144v44 (CII IIJUG 4111—4e DD 22 22—2:e:: ey;?V den gamla dädanefter som dittills skulle blifva tolererad. Det är (hette det i Berliner Jahrbiicher) från den kyrkliga myndighetens sida redan en stor koncession, att man later rationalismen fortgå i dess förra rigtning, ehuru den med kyrkan har föga annat gemensamt, än tron på Gud och ett evigt lif; men när man under rationalismens namn vill söka insmyga pantheismen, ja tillochmed atheismen, då är det hög tid att allvarsamma matt och steg till det ondas hämmande tagas. Denna tirad var i synnerhet rigtad mot prestmannen Wislicenus, hvilken ursprungligen var rationalist, men Som sedermera hade tillegnat sig den nyare filosofiens väsendtligaste åsigter och mot hvilken konsistorium i Magdeburg först hade uppträdt, i följd af några af honom fällda yttranden om Bibeln. Under den tid Wisliceni suspension varade, utgaf handen bekanta skriften: bD Schrift, ob Gei ste, som innehåller en ganska enkel, men öfverbevisande framställning af den skärande kontrast mellan Bibelns ståndpunkt och den, hvilken i våra dagar intages af alla upplyste och bildade menniskor, antingen de nu med sig sjelfve veta eller äro okunnige om denna motsats. Många, som ansågo sig Sjelfve vara bibeltroende, men som icke närmare hade gjort sig reda för sjelfva andan af bibelns innehåll, blefvo, efter att hafva läst nyssbemälte brochyr, förfärade öfver det svalg, som skiljde dem ifrån en bok, den de ditintills hade betraktat såsom sin religions palladium. De orthodoxa theologerne harmades alldeles utomordentligt öfver Wisliceni utläggning af berättelsen om Bileams åsna (Josua B. 10: 12 och 13) om tidens stillastående och tillbakagäng (2 Kon. B. 20: 9 och 10) med fl. dylika bibelställen, öfver hvilka de helst ville draga en slöja. Wisliceni skrift utöfvade ett stort inflytande på allmänheten, men förvärrade naturligtvis hans sak i konsistorium, som afsatte honom från hans embete. Ungefär på samma sätt förfor man med åtskillige andre, med ännu mera snille utrustade prestmän i provinsen, hvilkas afsättning från embetet hade den obehagliga följd, att en öfvervägande majoritet af vederbörande församlingars medlemmar öfvergåfvo templen och påyrkade religionsfrihet utom statskyrkan. Konungen af Preussen, som gjorde mycket af den engelska statskyrkans grundsatser, hade redan förut anvisat denna utväg såsom det enda medlet att rädda statsreligionen och samvetsfriheten; men den konsistoriella hierarkien önskade deremot, att, like som förut de romerske påfvarne, undertrycka religionsfriheten äfven utom statskyrkan. En så beskaffad religiös despotism var detimellertid rent af omöjligt att genomdrifva gent emot nästan hela den bildade medelklassen i de större provinsstäderna. Regeringen såg sig fördenskull nödsakad att tillåta fri religionsöfning utom statskyrkan, hvilken tillåtelse meddelades i det bekanta toleransediktet. ) Efter mars revolutionen har Göschel gått samma våg som hans förman, kultus-ministern Eichhorn. Marhvardigt nog hade båda dessa flerrar samma öde på deras flygt genom Ilalle. ingen enda gästgifvare eller vardshusvärd ville emottaga dem i sit hus af frultan för alt få detsamma jemmadt med marken. Göschel som icke visste hvart han skulle vanda sig, befallte sin kusk att köra ut genom hrilkendera af stadens portar som helst, på det att han under tiden måtte kunna fatta sitt beslut rörande marschrutan. — — —— A2— — CE UEEHAELS NYHETER. FRANKRIKE. Paris, den 29 Aug. Italiensha frågan. Österrike har icke direkte vägrat antaga den fransk-engelska bemedlingen, men det har, hvilket är vida mera kränkande och förödmjukande för franska nationalstoltheten, lemnat Frankrikes anbud obesvarade. ben omtalade artikeln i De 277 .: — — — ra Milano, Turin eller Wien, underhandlingarne må bedrifvas genom generaler. ministrar eller diplomater, det gör ingenting till saken, men de måste blott skrida framåt och det på redligt vis. Det fordra vi: vi hafva rätt gertill och skola se vär fordran uppfylld, om Osterrike verkligen vill fred. Vi skola icke vara så okloka att låäta vintren nalkas, utan se denna så vigtiga fråga reglerad. Åfven konvenerar det oss för ingen del att genom skenbara underhandlingar låta det draga så längt ut på tiden, tills det lyckats Vienerkabinettet att samla alla sina krafter i Italien. Ännu mindre kan man begära af oss att vi med lugn åse huru man sätter sig i stånd att begagna emot oss det första gynnsamma ögonblicket. Vi kunna icke längre fördraga denna ovissa ställning, antingen vän eller siende, krig eller fred, för Frankrikes nuvarande förhällanden verkar en sådan skenbar ro mycket skadligare än öppet krig. Upp till kriget! Vi ha icke framkallat det, utan bevisa blott, att vi icke äro rädda derför. Det skall sätta en gräns för våra inre stridigheter, befästa och förstora republiken. Det skall åter upplifva den gamla tiden med dess hjeltedater, dess segrar och storartade karakter. Afven denna gäng är det, märkvärdigt nog, åter Frankrikes fiender, som genom sitt beteende liksom med våld utmana det till kampen, ur hvilken det blott kan framgå starkare och ärorikare. Denna hotande artikel stod i förbindelse med beslut fattade i konseljen dagen tillförene: et! ullimatums ufsändande till Wien och sammandragandet af en arme vid Frankrikes östra gräns. Till ytterligare bekräftelse af dessa notiser yttrar Presse för den 29 Aug.: kKuriren, som medförde Frankrikes bemedlingsanbud, lemnade Paris den 7 dennes; 21 dagar hafva således förflutit, utan att man i Paris erhållit ett svar af Wienerkabinettet. Franska regeringen har deröfver blifvit orolig. I en för 2 dagar sedan hållen konselj har beslutats, att hr Bastide skall rigta en ny och eftertrycklig uppmaning till Wienerkabinettet att kathegoriskt uttala sig, huruvida Österrike antager den franskengelska bemedlingen eller icke. För att ge denna uppmaning mera eftertryck synes i samma konselj beslut hafva blifvit fattadt att sammandraga en arme vid Rhen Föröfrigt erinrar nämnde tidning om, att österrikiska premierminstern Wesenbergs frånvaro från Wien och den omständigheten att Österrike icke ännu erkänt republiken, torde förklara det fördröjda svaret. Bugenaud, J. des debars berättar. att den till Paris ankomne Carl Alberts adjutant general Mamora, har uppdrag att anhålla hos regeringen om tillåtelse för general Bugeaud att öfvertaga högsta befälet öfver sardinska hären. Venetiansha sämdebueden hade ingenting uträttat hos regeringen och skulle lemna Paris den 28 Aug. Huruvida afresan verkligen egt rum sörmäles dock icke, och det är icke otroligt, att den blifvit inställd till fö je af den sednaste vändningen i italienska Tragan. Italienska flyktingar. Ovarlefvor af öfra Italiens republikanska legioner hade i ett högst utblottadt och ömkligt tillstånd ankommit till de östra departementerne. Bönderna emottogo dem väl. Cavaignae och publictsterne. En deputation af hufvudstadens publicister har haft företräde hos Cavaignac och protesterat emot tidningsindragningen. Generalen tog emot dem mycket förekommande och, fryntligt, underhöll sig med dem en hel timma och slöt konferensen med de orden: bå jag indrager tidningar, som synas mig vara vädliga för republiken tror jag mig uppfylla en pligt. I publicister, J gören er skyldighet, då J protesteren emot dessa atgärder. Denna protest är alltså en handling, som hedren er, och det skulle hafva förvånat mig, om J underlåtit detta steg. Jag väntade detsamma. 7 — 2 . — tionen lofvar i republikens namn en billigare fördelning af bördor och fördelar bland alla borgare, skydd af personen, familjen, religionen, egendomen och arbetet. Hon lofvar vidare all nödig undervisning och arbete, så vidt det står i statens förmåga. Slutligen förklarar konstitutionen, all republiken skall akta alla främmande nationaliteter, aldrig föra eröfringskrig och aldrig kämpå emat ell folks frihet. Enkammarsystemet är antaget. IIvarje 25 är fylld Fransman, som ej förverkat sina medborgerliga rättigheter, är valbar och valberättigad. Na tionalförsamlingen väljes för 3 år och är permanent, men uppehäll få ega rum emellan sessionerne. Med få undantag få inga embetsmän väljas. Presidenten. som erhåller 699,000 F. om året, väljes at hela folket. men för det fall, att ingen kandidat erhåller absolut röstmajoritet, af nationalförsamlingen ibland de 5 kandidater, som bekommit de fleste rösterne. Presidenten får icke lemna republikens gebit. IIan utnämner sjelf sina ministrar. Vicepresidenten utses af nationalförsamlingen. Republikens indelning i departementer, arrondissementer 0. s. v. bibehålles. De till krigstjenst utskrilne Fransmän få icke sätta karl i sitt ställe. Hederslegionen bibehålles. Algirien förenas med Frankrike. — Så länge diskussionen af Lrundlagsutkastet varar, kommer belägringskillståndet i hufvudstaden att suspenderas. Insurgenterne skola transporteras till xlgirien, hvarest kolonisationsplaner uppgöras för deras räkning. algirien. Notiserna härifrån låta savorahelt. Stammarne betala sin tribut o. S. v., och skörden har, isynnerllet kring Oran, blifvit särdeles ymnig. J. des debats föreslår anläggandet af åkerhruks-kolonier öfver hela Frankrike, med en dylik, på förträffligt sätt inrättad anstalt i Bretagne till mönster. Sålunda skulle kunna sättas en damm för den flod, som drifver det fattiga landtfolket till städerne och der rekryterar proletärernes och revolutionärernes leder.) Proudhons Representant du Peupleskall nu utkomma i Lyon. Pappersmynmt har blifvit föreslaget till införande i Frankrike, men finansutskottet har förkastat projektet. Ä SLESVIG-HOLSTEINSKA ÅFFÅRERXE. Lyjhech den 31 Aug. Danska ängfarlyget Skirner ankom i dag eftermiddag med parlamentärflagg på Travemindes redd. Hamburg den I Sept. Enligt meddelande af härvarande preussiska gesandt, kommer från och med kl. 6 iafton ett ångfartyg att hållas i beredskap. för att taga om bord en dansk och en preussisk officer, hvilka hitkomma från Läbeck så snart utvexlingen af stilleståndsratisikationerne egt rum och skola genast afgå till de i Nordsjön stationerade danska krigsfartyg och underrätta dem om blockadens upphäfvande. Altona den l Sept. Ultra-Slesvigholsteinarne äro mycket missnöjde med stilleständsvilkoren. ISynnerhet skall detta vara faltet i Kiel, hvadan man icke vågat att, såsom ursprungligen var ärnadt, föra de danska krigsfångarne dit. af fruktan för en konflikt med folket. Nu kommer ulvexlingen måhända att ega run i Eckernförde. Danska krigssängarne hade imellertid ankommit till Altona och redan erhållit tillåtelse att gå fritt omkring der och i Hamburg. i Wrangel var ännu den 31 Augusti i Apenrade. Fredsunderhandlingarne komma, enligt general Belows utsago, att ega rum i Liibeck och icke, såsom hittills förmodats, i London. —— GÖTIHESORG. De fyra svenska indelta infanteriregementer, som varit förlagde på Fyen, hitförväntas nästa Söndag, eller sednast derpå följande Onsdace Inavarferinosoifvarne tfillsäoas att först