Hvad är för Ye. Ne lör samhallet båttre, öfrerflod eller br lluru! Net ma uopa; kån MN det sättas i fråga? Har kgosin gått så längt och är det möjligt atk påsta, att brist han I ligga till grund för välbefinnande? Ja, det år så sängt gånget, alt man påstått det; man påstår det alla? dagar och jag tvekar icke att påstå alt A brist är den allramest utbredda. iden lesver konversationen, tidingarna, en fn restolarna, och, så besynnerligt Å jä malonalekonomlen skall ekerligen I fort då llka uppsyllt sin uppgilt ocha praktiska bestämihelse, då den bringat foljande enklarsalsplond solket och gjort den oOA Mverllöd är rikedom.! H Å å. ic dagligen sägas: SMlänningen vill otetsvänmmikoss med sina prddukter. Man fr ukar således öfverflödet. llar ej mer åu en s. k. statsman påstått: produk Å: är för stor? , Han druktar således osNöntlerbeyta ej arbetarne i flere länder machinerna? De äro saledes, räckta för den rikliga predfukttöheng . v. s. lör Öfrerflodet. 4 7 .. Har) man rt de orden utsägas: brödet irhi vara dyrt; deraf blir landbrukaren rik. Meh nu kan b det bli dyrt blott derigenom, att endast litet deraf finnes; alltså predikar man sor brisl. llor icke drgout i Frankrike begagnat den fördelaktiga alkastningen åf hvithetorna vid sockerproduktion såsom ett argument just emot dem? Säger han icke: bvitbetan har ingen Sr och dess odlande skulle ej längre uth sig, då några hekärer land, som hvarje departement egnade derät, skulle tillräckligt fylla hela Frankrikes behos. I hans ögon äro säledes ofruktbarhet och brist något godt; sruktbarhet och öfverllöd ett bodt. Oflentliggöra icke Presse, Commerce och de flesta tidningar hvarje dag en eller flere artiklar för att bevisa kammaren och regeringen att det tillhörer en sund politik att genom skyddstullar lagligen förböja priset på all ting? Och lyssna icke statsmakterna dagligen till detta den periodiska pressens förord? Nu förböjer skyddstullen prisei på en vara endast derigenom, att den förminskar det qvantum, hvari bon erbjudes i marknaden. Dertill bringa tidningarne, representationen och ministeren bristens theori till praxis, och jag bade rätt uti alt påstå, att denna theori år den allra mest utbredda. Men huru har det gått till, att öfverflödet synes sruktansvärdt och bristen sordelaktig i arbetarens, publicisternes och statsmånnens ögon? jag vill uppsöka källan till denna synvilla. Man anmärker, att en person blir desto rikare, ju större fördel han drager al silt arbete, d. v. s. ju dyrare ban säljer. Men ban säljer desto dyrare, ju mindre det sinnes af den vara han producerar; deral drager man eller atminstone han den slutsatsen, att brist gör rik. Tillämpa detta resonnemang på alla producenter, den ena elter den andra, och theorien för brist är färdig: Derpå skrider man till dess tillämpning, och för att gynna alla producenter framkallar man en konstlad prisstegring, en total brist, genom prohibition, svårigbeter, sorbud emot machiner och andra dylika medel. Likaså är det med öfverflödet: man anmärker, att om en produkt finnes i ötverflöd, den säljes till lågt pris; soljaktligen vinner producenten mindre. Åro alla producenter i denna belägenbet, så äro de alla olyckliga; följaktligen är Ölverslödet samhällets ruin. Och då hvarje osvertygelse söker blifva realiserad, så ser man i manga lånder menniskornas lagar föra en strid emot tingens öfverflöd. Tagen i fullkomlig allmänlighet skulle denna sofism kanske göra mindre intryck; men tillämpad på en bestämd klass af ting, på den eller den industrigrenen, på en gifven klass af producenter, bar den skenet belt och bället för sig, och det ihar älven sin goda grund. Ea sosism är icke helt och hbållet falsk, utan blott ofullständig. Det sanna i honom är alltid och nödvåndigt närvarande för själen, men det olullständiga är en negativ egenskap, en frånvaro af det mnasitiva. för hvilket det är ganska möjligt,