INRIKES NYHETER. Från Landsorten. Christianstad d. 26:te Juli. Sistl. Lördag kl. omkring 3 e. m. beredde sig en af de vid södra kasernen arbetande lifstidsfångar tillfälle att rymma. Ungefär en half timma senare mötte tvenne på landsvägen åkande soldater af norra skånska infanteri-regementet, vid det 1!, mil utom staden belägna Härlöf, ett fruntimmer, hvars korta kjortel och öfriga kostymering icke tycktes rigtigt passa till den grofva, resliga vexten. Denna kontrast väckte soldaternes uppmärksamhet, och de beslöto att anställa en liten examen med fruntimret, som de för sådant ändamål erbjödo plats i sitt åkdon, hvilket accepterades. Vid det colloquium familiare, som derefter föreföll, förlorade den okända genast kontenansen och tillstod utan omsvep, att hon i sjelfva verket icke var något fruntimmer, utan deremot en från Christianstad förrymd fästningsfånge — af mankönet, som, då han sannolikt icke var mäktig att, uti dess högre mening, uppfatta ideen af aqvinnans emancipationo, åtminstone sökt realisera den på ett sätt, som passade för hans egen ställning och interesse. Sedan soldaterne sålunda vunnit nöjaktig bekräftelse på sin misstanka, fortsatte de med sitt byte resan till staden, der åkdonet snart omgafs af en ganska betydlig pojkskara, som hurrande och skrattande eskorterade den endast för en kort stund gemanciperade qvinnan till det i stadens andra ända belägna fängelset. Fången sjelf syntes långtifrån -belåten med, tvertom högeligen besvärad af den utmärkelse, honom vederfors, och hela hans hållning, möjligtvis beräknad på att afspegla den känsla — blygsamhetens — hvilken utgör förnämsta prydnaden för det kön, han för tillfället representerade, råkade att i stället, förmodligen af o