I dagens nummer af det härstädes utkommande Götheborgsbladet läses en uppsats med adress: Till I1Ir VV., försallure till en i Dagligt Allehanda intagen artikel, sm sedermera reprolucerals af Gollleborgs Handelsoch Sjofurls-Titdbiuiug. Bem. uppsats är undertecknad af förläggaren och uigifvaren af det der beryktade historiska minnesbladet, Herr Anders Lindgren, som i vredesmode, bland mycket annat, äfven talar lalin, ehuru vi våge hålla tio mot ett, att han icke ens vet hvad sfupidobex betyder. Vill man hafva bevis härföre och på samma gång för Herr Lindgrens grofva okunnighet i allmänhet, så har han dragit försorg om, att ett sådant i sjelfva den af honom undertecknade uppsatsen är till hands. Den person, som han anmodat om att författa artikeln, har nemligen i manuskriptet, på ett ställe der orden Hine ide lacryme förekomma, inom parenthes antydt att de skulle sättas med anliqua. Denna antydning (Auliqu.) har Herr Lindgren tagit för namnet på en författare och i följd deraf låtit den såsom sådant inslyla i texten. Vare detta nog sagdt både om Herr Lindgren, hans författareskap, hans invektiver samt hans maktoch takt-lösa vrede! Ått väga ett enda ord mera på ett sådant subjekt, vore att förspilla både mödan och oljan.