INRIKES NYHETERNIS Från Landasoraereen I tidningen Helsi af den 30 Juntk Herättas från Söderhamn: 7 Förliden Söndag gjordes på Mohed tacksägelse efter löjtnanten friherre Erik Lejonhufvud. I salen å stora byggningen, der både öfveroch underbefäl till middagen spisade tillsammans, var anbragt en vacker dekoration: öfverst en sköld med den dödes namnskiffer, der nedanför draperier af fyra fanor samt en svartklädd katafalk, hvarpå voro korsslagda värjor samt å framsidan dödsdagen den 5 Juni i förgyllda bokstäfver. Under måltiden proponerade regementets chef med några hjertliga ord en skål till den aflidnes minne, hvarefter nedanstående, af en utaf regementets officerare författade, verser af en utvald chör afsjöngos. Den gamla allmänt älskade fadren till den aflidne var äfven närvarande vid det högtidliga och rörande tillfället. — På aftonen efter slutad exercis defilerade hela regementets manskap genom salen, för att åskåda dekorationen samt det nyss ankomna, af ossicerskorpsen bekostade porträttet af regements förra vördade chef, asflidne general-majoren von Post. Vid Sorgfesten i Mohed den 25 Juni efter löjtnanten friherre K. 0. Erik Leijonhufvud. Mel. Wiklngen af Geijer. Som yngling, som man du. foslrades Opp Bland oss i den höga Nord. Ditt sinne blef ädelt och skönt blef ditt lopp, En prydnad för fädernejord. För rätt och-för ära högtänkt du brann, Det bästa dig skänktes, lönen du fann Uti döden. UDu tänkte, du drömde om stridernas qny, Du längtade pröfra ditt mod; Det kom så ett stridsrop från fjerran sky. Du gick mot det ringade lod, Med glädje, förtjusning för Dana du stred, Och segren blef din och herrligt du led, Genom döden. Så lefde, så dödde du, saknade vän, Ditt minne vi fire med tro. Så länge bland oss någon finnes här än, Skall alltid i hjertat du bo. Du stridde för äran och föll som en mun, Det bästa dig skänktes, det skönsta du fann, Uti döden. Skara. Tisdagen den 12:te Juni fingo vi inom 2:ne timmar en ordentlig flod. Inom denna korta tid voro alla våra vägar i grund upprifne, många hundrade famnar hägnader bortförde, en mängd broar bortslutne, ibland hvilka till och med voro hvälfda stenbroar; fyra de närmaste qvarnarne raserade; stora äkerfält alldeles förderfvade och ängarne mycket skadade. En sådan åska och ett sådant regn, blandadt med hagel, har ingen bland de härstädes nu lefvande någonsin hört omtalas eller sett. Ehuru betydlig skadan å den vexande grödan är, så är den dock mindre, än man i början fruktade. Floden var imellertid så förfärlig, att kreaturen om aftonen måste simma långa stycken för att komma hem. Någontingalldeles otroligt, men som likväl kan intygas af flere åsyna viltnen, är, att en ko af strömmen fördes hufvudstupa ned från den öfver Hvarfs by befintliga lodräta klippan och kastades öfver det der nedanför belägna stenraset — allt detta utan att krossas, ehuru fallet otvifvelaktigt var emellan 20 och 30 alnar. Floden var väl nemligen så stark, att den förmodligen skyddade henne. (Ö. T.) Uddevalla d. 6:te Juli. Med undantag af den i förra numret omnämnde, genom hr kronofogden Klebergs föranstaltande gripne brottslingen Andreas Abrahamsson eller Sillgren, fortfara de öfrige 5 eller 6 att ännu oertap— a.