stern i Turin, rörande vilkoren för en vapenhvila. Åugsb. Ållg. Zeit. låter sig berätta från Wien under den 3 dennes, att man, beträffande ungersk-kroatiska stridigheterne, kommit till det beslut, att till en början afstå från vidare siendtligheter och att läta draga såväl ungerska som kroatiska trupperne frän gränsen, för att sastmer hälla dem disponihla för italienska armeen. Radetzky skall med det snaraste erhålla en ny förstärkning af 15,000 man. Österrikiska armeens förlust under de sista slagtningarne uppgår till 3000 man. (Man kan således icke förebrå Halienarne nagon feghel!). TYSKLAND. Riksdagen. Den 7 stod på dagordningen diskussionen af ett utskoltsbetänkande öfver petitioner och motioner om utfärdandet af en amnesti för politiska förbrytelser. Wiedenmann, utskottets referent, föreslår att öfvergå till den motiverade dagordningen. r. ffzstein anmärker, att Hecker anmodat honom förklara, att han (II.) icke begärde någon amnesti för sig sjelf, utan endast anhöll derom för de fångna och landsslyktige deltagarne i hans resning. Brenlalo talar med styrka för amnestienoch kommer dervid att yttra: Viljen J visa mindre fördragsamhet emot dem, som gripit till vapen för republiken, än emot en prins af Preussen.. Nu uppstod ett förfärligt tumult, och alla presidenters bemödanden att återställa lugnet voro fåfänga. Högra sidan, det lovala fjeskets män, skreko som besatte: Ned med talaren! medan venstran begärde sortsättning. Sessionen måste afbrytas. De konservative stockpreussarne ville hafva Brentano utesluten ur riksförsamlingen, men så galne voro ändå icke de öfrige tyskarne att gå in derpå, hvadan det förslaget blef till intet. I stället blef man ense om, att Brentano i nästa session skulle kallas till ordning af presidenten. Detta skedde äfven, dock först efter mycket bråk och bång, och sedan afgjordes amnestifrågan. såsom redan bekant, sålunda, att församlingen med 317 röster emot 90 beslöt den motiverade dagordningen. — Stockpreussaren or. Vinke, som förr varit liberal, men nu ökat allällingarnes leder, har utmanat Brentano på duell. Äfven ett par andra dueller, dels på pistol, dels på sabel, skulle ega rum i följd af den stormiga sessionen den 7 Augusti. — I utskottet för internationella förhållanden har, hvad beträffar italienska frågan, majoriteten uttalat sig för den åsigten, att Österrike skall behålla de sydliga Alpsluttningarne, med alla genom Friaul förande pass, således äfven Brentapassen, Etschpassen och såsom dessas stödjepunkt staden Verona. Ninoritetens anspråk utsträckte sig till hela gebitet öster om Mincio. Hyllningen af riksföreståndaren — hvilken ceremoni, på så sätt den blifvit modifierad genom en förklaring af Peucker. inskränker sig dertill, att trupperne, uppställde i parad, få höra föreläsas rikskrigsministerns cirkulär och derefter uppgifva trenne hurrarop — har verkställls af militären i de flesta tyska stater. Äfven i Österrike beredde man sig dertill. I Hanover har man sökt att komma från affären med att i kasernerne utan allsköns högtidlighet låta uppläsa det ifrågavarande cirkuläret. Dermed äro dock Hanoveranerne ingalunga belätue. På föranstaltande af advokaten D:r Hoyns har hållits en folkförsamling och derå beslutats en adress till gamle Ernst med uppmaning att låta trupperne på föreskrilvet vis hylla riksföreståndaren och för dess egen del utan alla slingerbultar underordna sig centralmakten. Ständerförsamlingen i hertigdömet AnhaltDessau har den 4 Augusti fattat följande beslut: 1) Adeln afskaffas (enhälligt antaget). 2) Alla adeliga tilllar förlora sin betydelse och 3) få icke mera brukas. Niimnde hertigdöme är säledes det första tyska land, der adeln afskaflas. Fosterländska föreningen i Darmpoliskonstapiars mivrande I hufvudstaden — segrade ministeren med en majoritet af blott ål röster. Detta, men måhända ännu mera de förutnämnde radikala besluten hafva stött ministeren och framför allt krigsministern ron Sechrechenslein för hufvudet, och det heter nu, att han tillika med alla sina kolleger vill resignera. Men dit vill icke nationalförsamlingen att det skall gå. ty det nuvarande kabinettet är det bästa Preussen haft sedan revolutionen, och torde derföre en jemkning i åsigterna och besluten vara att förvänta. Den 8 hade Berlins borgargarde storparad, hvarvid riksförestäåndarens hyllning försiggick. Nationalförsamlingen var inbjuden till ceremonien, och en del af dess medlemmar öfvervar äfven densamma. Nationalförsamlingen har med betydlig majoritet 294 röster emot 37 — beslutat dödsstraffets afakaffande. Referendarien Dorte från Potsdam har i första instansen blifvit dömd till tjenstens förlust och 15 månaders fängelse för det att han om den beryktade prinsen af Preussen brukat uttrycket karfesehpröinrs?! Ilvem vill nu pastå all icke en reaktion inträdt i Preussen! Befälhafvande generalen i provinsen Posen har hemförlofrat landtvärnsbataljonerne, emedan på den sSednaste tiden derstädes ingens ting tilldragit sig, som later befara ett störande af lugnet. SLESVIG-HOLSTEINSKA angelägenheterne. Rebellregeringen har nu formligen kungjort förordningarne, beträffande den ulomordentliga krigsgäåärden, inkomstskatten och ulgifranrandlet af skattkammarobliyationer. hrigsålgärden är temporär och skall för en gång utgå af all fast egendom till ett belopp af !0 eller 12 00 al värdet, allt efter som egendomen är belägen på landet eller i staden, men erläggas i tre terminer, 113 åt gången. Inkomstskatten består i en pälaga af 1 till ?4 å all behållen inkomst samt skall erläggas tills vidare, från den I sistlidne Juli räknadt. Skattkammarobligationerne, som skola inlösas med behållningen af nyssbemälte skatter, skola utgifvas till ett belopp af 3,730,000 Rdr schleswiz-holsteinsk kurant. Stode icke landet fullt af främmande soldater, så skulle troligen landets invånare vägra alt betala dessa olagligen utskrifna skatter. Imellertil låter mången rättsinnad nordslesvigare, till trots af det tyska skräckväldet, det förr komma till utpantning, än han godvilligt betalar en enda styfver i skatt till den olagliga regeringen i Rendsburg. Från Wrangel skall ingått en rapport til Frankfurt, hvari han förklarar en förstärkning af trupper för obehöflig, emedan större operationer utan fartyg hvarken voro strategiskt utförbara eller rådliga i afseende på fredsunderhandlingarne, som, på Englands förestiällningar, snart skola äter begynna. En ockupetion af Jutland, menar han, skulle bli föga kännbar för Danmark, och ett ansall på Åls är icke möjligt utan en slotta, som kan bjuda den danska spetsen. Ar denna rapport grundad, så måtte Wrangels åsigter på sednaste tiden undergått en betydlig förändring! De förstärkningar, som voro eller äro ärnade att afgå till Slesvig, komma, enligt uppgikter i flera tyska tidningar, att utgöras af 32,900 man infanteri, 220 pionierer och 3900 hästar med SS kanoner. Osterrike, Bajern och Wiirtemberg lemna hvardera en divisionsgencral. Nassau och Sachsen en brigadgeneral. Från Altona förmäles, att, enligt trovärdiga notiser, riksministern Heckscher (en hamburger-advokat) skulle i dessa dagar infinna sig i tyska högquarteret i Slesvig, för att å ceutralstyrelsens vägnar söka tillvägabringa afslutandet af en vapenhvila. Tyskarne hafva till en förvånande grad nedstämt tonen i slesvigska frågan. Weser-zeitung, som förr var så anti-dansk, att den under gamla regimen var förbjuden i Danmark, erkänner nu rent ut, att Tyskland alls icke har någon rätt att införlifva Slesvig i tyska staten. Äfven förevitar den slesvigholsteinarne att hafva mera pratat än handlat. Om ter EYE CELIECECTS UILSL UC IILICUITJ Ll(d Dttj UCIE sålunda hälla oss i vanmakt och beroende UL. nIi.; och det är märkvärdigt, att samma personer, hvilka förmena, det jernvägarne icke skola bära sig, icke ens så, att de kunna underhålla sig sjelfva, äfven framkomma med denna anmärkning, utan att inse, hvilken stridighet dessa påstäenden sins emellan innebära. För den obetydligaste eftersinning är det eljest klart, att, om jernvägsanläggningen är en så dalig spekulation, att vägarne icke ens bära sur egen underhåällskostnrad, kan aklieegaren, han må vara utlänning eller inländsk, icke eller göra någon sig skattskyldig. Det är då landet ensamt, som har vinst af företaget, och detta på dubbelt sätt, först genom besittandet och verkan af det kapital, som anlåggningen kostat, och för det andra genom luunaden af de inre kommunikationerna. Gifva åter jernvägarne en betydande inkomst åt aktie-egarne. så är tydligt, att detta icke kan uppkomma af annat än jernvägarnes sliliga begaynande, hvilket, på samma gång det är ett medel filt, äfven är en måttstock på landets i förhållande än större vinst. I detta fall må ingen missunna aktie-egarne deras fördel. de må vara utlänningar eller ej. Den är för tjent, emedan det är genom deras företlagsamhet och kapital, landet vunnit sö förkofran. Då likväl, särdeles hos oss Svenskar, ingenting är vanligare, än att framgången följes utaf afund, är det mer än troligt, att jernvägsbolagen skola blifva föremål derför, syn nerligast de utländske aktic-egarne. be ar undsamme böra dock finna en tröst i den hug-. nesamma tanken, att kapitalet förblifver i lan. det, och att, huru stora summor aktiec-egarne utdraga härifrån. landet likväl, genom lilvan det af sina näringar och deras stegrade produktion. hemtar af utlänningen ännu betydligare vinster, fastän ifrån andra händer, hvarigenom största fördelen af jernvägarne adlig stannar inrom landet. Det invändes ock emot jernvägsanläggnin gar här hos oss, att klönatet skulle rara et hinder derför. Våra vintrar med sin köld och sina snöfall, menar man, skola verka lån ga afbrott i rörelsen och ansenligt förminska inkomsten deraf. På detta inkast behöfver ic: ke svaras annat, än att Norra Amerika och Ryssland hafva strängare vintrar och lång starkare snöfall än vi, och att icke dess! min dre jernvägstraliken der oafbrutet sortgår, så: som en mångårig erfarenhet redan vitsordat Ilvad i Norra Amerika och Ryssland i detta fall sker, hvarföre skulle det ej kunna ske också i Sverige? De medel, hvaraf man be. gagnar sig uti det ena landet för att undgså hindren och olägenheterna utaf is och snö hvarföre skulle de ej kunna med lika verkar användas i det andra? Det är blott obekant skapen med de utvägar och inrättningar, mal eger, för att undanrödja alla hinder i det fall, som föranleder här ifrågavarande inkast hvars giltighet försvinner, i samma stund upp märksamheten fästas å verkliga förhållande och erfarenhetens intyg. Hvad som först och sist är på tungan, d det är fråga om jernrägar i vårt land, är docl det urgamla talet om rår fattigdom, såson ett oöfvervinneligt hinder för alla dylika kost samma företag. Om detta inkast är grundad och giltigt, eller om det möjligen är den snå les gnäll för att söka dölja sin rikedom, ellei eu klagan af dolskheten, som icke tager var: på sina skatter, förtjenade en djupare under sökning, än här kan åt denna fråga egnas Nagra ord till bidrag vid dess besvarande kal jag likväl icke underlåta att nu anföra. ( Forts.) ) Fortsällning fr. N:o 188 — — — — — — — — ——— IEANILDELLS-LN HD E EEEÄÅITELSEIE. London den 7 Aug. Priserne å inländsk hvete visa åter en tendens till fallande, ocl flera partier blefvo i dag osälde, emedan in nehafvarne ieke ville gå in på en prisnedsätt ning. I priserna å främmande hvete, för hvil 1 2 — leokE6 A2AA. 12 1. AA för nÄdrina