Då Nicke kom på stranden, afkastade han sina kläder, på hvilka han lade knifven. Han omgjordade sig med ulltråden och knäppte tre gånger på sina strängar. Ncken kom, en hög och majestätisk man, stående vid framstammen i en stor, grön båt, den han med en väldig åra förde framåt i ilande fart. Då han kom på stranden, utmanade han Nicke all stiga utom sin förskansning af stål och kläder, om han ville lära sig att rigtigt spela. Nicke steg modigt fram, lemnade Necken sin fiol och fick en fulländad undervisning i den underbara tonkonsten. 7 Han fick lära sig Neckens polska. Men knappt hade sista tonen deraf tystnat, då Necken hastigt och försåtligt. fattade i Nickes bälte. Uppre ad öfver det oförberedda anfallet, lutade Nicke sig ned med sådan hast, att hans yllebälte brast af. Han fattade trollqvinnans knif och stö:te efter Necken. Men denne var, såsom Nicke nu tyckte, förvandlad till en granitklippa, hvilken träffades af knilven, så, att eldgnistorna sprakade. Nicke kastade knifven ifrån sig, fattade sin fiol och spelade så, att löfven på de omkringstående träden började darra, och sjön krusades. Han spelade Neckens polska, så alt trädens grenar svigtade och sjön gick i vågor. Han kunde ej sluta att spela. Vågorna och träden och stenarne dansade: llan kunde ej sluta spelet, f.st han dleknade om kiaden och hans hufvud sjönk tillbaka mot: klippan. sver de hvita skummande böljorna framdansade då den svarta sarkost, i hvilken Nicke sett sin syster. Hon, befriad från Neckens förhatliga välde och obesvarade kärlek, satt i farkosten, bäfvande för brodrens öde. : Lyckligt kom hon i tid upp på stranden. Hon tog trollqvinnans knif och afskar alla strängarne på Nickes fiol. Rörelsen i Nickes arm och fingrar stadnade, tonerna bortdvgo, stenar, träd och vägor blefvo stilla. Systrens blygsamhet hade icke tid eller glömde att såras af brodrens nakenhet. Hon omfamnade honom, hon värmde honom med kyssar och upplifvade honom. Hennes glädjetårar, då han visade tecken till lif, föllo på hans ögonlock och desse öppnade sig. Så är sagan om kärlek, kraft och tro. Den, som vet hvad olycklig kärlek är, skall nog förstå den sörjande Neckens toner i Nordisk sommarqväll. C. P.)