ALU 6 4 MOSSAR JT TS ag Ka A ULYTLU nu ådagalägga satsens rigtighet. Man ilnner af tabellen, samt af föregående uppgifter, att, oaktadt privatbankerna hade under de 3:ne första månaderna af året (således i början af silfverexporten) haft en påkänning för invexling af deras sedlar, uppgående till R:dr b:ko 1,303,692, så hade likvisst deras utelöpande sedelstock för dessa 3:ne månaderna ökats med R:dr b:ko 908, 605; och först då, när under det sednaste qvartalet invexlingen i en oroande grad fortfor, och behållningen af riksmynt i vexlingskassorna betydligen. och jemnt förminskades, så bemärker man bemödanden hos privatbankerna, som stå uti öfverensstämmelse med Rikets Ständers dDons ställning och landets handelsförhållanen. Då ett land har en tillfällig större underbaJans i dess handel, finnes inga. andra medel, än inskränkt konsumtion och förökad produktion, eller afhändandet af landets fasta kapital, hyFilka i längden kunna rätta missförhållandet. Exporten af silfver, genom den förminskning i landets rörelsemedel, som den åstadkommer, tvingar till det första, och uppmuntrar till det andra. Visserligen kan ett förökande af rörelsemedlet äkven framkalla produktion, men frukterna af denna förökade produktion kunna ej, i anseende till den fortsatta, ej inskränkta utan ofta utvidgade konsumtionen, under så beskaffade handelsförhållanden, som angifvits, inverka nägot betydligare och varaktigare på handelsvågen — kursen, och följaktligen fortfar exporten af silfret. Under en längre tid fortfarande ofördelaktig. handel måste en nations rörelsemedel slutligen inskränkas; detta är oundvikJigt, och ju förr och ju jemnare, som trafiken i naturlig väg, wan någon forcerad indragning: eller förminskande af länetillgångarne, känner detta, desto förr återställes den rubbade jemvigten. Finnes mer än en sedelutgifvande institution i landet, så kan aldrig landets rörelsemedel jemt eller bestämdt inskränkas; och är sedelemissionen ej helt och hållet frånskild lånerörelsen, så är det alldeles omöjligt annat, än att den indragning af sedelbeloppet och det förminskande af lånetillgångarne, som förr eller sednare måste ske, skola blifvå mer eller mindre forcerade, ojemna och våldsamma. Genom dessa grundfel uti bankväsendet framkallas då alla de svårigheter, kriser och olyckor för rörelsen, på hvilka nästan alla länder visa så ofta upprepade exempel, och hvaraf såväl vi, som i synnerhet vårt brödrarike Norrige, nu så känbart lida. Det banksystem, som man i allmänhet följer, är i sig sjelf onaturligt; det har äfven derföre onaturliga och skadliga följder, som ej nödvändigt tillhöra hvarje bankrörelse, utan endast uppkomma från en felaktigt använd bankverksamhet. Ingen varaktig hjelp finnes emot: dessa periodiska handelns förlamanden, förrän man återgär dertill, att uti sedlar endast se representativer för mynt, samt så organiserar bankerna, att ett rörelsemedel af blandadt mynt och sedlar, under alla förhållanden, så rör sig och verkar, som om endast myntf :vore omlöpande. Likasom myntningen uti ett väl ordnadt samhälle endast utöfvas af staten sjelf, på samma sätt bör äfven utgifvandet af. myntets representativer — sedlar, blottskegenom staten. Handeln med och förmedlingen af penningen, eller den egentliga bankrörelsen, böra deremot fritt och utan inskränkningar öfverlemnas åt nationen. Dessa åsigter, som bekämpa missförstådda fördelar och privilegier samt yrka friheten, veta vi väl äro och blifva länge en ropandes röst i öknen; men icke dess mindre skola vi vidblifva att hylla och framhålla dem, öfvertygade om, att, endast genom ett totalt förkastande af det nu följda systemet, nationen kan frikallas från dessa skiftevis återkommande, folkets förmögenhet och välfärd mördande, strypningar och sedelflöden, som vi nu så tidt a J UL AlCtohladd Stå Act AaUfllu på Sdlumna Slda, ehuru tecken till en förestående brytning redan börjat visa sig. Dock torde denna brytning ej bli så stor, som i Frankrike. Der hafva nemligen de stora fabrikerna och etablissementerne till största delen slagit under sig det ringare handtverket och minuthandeln och ställt arbetschefen, kapitalisten, längt skiljd ifrån sin employe. Denna skillnad förmedlas deremot i Tyskland genom de smärre handtverksmästarne, hvilka sjelfva arbeta i sitt yrke, med biträde af en å två lärlingar. Det gamla patriarkaliska husbondeförhällandet är här icke helt och hållet utdödt, såsom fallet är i de stora fabriksländerna, och såsom fallet måste vara på det första stadiet af arbetarens emancipation. Den sociala striden torde derföre i Tyskland, ehuru botande symptomerne på vissa ställen än visat sig, dröja och bli af en mindre farlig karakter. Dessutom upptager den yttre politiken för mycket Tyskarnes sinnen för att de skulle hinna tänka tillräckligt på den inre. Tysklands enhet och afskaffande af dess 39 dynastier, nationalitets-striderna åt alla sidor, i norr om Schlesvig, i söder om Tyrolen, i vester om Limburg, i öster om Posen, B hmen m. m., hvarest öfverallt Tyskarne vilja försvara sina inkräktningar, — allt detta vänder utät den uppmärksamhet, som borde vara vänd inåt. Härvid må det tillåtas oss att göra en observation något åt sidan af vårt ämne. Betraktar man i historien utvecklingen af nationernas och klassernas intressen gemensamt, så finner man under feodalväldet och småkonungarne, provincialismen, nationaliteten i dess inskränktaste krets, herrskande. Hvarje provins, och inom denna ofta hvarje socken var skiljd från den andra. Konungamakten sammanförde de många smärikena till större euheter. Så samlades Frankrikes spridda delar af Ludvig XI. Sveriges af Gustaf Wasa och Englands af Henric VII, efter slutad strid emellan den röda och hvita rosen. I Tyskland var aldrig kejsaremakten nog stark att kunna underlägga sig alla små furstevälden men de samlades dock på färre händer. De monarkier, som nu blefvo rådande, frågade föga efter nationalileterna, alldenstund de betraktade folken såsom sin egendom, hvilken de kunde dela efter behag, för att gifva eller taga skadeersättningar. Folkens fjellmedvetande vaknade dock småningom och borgerskapet blef den samhällsmakt, med hvars välde den nationalitetstendens begynte, som pågår i våra dagar. De beslägtade folken draga sig tillsammans och de obeslägtade afsöndras. Efter de tecken, som sedan ej otydligt visat sig, synes det som skulle demokralien, då den hunnit göra sig gällande, antaga en kosmopolitisk karakter. Demokraterne i alla länder stå med hvarandra i en närmare förbindelse, än man tror. Deraf de samtida rörelser, som man observerat i Frankrike och Tyskland. Under det borgerskapets och nationaliteternas trefärgade fanor, efterträdande kongadömenas eneller tvåfärgade, öfverallt äro olika för olika länder, så har demokratien en fana; den är den nu så fruktade röda funan. (Man har orätt kallat denna: konununislernas. Demokraterna såväl i Berlin som i Paris, isynnerhet på det förra stället. äro till Hjo icke kommunister.) Denna demokratiens REA RNA tendens, äfven uttryckt i dess valspråk: Broderskap, skall säkerligen i en framtid mycket förändra Europas utseende. Men nationaliteterna måste hos folken utveckla sig, lika nödvändigt som individualiteterna hos de enskilde, på det att förbundet måste ske emellan fria, sjelfmedvetna nationer. Efter Preussens fall står England ensamt qvar, såsom en förebild och det sista hoppet för vännerna af den gamla tiden. Bördsoch penningeadel stå der fredligt bredvid hvarandra, huru mycket än den sednare dagligen inkräktar på den förras områder. Underhuset har derna 1 Europas svdra och vestra delar, hvarest äfven lifvet börjat vakna. Blott en blick på den östra kompakta massa, hvilken allt sedan folken lärt sig tänka, varit föremål för deras fruktan eller hat! Äfven slar-stammen har blifvit väckt ur den långa sömnen efter mongolernes förtryck. Solen ifrån det vestra Europa har fallit på de närmaste grannländerna: Böhmen, Galizien, Ungern och Kroatien. Ju högre den uppstiger på himmelen, desto mer skall den äfven kasta sina strålar öfver de delar, der ännu skymningen och natten råda. Rysslands framtid kan, ehuru aflägsen, dock ej vara oviss. Tack vare det ryska förtrycket, har finska folket emanciperat sig från den svenska bildningens välde, och har börjat söka sin egen, länge glömda, men det oaktadt friskt lefvande nationalitet. Skall denna kunna vakna äfven hos de öfriga finska stammar, som omgisva Ryssland i norr och öster? An Skandinavien? Lyckligast ännu af alla Europas länder, med de bästa elementer till civilisationens fredliga utbredande, torde vi dock icke eller undgå våra strider. Men dessa kunna, om vi i tid fatta vår kallelse i bildningens kamp, ej bli farliga. Vi äga neml. ett folk, med en högre religiös och moralisk grund än alla andra, och dess makt skall derföre blifva den sanna kulturens makt förr, än de öfriga Europeiska folkens. H. UTRIKES NYHETER. SLESVIGHOLSTEINSKA ÅFFÄRERXNE. Nya förstärkningar af förbundstrupper afgå dagligen till Slesvig. Från Rendsburg erfar man, att r. Gagern (som i egenskap af centralstyrelsens kommissarie står vid högqvarteret) ännu den 24 Aug. icke kände något resultat rörande general r. Belows underhandlingar. General Wrangel tillika med prins Fredrik af Baden vistas fortfarande i Åpenrade. Danskarne skola från öarne hafva transporterat allt sitt kavalleri till Jutland. Töndern är nu äfven besatt af tyska trupper. Den 23 Aug. inträffade i Rendsburg hr Deelza, ledamot af nationalförsamlingen i Frankfurt a. Mayn, hvilken genast afreste vidare till tyska hufvudqvarteret. Det påstås, att hr D:s närvaro i Slesvig står i sammanhang med underhandlingarnes bedrifvande. TYSKLAND. I Frankfurt har en allmän tysk handtverkar-kongress egt rum. Resultatet af dess förhandlingar har blifvit ett förslag till en handtverksordning, som rekommenderats riksförsamlingen till antagande och äfven blifvit till behörigt utskott af densamma till behandling öfverlemnadt. Detta förslag innehåller en samling af godt och dåligt, men det dåliga är dock det vida öfvervägande. ty tendenserna äro erkeprohibitiva, och ingenting mindre åsyftas än att återupplifva det gamla skråtvånget. Detta tillbakaskridande är en frukt af den i och för sig sjelf lofvärda önskan att sätta en gräns för det förtryck, penningeväldet utöfvar eller tros utöfva emot arbetaren. Skada är bara, att man gått något bakvändt tillväga och tror sig genom införandet af ett tvång undanrödja ett annat. ENGLAND. London d. 22 Aug. Socker-billen har uti underhuset erhållit sin tredje läsning Utgifvaren af lrish Felon, hr Martin, har blifvit dömd till 10 års deportation. Drottningen kommer, att, efter parlamentets prorogation, afgå till Dundee, för att tillbringa hösten i Skottland på de egendomar, hon derstädes nyligen tilihandlat sig. Baron r. Andrian ankom 21:ste med en utomordentlig ska riksföreståndaren. FRANKRIKE. Paris den 22:dre Aug. Den härstädes utkommande legitimistiska tidningen ÄLampiono har blifvit konfiskerad och dess redaktör artill London den mission från ty