Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1848, sida 1

gestrop tillkommo på stora Hamngatan tvenne herrar, som, då de funno det unga fruntimret ega etl anständigt utseende, gjorde polisbetjenterne uppmärksamma på att de kunde hafva gjort sig skyldiga till ett misstag och borde göra sig bättre underrättade om flickan, innan de skredo till hennes arrestering. Till dessa med allt fog gjorda framställningar ville de begge ordningens handhafvare icke lyssna, utan påstodo att fruntimrets visade ångest och förtvislan endast voro låtsade, och att för öfrigt författningen gaf dem full rätt att handla på så sätt som skedde. De begge herrarne voro då nära att aflägsna sig, men då uppgaf den arma qvinnan så hjertskakande skrik och visade sådana tecken till verklig förtviflan, att bemälle herrar ändrade beslut och gjorde ännu ett försök att förmå polisbetjenserne att släppa sitt offer, ehuru med lika liten framgång som förut. Den stackars flickan var så uppskrämd och förvirrad, att af henne icke kunde erhållas någon annan upplysning om hennes förhållanden, än att hon med afbrutna ord framstammade sin matmoders namn och karakter. Oaktadt alla förnyade föreställningar från de begge herrarnes sida blef den unga qvinnan af sina omenskliga plågare i ordets fulla bemärkelse våldsamt släpad gatan framåt, medan det olyckliga offret för all denna råhet uppgaf skrik, så hjertslitande och gripande, att en sten deraf kunnat röras till medlidande. Slutligen ankom man till poliskammaren och der infördes hon i vaktrummet, som redan var intaget af tvenne vanliga gatnymfer. Medan en af de oftabemälte herrarne, hvilka medföljt till pollskammaren för att om möjligt utverka hennes befrielse, ytterligare försökte att bringa polisbetjenterne till förnuft och besinning, ankom kaptenen å det ångfartyg, om bord å hvilket den beklagansvärda flickans matmoder befann sig, och reklamerade arrestanten i dennas namn. Men, hast du mir gesehen! nu gingo de begge ordningens upprätthallare derhän i oförskämdhet, att de, i stället för att godtgöra sin förseelse, under åberopande af ofvannämnde författning, nekade att utlemna sin fånge. Sent omsider fingo de ändå, dertill nödgade genom kaptenens och de begge herrarnes energiska språk, låta dem medtaga den så djupt förorättade qvinnan, som, i följd af den behandling, hon rönt, var nära vanmäktig och derjemte betedde sig så förvirradt, att farhågor kunde hysas för hennes förstånd. Det är dock att hoppas, alt tiden, som läker allt, äfven här kan utöfva sin välgörande verkan och komma henne att glömma de lidanden, hon här utstått genom en tölpaktig och kitslig tillämpning af en orimlig och dertill grundlagsvidrig författning. Redaktionen kan uppgifva namn och adress på respektabla personer, hvilka, i fall så skulle skulle påforäras, kunna med ed styrka sanningsenligheten af de fakta, som här ofvan blifvit relaterade. Det är att förmoda, att polismästaren, Hr borgmästaren C. H. Ewert, hvars nit för ordningens upprätthållande inom samhället är allmänt kändt, icke blott allvarligt och strängt tillrättavisar polisbetjenterne Carling och Svensson för deras omenskliga beteende mot den i osvanstående species fäcti omförmälta qvinsperson, utan äfven med den makt och myndighet, han innehar, sätter en gräns för ett slikt barbariskt godtyckes förnyande af någon annan eller andre af den under hans lydno stående polispersonalen. Vi taga oss friheten fästa härvarande musikälskande publiks uppmärksamhet på den i dagens tidningar af Hr C. J. Uddman anhonserade musikalisk-dramatiska soiree, som. kommer alt gifvas å härvarande stora theater nästinstundande Söndag. den 271:nde dennes