KORRESPONDENS. Stockholm den 23:dje Juni. Hvad jag i ett föregående antydde, nemligen: att sedan genom talmännens maktspråk att vägra riksständen begagnandet af deras grundlagsenliga rätt till att yrka äfven andra förslags hvilande in det kongliga, angående representations-förändringen, och sedan konstitutions-utskottets majoritet behagat förklara 56 reg.-formen vara af noll och intet värde, planen nog torde vara att få anledning påskynda en ny riksdags sammankallande uti en landsortsstad och der söka per fas et nesas genomdrifva det hvyilande Kongl. förslaget till ny riksdagsordning, som skulle kasta hela lagstiftningsoch beskattningsmakten i händerna på den, under så många former i vårt land af konungamakten beroende byråkratien samt större förmögenheten, har redan förr än man kunde tro besannat sig, Man har redan i borgare-ståndet sett väckas fråga, att hos Kongl. Maj:t begära Rikets Ständers snara återinkallande sedan de nu komma att åtskiljas; och i adeln har baron Carl Åkerhjelm; i presteståndet doktor Broman väckt motioner, att Rikets Ständer, i anledning af de oroligheter, som förefallit i hufvudstaden och under åberopande af den osäkerhet, der visat sig för enskilte riksdagsmäns fred, m. m. skulle begära att nästa riksdag må sammankallas till en stad i landsorten. Då man ser ordalagen i dessa motioner finner man lätt, i förening med motionärernes personligheter, att förslagen utgått från hans högvördighet erkebiskopen, och då man vet, att han är ett slags sidorådgifvare, som rådfrågats vid minister-förändringar, 0. 8. v., så kan det med visshet antagas, att planen är behörigen uppgjord på samma håll, som det vidunderliga represeniations-förslaget. Man har ej besinnat, att då rikets grundlag tydligen bestämt de fall, då riksdag får å annan ort hållas, ingen begäran af föregående Rikets Ständer kan vara lagligt skäl till förflyttning; eller ock inbillar man sig kunna äfven i den delen inhibera grundlagarna, liksom man låtit talmännen göra i frågan om förslagets behandling. Huru länge det bär sig, att på det viset fortgå i trotts mot grundlag och allmänna tänkesättet få vi väl se! s 2 lnnnnnnnnnn