det äskade; dernäst beslöt man att jemka i sättet, och sist prutade man på summan. Vi vilja icke rekommendera detta sätt, ifall Sverige skulle vara olyckligt nog att komma i dylik ställning; ty i sådana fall måste man ega tillgångar. Men för en sådan ställning, som den nuvarande, der Konungen ifrån början förklarat anfallskrig icke komma i fråga, och der ett försvarskrig åter genom de naturliga förhällanderne ännu mindre är möjligt (enär vi hvarken varit eller kunnat bli anfallna) för en sådan ställning och för ett så kalladt krig af denna art, hade: det varit lämpligt att först veta hvar medlen skulle tagas. Detta har likväl icke skett. Statsutskottet beslöt, med en ganska hastigt fattad åsigt, att det borde till: styrka Ständerne bortslösandet af 2 millioner; och Ständerne täslade — ståndsvis och individuelt räknadt — om äran att skyndsammast få medverka till ett steg, hvars innehåll i politiskt afseende blott regeringen kände, hvars följder i statsekonomiskt afseende voro i de flesta hänseenden förderflige. Denna täflan var så stark, att blott en röst med verkligt förstånd uppfattade frågans natur, bestämde dess politiska form och sökte uppmana det stånd, han tillhörde, att icke med ett bifall binda sina egna händer och lösa den eljest ansvarige ministerens. Vi vilja här göra rättvisa ät en motståndare; det var hr von Ilartmansdoril, som på det sättet visade sin parlamentariska takt, äfvensom sitt klara omdöme om saken. Förgäfves! hvarken form eller sak fick vid det bekanta tillfället komma i fråga. Man biföll, biföll, biföll. Men just der hade det bordt komma i fråga att veta hvar medlen skulle tagas. Det rätta hade varit, att, om Konungen fann nödigt att föra krig för en grannes skull, desamma politiska bevekelsegrunder, som ansågos kunna bestämma krigets lämplighet, också bordt innesluta möjligheten för dess förande, eller med andra ord, att penningekostnaderne erlagts af de makter, dem frågan interesserade. bet är denna sida utaf saken, som man gerna vill missförstå såsom en antiskandinavism. å Sedan intet afseende blifvit fästadt å allt, hvarå afseende fästas bordt, återstod intet annat att göra, än att, efter det tagna: beslutet om nödvändigheten att bortkasta 2 millioner, också tänka på huru de skulle anordnas. Detta utgör nu föremålet för statsutskottets betänkande N:o 184. Detta börjar med en detaljerad uppgift om riksgäldskontorets tillgångar, och man: finner snart att dessa utgörå 2 millioner 926.250 R:dr B:ko; men vid granskningen af detaljsummorna bli: det snarlikt tillgångarna vid konkursräkningen i Lindegrens bekanta komedi: item ett parti billard, som än ej slutas hunnit. En vacker tillgång nemligen är on half million Areditivrätt i banken, men denna kreditivrätt skulle då begagnas före Juni månads slut, och — i Juli återbetalas. Det är ju temligen likt tillgången af vinsten på ett parti biljard, som än ej hunnit slutas? Med de örfrige tillgångarne står det så till, att. man finner sig böra, så gerna först som sist, förklara behofvet att göra en upplåning af medlen, och samtidlgt öka bevillningen för åtta år med 300,000 r:dr för att betala det upplånade. Alltså äro. vi nu inne på systemet för statens skuldsättning — ett system, som svenska nationen en gång afsvurit, och som endast Då Nicke kom på stranden, afkastede han sina kläder, på hvilka han lade knifven. Man omgjordade sig med ulltråden och knäppte tre gånger på sina