. (Forts.) — —— — UELEEEREELKENAS NYHETER. SPAXIEN. lladrid, den 23 Aug. Cabrera börjar åter röra på sig i Catalonien. Den 16 Aug. ryckte han i spetsen för 500 ryttare ända fram till Olot. Från franska gränsen har han dagligt tillopp af nya partigängare. Cabrera anses visserligen för en god Carlist. men det afhåller honom icke. sävelse förständigat amiral Albini att lemna vehedigs farvatten och medlaga de i denna stad belmliga picmoniesiska trupper. En dylik. öppen skrikvese har äfven blifvit amiralen tillställd ifrån sardiuska krigsoch sjomiuistern. Efter inhandigandet al dessa skrifvelser har Albini beslutat att inskeppa trupperne och inom 5 dagar lemna venetianska farvattnen samt ställa kosan till Sardinien. 7 Sar diska milisloren bar, enligt notiser från T den 19 Åug., utfärdat ett marifest. hv anmullerar konventionen i Milåno och aisver tillkänna, att Frankrikes beväpnade mellankomst tagits i anspråk! SCHWEITZ. . Cirka S000 man lombardisk militär. deribland 129 officerare, hafva tagit sin tillflykt på schweiiziska kantonen Graubändtensgebllt, och ännu flera förväntas. Visl Tirano skola ännu stå 12 a 15.000 (2) man församlade, med inemot 40 kanoner. Truppen afväpnas, men ossicerarne få bära sina sidogevär. TURKIET. hronslanlinupel, den 16 Aug. Mämiatör-fäärämdrimg. Reschid Paschd. bekant för sina frisinnade tänkesätt. har blifvit storvizir, f!i Pascha utrikesoch Misat Pascha juslitsminister; Risa Pascha förhlir krigsminister. Styrelsen anses nu vara i goda och kraftfulla händer. WALLACHIET. Enligt notiser från Bucharest af d. 16 Aug. har sultanen definitivt erkänt landets nya förfaltning, samt ställt de vil Donaus stränder liggande turkiska trupper till den provisoriska regeringens disposition, för att dermed försvara sig mot reaktionen. Denna provisoriska regering är ingalunda identisk med den provisoriska regering, som upptog regeringstömmarne efter Bibescos flykt, ty den förklarades för olaglig af Porten och fick afträda, hvarpå en Portens kommissarie, Suleiman Pascha, ankom till Bucharest, och wider dennes anspicier bihlades den nuvarande provisoriska regeringen. RYSSLAND och POLEN. EBysk mot. En tysk tidning vill veta, att craren i en till samtlign stormakterne öfverlemnad not energiskt protesterat emot Frankrikes beväpnade intervention i Italien och låtit förstå, att Ryssland i så fall toge parti af Osterrike och med väpnad hand understödde dess anspråk. Tobalssuiohopolet slrall upphäfras i Polen. Warschaus citadell har blifvit tömdt på politiska sangar. En del har skickats till Siberien. andra till kaukasiska armeen och åter andra instuckits i hären som simpla soldater eller äfven blifvit frigilne. Många siberiska sangar ha erhållit sin frihet, men de få icke återvända till Polen, utan fått sig uppehällsorter anvisade i Wolhynien och Podolien, der de af regeringen bekomma en viss pension. Alla af österrikarne till ryssarne utlemnade polska flyktingar ha förpassats till Kaukasus. Ryska arulön i Polen skall icke utgöra öfver 20.000 man, men, till allmänhetens förvillande, få dessa göra ständiga framoch återmarscher. Blott adelsmän få bevista de högre klasserna å polska gymnasierne. På klagomål häröfver svaras. alt för Muschiks (ofrälse) äfven undervisningen i de lägre klasserne vore för mycket. TYSKLAND. Demokratiska föreningar existera på flera ställen i Tyskland. med centralföre