Sistlidne Onsdags eftermiddag beredde sig tre stycken af de å Elfsborgs fästning förvarade fångar tillfälle att komma på flykten. Dervid lärer hafva så tillgått, att bemälte fångar, åtföljde af slere Fandra personer, men utan bevakning, blifvit af kommendanten å NyElfsborg skickade att berga hö å en i närheten af fästningen liggande holme. Under det att de andre arbetarne voro sysselsatte med höbergningen, bemäktigade sig fångarne den båt, i hvilken både de och deras följeslagare ankommit till holmen, och det så oförmärkt, att de icke varseblefvos förr, än de redan voro ett långt stycke ute på fjorden. Ingen annan båt fanns å holmen att tillgå, och innan de derstädes qvarlemnade kunde genom rop och tecken erhålla hjelp från fästningen, voro rymmarne redan i säkerhet på fasta landet. Bland dessa lärer varit en, som stått i synnerligt förtroende hos fästningens kommendant, Hr öfverstelöjtnanten m. m. on Oranlen, och hvilken nu så otacksamt belönade detsamma. Det är då allsingen heder i de der kamraterne, såsom en viss f. d kommendant vid något högtidligt tillfälle kallade Ny-Elfsborgs ofrivillige innevånare.