SR 2 pCt, som skulle särskildt upptagas på en hvar skatidragandes debetsedel och för sig retlovisas. Detta förefaller något besynnerligt, emedan man tycker, att för det första det väl icke ännu kan vara afgjordt att de frå millionerna åtgå; för det andra när inveckling i kriget icke gerna synes möjlig, utan att några underhandlingar betryggat om ersättning: för det tredje, under sådane förhållanden det synes vara lämpligast, att intill nästa riksdag fördröja med afgörandet om återbetalningssättet, och låta riksgäldskontoret af sina medel och, om så behöfves, genom en fortfarande upplåning underhålla skulden, som icke ännu är af den betydenhet, att den icke af de vanliga öfverskotten å statsinkomsterna ungefär kunde betäckas. Då man deremot väljer att förhöja bevillniugen äfven för de fattigare klasserna, så tyckes det, som om man gerna såge missnöjet med den närvarande politiken spridt älven till dem. Iluruvida detta kan vara välbetänkt, ar för mig ej rätt sattligt; men kanske har saken ingen egentlig plan — ingen syftning — utan är det blott en följd af det osammanhängande och planlösa i hela vår sflatsfinans, hvilket vållar att hvarje äfven, den ringaste, utgift utöfver vanligheten måste medföra så många betänkligheter och så mycket bråk. Konstitutions-utskottet lärer icke förrän i nästa vecka afgöra frågan om bondeståndets talmans vägran, att göra proposition om hänvisning till utskottet af ståndets gemensamma tankar i representations-frågan; och det ser mycket problematiskt ut, huru utskottets majoritet afgör remissen. Imedlertid arbetas det ifrån en viss fraktion af de liberale på bonleståndets splittrande, genom ett medelvägsförslag, som det säges att exped.-sekreteraren Richert utarbetat, och som är en omarbetning af regeringens förslag, Enligt det lärer något af hvart, som i detta misshagar opinionen, blifva litet förändradt; såsom t. ex. de medelbart väljande valdistrikten ökas tll 80: de direkt väljande äfven blifva så många; samt första kammaren få ett mindre antal ledamöter, m. m. Men som jag ännu ej kunnat få se uppställningen, kan jag ej ännu med visshet meddela något härom. Då det likväl alldeles frångår den enkla form. hvilken nu mera lärer vara den enda, som kan tillfredsställa ett folks fordran, hvilket vill betrygga åt sig en framtid af endrägt, jemnlikhet och frihet, så lärer det nog stå hårdt att få bondeståndet att öfvergifva det Gudmundssonska förslaget, hvilket erbjuder denna enkelhet i form och denna broderliga anda, som allena egna sig för ett sannt rättstillstånd inom vår tids samhällen. Vi hafva likväl inom våre så kallade liberale, en hel hop, som inbillar sig alt folket är farligt och att under det man finner sig icke kunna förneka dess rätt, man säledes bör genom försvagandet af dess kraft, bevara åt de högre och upplystare klasserna konstgjord öfvervigt — och dessa ämna nog ännu icke upphöra med de neutralisationsförAAiii SNES Bansk tyska saken. Härom har engelska bladet Tunes en ledande artikel, ur hvilken vi i öfversattning reproducera följande utdrag: Tyskarne hafva uu lärt hvad det kostar att kränka en oskyldig grannes gebit, att förstöra lugnet i en betydlig del af Europa under en kris af allmän fara och att framkalla ogillande och misstroende hos alla de stater, som eljest skulle hafva varit de mest redobogne alt egna Tysklands egen oafhängighet och pånyttfödelse ett kraftigt bistånd. enthusiasm, de på villfärelser grundade päståenden och den skamlösa advokatyr, som föranledde infallet i hertigdömena, hafva nu förlorat deras nyhet, och det gifves icke en man med sundt menniskoförstånd i det nordliga Tyskland, som icke gerna skulle vilja göra det skedda oskedt, derest det kunde låta sig göra med ära. Men tillbakagåendet från ett sådant anfall kan blott vara förödmjukande. Kriget kan icke fortsättas. Ått gå till det yttersta ville vara detsamma, som att på en gång framkalla norra Europas hela styrka direkte emot Tyskland med knglands och tillochmed Frankrikes fullkomliga bifall. Ållaredan har en rysk flotta af 6 linieskepp förenat sig (2) med den svenska och är beredd på att straxt skrida till handling för att understödja den danska kronans rättigheter. Den svenska regeringen har med den största öppenhet och bestämhet förklarat, att den aldrig skall samtycka till någon verklig förminskning af Danmarks makt, hvars oafhängighet utgör en väsendtlig del af östersjöstaternes politiska system, och en svensk styrka är utrustad att gifva behörigt eftertryck ät denna förklaring. Danskarnes framgång i affären uti Sundes wilt den 28 Maj skall, ehuru den ej är af någon afgörande natur. höja nordboernes mod, och den bringar tyska armeen i ett ännu bedröfligare läge. Skulle general Wrangel åter våga rycka fram, så kommer den svensk-ryska expeditionen ögonblickligt att deltaga i kriget, och betydliga förstärkningar måste sändas från Tyskland, hvilka det blott med mycken Vänsklighet kan underhålla eller umbära. För oss, som gerna sågo den tyska nationens krigsmakt och politiska styrka förenade och använda i ädla och prisvärda syften, skall det städse vara en anledning till innerlig bedröfvelse, att dess skribenter, statsmän och ledare hafva kunnat låta blinda sig af denna slesvigholsteinska rörelse och gått så långt, att de understödde detta bländverk på en tid, då hela deras anseende och iuflytanle behöfdes i det vestliga Europa. Vi gåfvo dem för flera år tillbaka det ärliga och af en oegennyttig vänskap dikterade rådet att icke befatta sig med denna agitation, som var en list, den der stod i förbindelse med de hemliga demokratiska sammansvärjningar, som sedan utbrustit öfverallt i Tyskland med en så förfärliv kraft. De förkastade vårt råd med förakt Den falska Å bestämda, ehuru icke hotande förklaring, som haft den afgörande verkan att visa Tyskarne deras sanna ställning, och vi beklaga hlott, att Englaml icke ställt sig i spetsen och Pörebygat hela täget genom att straxt antagd en bestämd fon angående infallet i Slesvig. Sverige och Ryssland hafva i rättan tid gifvitstöd at allmänna opinionen här i landet; ehuru intet brittiskt örlogsfartyg inlupit i Ostersjön. och änskönt det mahända ännu torde dröja någon tid. Innan en definitiv fred blir sluten, är det dock klart, att det offensiva momentet af kriget allaredan är förbi. — — — — ä —— — UTRIKES NYHETER. FRANKRIKE. Regeringen befinner sig onekligen i en ganska kritisk ställning. Med enigheten bland dess medlemmar lär det vara illa beställdt. Pet hette, att hela kabinettet. till följe af affären med Louis Blanc, skulle afträda, fastän det likväl stannat dervid, att justitsminixtern Cremieunr och under-statssekreteraren Jules Farre ensamme resignerat. Istället för Cremieux har nu hethnioll öfvertagit justitsportföljen. Tvifvelsutan för att befästa sig och vinna förtroende hos nationens pluralitet har regeringen på samma gång den satt sig ut med penningcearistokraterne. bland annat och isynnerbet genom förslaget om jernvägarnes expropriation, äfven uppträdt med allvar emot de anarkiska elementerne bland arbetsklassen, och derigenom väckt mycket missnöje och bitterhet. Bland de i denna sednare rigtning vidtagna mått och steg må nämnas en ganska sträng Amrorslug, som blifvit framlagd för nationalförsamlingen och af henne, med några modisikationer antagen. Natlonal-församlingen öfversvämmas af motloner. Bland de märkligaste må följande anföras: Asstoin (säckbäraren) bar föreslagit, att inrymma fabriksarbetare 0. s. v. prioritet i konkursmassor för deras löner. Alcanr har väckt proposition om beviljandet af uppmuntrinzs-kapitaler för frivilliga arbetare-associationer. Parien har framställt ett förslag, som afser undertryckandet af de fidelkommisser, som åter insmugit sig sedan 1835. Uppgiften om utgången af kompletteringsvalen i Paris är att berigtiga sålunda, att Louis Bonaparte, men deremot icke Thore, blifvit proktamerad folkrepresentant för Paris. ITALIEN. Pesestieras kapitulation anses af mllaneserbladen hafva afgjort norra Italiens öde. Peschiera har mera blifvit betvingadt genom hungern än svärdet. Utaf invånarne voro blott ännu 400 vid lif, hvilka tvingats att arbeta på förskansningarne. Alla hästar voro förtärda, och det säges att de belägrade äfven ätit råttor. I stället för salt brukades saltpeter. Artilleristerne voro så deeimerade, att hvardera måste servera två kanoner. Husen voro lundrade och förödde, men af krlgsmateriajer fans ett stort förråd. som föll i eröfra: