verklig nöd bordt föranleda. Vi äro eljest komne ifrån den statsvishet, som förklarar ett folks rikedom främjas genom statens skuldsättning. Peel har, för få år sedan, med erfarenhet af statsskuldens inverkan på länders och nationers ställning erkänt lån höra till ett uselt statshushållnings-system. Det återstår for oss att åter börja den bana, vi en gång genomlupit. Vi anse för en våplycka att amorteringssältet på samma gång omnämndes, och alt dess verkställande kommer att ingå i det nu löpande årets bevillning, som således likt hvad som kommer att ske under följande sju år, kommer att öka vår skattebörda met nya 300,000 r:dr b:ko om året, Denna: åtgärd att genast låta det betungande vid skuldens afbetalning komma till erfarenheten, skall, hoppas vi, lära folk att icke fatta kärlek för det gamla systemet... Sämst är likväl, att, ifall en ansträngning en gång verkligen skulle behöfvas, man då förlorat lusten dertill genom den nu vunna erfarenheten; liksom det är nedslående att se hvilken ansträngning det ändock fordrar för alt åstadkomma elt så litet resultat, nemligen icke att föra ett krig. (ty derom lärer aldrig på allvar varit en fråga) utan blott att göra hären mobil — och hvilken här! Sexton tusen man! en handfull folk, med hvilken man icke fjorton dagar skulle kunna försvara en enda utaf sina egna provinser, om den vore hotad. Se: — ——