FCTN DD IK 9. 3:dje Juni. Hvad jag i e, nemligen: att sedan aktspråk att vägra riksaf deras grundlagsenliga nr andra förslags hvilande ende representations-förkonstitufions-utskottets rklara 56 reg.-formen värde, planen nog torde påskynda en ny riksdags ti landsortsstad och der is genomdrifva det hvitill ny riksdagsordning, a lagstiftningsoch beinderna på den, under ärt land af konungamaktien samt större förmöförr än man kunde tro orgare-ståndet sett väckas Maj:t begära Rikets Stäninde sedan de nu komma deln har baron Carl Åkert doktor Broman väckt Ständer. i anledning af förefallit i hufvudstaden e af den osäkerhet, der riksdagsmäns fred, m. m. ta riksdag må sammanandsorten. gen i dessa motioner sinning med motionärernes rslagen utgått från hans kopen, och då man vet, sidorådgifvare, som rådförändringar, o. s. v., så AHantagas, att planen är på samma håll, som det ations-förslaget. Man har rikets grundlag tydligen riksdag får å annan ort an af föregående Rikets ligt skäl till förflyttning; n sig kunna äfven i den lagarna, liksom man låtit ran om förslagets behandL bär sig, att på det viot grundlag och allmänna se! 2 oc NYHETER. SKLAND. et i Pyrag. de och såsom det synes öfver denna sasansfulla i Deutsch. Ållg. zeim söljer: Czechiska parades ständigt högre af chiska delen af nationalytterligare näring genom ss panslavistiska drömmetåg. Ett betydligt antal sådane, som alltid hälla rest en revolution är i fråogerade just på de ställen, 12 först bröt lös. Stulockade af Wiener-kamra) sig i allmänhet till Svorhade varit ganska efteriska partiet och till folk5000 gevär. Men dlutliindigt alt lägga den hen stark hand, och furst beral aristokrat, upprigtigt dningen. öfvertog befälet. hög grad hatas af Czecas af soldaterne, lifvade n dagliga öfningar, hvilka jgslätt, som utsträcker sig å hvilka Prag uppstiger. van vände hem från exeri qvar på Kreuzberg och fann man en demonstrah fordrade icke blott dessa e, utan, till nationalbeväpre 2000 gevär, 84,000 parr. Fursten afslog denna nd, att hans förråder voro uppmanade petitionärerne udC UCPULCTAUC mu ODTIdVCTKOIIRTESSCII, IIIdICmmarne af Svornost, studenterne och arbetarne, till ett antal af flera tusende, infunnit sig. Till slut astades en helig ed att obrottsligt hålla tillhopa och vidblifva slavismens grundsatser. Sedan tägade den fanatiserade massan till furst Windischgrätz boning vid Zeltergatan. Czechiske patriotiska saänger. framför allt nidvisan emot Tyskarne: Selmselka nam pice, afsjöngos. Tätt bredvid kommendantshuset stötte processionen på en militärpatrull, som öfverhopades med det gemenaste hän. Här skedde den förste kollisionen, till hvilken begge partierne ömsesidigt gifva hvarandra skulden. Det lyckades dock att ännu tillbakahalla de upphetsade sinnena. Museum på dem Graben, der Svornost hade sitt samlingsställe, var cerneradt af militären; dock tillätos de der församlade, att aflägsna sig. Imellertid samlade sig militärkrafter emellan posthuset och kruttornet, och flera timmar förflöto i spänd väntan. bå aflossades plötsligen 12 a 14 skott, såsom officerarne och sednare äfven flera Pragerborgare hafva försäkrat, ur fönstren på värdshuset Blå Sljernan på soldaterne. På denna signal skallade det nu i ett ögonblick genom hela vida staden ropet: Förriådoeri, till vapen, man slagtar våra bröder! Och inom ett par minuter reste sig i alla gator hundratals barrikader. På sträckan från kruttornet till kedjebron funnos, oaktadlt gatornas bredd. allena 15. Ännu förslöt en betydlig td, innan den beväpnade makten med allvar angrep dessa barrikader. khuru hälften af soldaterne var af czechisk stam, lät dock ingen af de upproriskes skrik locka sig till affall. Andtligen inemot kl. 5 öppnade artilleriet karteschelden emot den första barrikaden. Men i samma ögonblick blef den öfvergifven af sina försvarare, som flyktade in i de angränsande husen. sysselsatte att undanrödja de af artilleriet splittrade beståndsdelarne af barrikaden, för att bana väg för kanonerna och kavalleriet, och under det de således icke kunde bruka sina vapen, fördes från fönstren och taken med alla slags eldgevär, stenar, sjudande vatten och alla andra borgarkrigets mordinstrumenter en mordisk strid. Ofsicerarne voro företrädesvis målet för de väl rigtadle skotten. Allena 6 stabsofficerare skola blifvit dels dödade, dels svärt sårade. En major berättas hafva blifvit ryckt från hästen och stenad, just som han var inbegripen i en underhandling med de upproriskes avförare. Tillika uppblossade kampen på Zeltergatan. Medan en bösskula krossade knäet på furst Windischgråtz älste son, en kyrassierofficer, blef hans mor i sitt rum skjuten af ett fruntimmer som gömt sig bakom fönstergardinerne i en kammare på ett gent emot beläget kaffehus. (Enligt en annan uppgift blef furstinnan skjuten af en karl, som varit i furstens tjenst som jägare, men blifvit afskedad och ville hämnas på sin förre husbonde.) Furstinnan var en dotter af sältmarskalken furst Schwarzenberg och dess mor omkom i Paris i den brinnande salongen vid Napoleons förmälningsfest, då hon störtade sig i lägorna för att rädda sitt nu på detta sätt mördade barn. Öfverhufvud hafva qvinnor tagit den mest passionerade del i striden. En czechiska af lägre stånd har skrutit, att med egen hand hafva nedskjutit 8 tyskar. I början förlorade militären, som icke var van vid detta slags strid, mycket folk vid hvarje barrikad. Först småningom gingo de ändamälsenligare till väga i sina anfall. Två kolonner ryckte fram på trottoarerne på ömse sidor af gatan med gevären vid kinden och sköto på hvar och en, som i fönstren på andra sidan bemärktes hota med anfall. hnellertid nedskötos med kanonerne de framför liggande barrikaderne, och resten af soldaterne undanröjde sedan ruinerne. Dock behöfdes goda 4 t mmar för att tränga från kruttornet till kedjebron. När nu genom denna operation förbindelsen från Spittelthor till kedjebron och Kleinseite var fullkomligt återställd och man tills vidare lemnade de upproriske i oanfäktad besittning af de på begge sidor liggande gatorna, inträdde inemot kl. 9 en blott genom enskilta gevärsskott afhrnten vanenhvila Medan nu soldaterne voro Neustadt. Fohjaktilgen lat nan ater sata I stånd kedjebron och taga med storm de på Kleinseiteuppkastade barrikaderne. Detta skedde ej utan betydlig manspillan. i anseende till den ur fönstren jemut underhållna elden. Denna strid varade till kl. 6 e. m., då skjutandet inställdes, i det czechiska partiet började underhandla och lät påskina benägenhet att nedlägga vapen. Men när det kom till stycket vägrade alla, och från czechernes sida fordrades tvärtom, att furst Windischgrätz med militären skulle utrymma staden. Imellertid hade spridt sig ett rykte att alla Tyskar skulle mördas nästa natt. Skräck och fasa grepo alla sinnen och på alla gator sågos hela familjer skynda undan på flykten, prisgifvande all sin egendom åt plundring och förstörelse. Sedan fredsunderhandlingarne blifvit afbrutna, drog sig massan tillbaka till Podskal, pöbelns egentliga säte, dit den förföljdes af jägare och husarer. Men här gick det vildt till; 26 husarer kastades af mobben i Moldau, och kampen varade ända till d. 14, kl. !, 9 f. m. Då ankom grefve JMMensdorf från Wien för att öfvertaga kommandot, i hopp, att lugnet skulle återställas, när den förhatade furst W. afskedades. Men hoppet uppfylldes icke. Upproret upplågade ånyo, och furst W., som synes äter hafva öfvertagit befälet igen, lemnade staden den 15 med militären, för att icke upposkra den i kampen uti de trånga gatorna. Dessförinnan utfärdade han en proklamation, hvari han uppmanade alla dem, som ville lemna staden, att göra det, emedan han ämnade företaga en bombardering af Prag, hvilken skulle begynna den 16, kl. 6 e. m. Många invånare strömmade nå till portarne, för att undfly stadens förödelse. Nen det säges, att folket blott utsläppt gubbar, qvinnor och barn, men qvarhåällit alla karlar, som egde några krafter, och tvingat dem att vara behjelplige vid stadens försvar. Så mycket är säkert, alt flertaiet af flyktingarne består af fruntimmer, men att äfven en mängd Pragersamiljer förgäfves blefvo väntade af vänner och anförvandter i Dresden, ehuru de visste att de der skulle finna en tillflykt. Flykten ur staden måste således varit förbunden med stora svårigheter. Grefvarne Leo och Frans Thun hafva förklädde kommit undan. ben 16 på eftermiddagen vid sagdan tid, begynte stadens beskjutning från Wischebrad, Laurentiiberget och från Kleinseite öfver Moldau, husen störtade tillsammans. Klockan 10 på aftonen varade ännu kanonaden, och Jesuitgatan stod i lågor, såsom det synes, till följe af en kastad brandraket. Dock förmäles från Wien den 18. att staden hade kapitulerat, insurgenterne ställt 14 personer såsom gisslan och att furst W. hade äter inryckt med trupperne. — Det berättas, att furst W. den 12, innan det brutit rigtigt löst. råkat i de upproriskes våld, hvilka släpat honom till en lyktpåle och redan lagt repet om halsen på honom, då grenadiererne i grefvens tid ryckte fram och befriade sin general. — Nalionalgardet (d. v. s. den tyska delen af detsamma) och Tyskarne öfrerhufvud skola ej tagit någon del i striden. — Tyskarne lägga Czecherne till last, att under dessa fasansfulla dagar hafva betett sig grusligt grymt och vildt. En pappershandlare, Wilhelm Weiss, skall i ordets sanna bemärkelse blifvit korsfäst, sedan man förut demolerat hans hus. Han hade ådragit sig denna förfärliga hämnd derigenom, att han, såsom nationalgardist, skjutit tvenne studenter. — En från Prag den 16 flyktad Tysk lemnar följande skildring af tillståndet derstädes: Staden är prisgifven till plundring åt den rasande pöbeln; intet apothek är öppet, ingen läkare besöker någon sjuk, menniskolik och hästkadaver ligga redan sedan flera dagar på gatorna, qvinliga furier stå i spetsen för de upphetsade blodtörstiga hordernaoch de välsinnade äro för loja och för fega, för att sätta en gräns för rysägheterne. Rörelsen ledes af czechiska ultras och det beryktade samfundet Svornost. Man tror sig strida emot reaktionen, medan den tyske Windischgrätz har att bekämpa anarkien. En till fursten skickad Atle MM OM