UTRIKES NYHETER. DANMARK. Goda priger. Följande fartyg hafva yterligare af prisrätten blifvit såsom goda priser kondemnerade: Eduurdi, Caroline Otillie (begge preussare); Finke, Helene Cohrine och Minerre (hanoveranare). Med undantag af Eduards blefvo alla dessa farygs laddningar frigifne. Den ryska flottan. Hornh. Avis berättar: I går (den 5) observerades 7 linieskepp, en fregatt och ett mindre fartyg — sannolikt en rysk eskader — hvilka kommo österifrån och gingo syd på; i dag äro de ur sigte, men vi hafva emellan 9—11 f. m. hört en ihållande kanonad i vestlig rigtning, hvilken vi förmoda härröra från dessa fartyg. Krigstbentern. krigsdepartementet offentliggör följande bulletin: Enligt ingångna hittills ännu mycket ofullständiga underrättelser från högra flank-kåren, som hade sitt hufvudqvarter i Hadersleben, har dess avantgarae natten emellan den 6 och 7 blifvit häftigt angripet, hvarefter kåren dragit sig tillbaka till Kolding. — På privat väg har Fädrelandet fått veta, att med detta anfall förhåller sig sålunda, att en större dansk styrka Jätit öfverrumpla sig af ett underlägset antal tyska friskaremän och förlorat en kanon, den första som under kriget blifvit tagen. Skulden till detta skamliga nederlag anser Fädrelandet ligga i anförarnes feghet och hufvudlöshet. llertigdömena. (Notiserna ur tyska tidningar). Tysk Mänchauniad. Ulderup (en by emellan Sonderburg och Åpenrade) den 6 Juni kl. 1 på dagen. Till följe af hanoveranske kungens födelsedagsfest skulle hela hären samlas i trakten af Holebäll den 5 Juni kl. 9 på morgonen, hvarföre preussarne kl. 6 om morgonen och general Wrangel kl. 7 utryckte från Flensborg, i afsigt att efter festen återvända kl. 5 om aftonen. I stället kommo underrättelser kl. 6 att af paraden hade blifvit en häftig batalj emot danskarne. Danska patruller hade nemligen visat sig vid Gravensteen och hade general Wrangel redan erhållit notis att danskarne landat med en betydlig styrka och uppställt sig till strid i trakten af Däppel. Här förde Wrangel förbundstrupperne emot fienden. Striden var mycket blodig och betydligare än den vid Slesvig. Fendtliga trupperna antogos utgöra 16.000 man, understödda af otaliga kanonslupar; 5 bataljoner hanoveranare emotstodo tappert första anfallet, men ledo dock betydlig förlust. Först emot aftonen kommo preussiska trupperne i elden och stridde så tappert och hjeltemodigt, att danskarne sedan dragit sig tillbaka till Sonderborg. En preusisk fysiljer-bataljon har helt och hållet desarmerat två danska kanonbåtar, derigenom att den 120 man starka besättningen samlligen dödades medelst de väl rigtade tyska skotten. Antalet af de fallne känner man å ingendera sidan, men förlusten å den danska mäste vara ganska stor, emedan tyskarne icke kunde skaffa nog vagnar för att transportera de eröfrade danska vapnen 0. 8. v. En annan berättelse om samma affär. Paraden var blott en förevändning, underhvilken trupperne utryckte från Flensborg; i sjelfva verket hade Wrangel anordnat en operation med samtlige under hans befäl stående trupper emot de i Sundewitt framträngde Danskar. Operationens hufvudsakliga ögonmärke var att afskära Danskarne från stranden, och fördenskull framryckte centern och högra flygeln af tyska armn i östlig rigtning öfver Flensburger-Åpenrade-chausscen, medan venstra flygeln öfver QOuars, Satrup och Olderup skulle söka att komma i flanken och ryggen på Danskerne, under det de angrepos i fronten af centern och högra flygeln. Detta lycflygeln en timma förr än venstra flygeln kommo fram på den bestämda platsen och attackerade. Danskarna hade besatt skogen emellan Riibel och Westerdiippel med herregårdsjägare och rödrockar, som sköto ganska bra och hade ett batteri bakom sig. När de här angrepos af Hanoveranerne och desse äfven öfver Stenderup kringgingo skogen, utrymde de denna ställning och drogo sig sillbaka under sitt batteri på höjderna vid Däppel, innan venstra flygeln kunnat verkställa den kringgående rörelsen. Vid Däppels qvarn hade Danskarne sedan den 22 Maj uppkastat starka förskansningar och uppställt en mängd artilleri af grof kaliber, hvarpå vi blott kunde svara med lätta kanoner. När Danskarne uppnått sina kanoner, begynte från begge sidor en häftig kanoneld, äfvensom tiraljörstrid. hvarvid öfver 100 af Tyskarne fallit. (Enligt en sednare uppgift hade den 5 och 6 246 sårade införts till Flensborg). Den kort efter kl. 12 började striden varade utan afbrott till inemot hl. 7 på aftonen, då Tyskarne lagade sig i ordning att bivuakera vid byn Niibel. Eftertraben kamperade vid Holebill. Förposterne utgjordes af en bataljon Preussare. emot hvilka Danskarne genast förnyade kampen. Preussarne utvecklade småningom ännu andra truppafdelningar. och först sent på qvällen, då större massor användes, lyckades det att fullständigt tillbakakasta Danskarna -(Sehleswig-Holstei-Zeit:). En tredje berättelse förmäler, att några norrska frivillige skola råkat i Tyskarnes våld, men alt för öfrigt det i början utspridda ryktet, att en mängd Danskar, tillfångatagits, icke bekräftar sig. Töndern och Apenrade äro besatta af iyska trupper. I Flensborg hafva anlagts batterier till inloppets skydd. rolalhelonnet af alla från krigets början fånynu Danskar utgör, enligt en officiel nammlista, 872, hvaribland 220 sårade, som ligga på lazaretterna. Fredssunderhandlingarne. Ur säker källa vill man veta. att preliminärerne till en vapenhvila emellan Tyskland och Danmark, och möjligtvis fred blifvit inledde medelst Englands bemedling. be af londoner-kabinettet proponerade fredsvikor skola vara: Slesvigs delning efter nationaliteterne, personalunionens bibehållande med vissa modifikationer, allmän amnesti, uppfyllande af alla Slesvigholsteins rättmätiga och billiga anspråk i administrativt hänseende. samt successionsfrågans afgörande känskjutet till en Kongress. Dessa vilkor skola ansets antagliga i Frankfurt före Beselers ankomst, men i Köpenhamn skola de ej vunnit något afscende. Affären vid Hadersleben. Ilärom berättar en Flensborger-korrespondent i Åhörsenhalle följande: von der Tannska srikåren hade för afsigt att öfverfalla danskarne i Hadersleben, och befordrades fördenskull i natten emellan den 6 och 7 på vagnar från Bau eller Uck till en mil på denna sidan Hadersleben, hvarest den oförväntadt anträffade danskarne (nemligen infanteri, 3 sqvadroner kavalleri, ett batteri och äfven några norrska frivillige) redan slagfärdige. Danskarne gåfvo en mordisk eld ur allt artilleriet, men deras insanteri lemnade kavalleriet (som höll sig temmeligen tappert) och artilleriet i sticket, och efter en 4 timmars strid eröfrade vår teppra friskara 3 kanoner, och tog cirka 25 gemene och 2 officerare med lika många hästar till fånga. — Till beriktigande af dessa uppgifter meddelar sednare Börsenhalle, efter ett bref från en som deltog i affären, att blott en kanon jemte 3 ammunitions-vagnar blifvit segrarnes byte. Antalet af fångna danskar utgör 29, stupat hafva ungefär 30. Von der kades dock icke, emedan centern och högra att riksförsamlingen skall Tannska frikären hade 1 död och cirka 20 sårade. TYSKLAND. Österrike. Nationalgardet i Wien har erhållit 12 kanoner af ministeren. — Kejsaren har utfärdat en proklamation till Wiens invånare, daterad Insbräck den 3 Juni, hvari de uppmanas att sörja för lugnets och ordningens återställande, på det att det måtte blifva honom möjligt att, enligt sin innerliga önskan, snart öppna riksdagen i Wien. Han förklarar sig icke vilja rubba sitt d. 16 Maj gifna löfte, blifva Konstituerande. Riksdagen är beramad att öppnas d. 26 Juni. — Gualliziens guvernör, grefve Stadion, har ankommit till Wien. Regeringen hat-han nedlagt i militärbefälhafvarens händer: — Den nye utrikesministern, grefve Wesemtörs, har hekifvit sig till Insbruck. Prenszen-FPrinsen af Preussen uppträdde den 8 i nationalsörsamlingen, af hvilken han är medlem för en småstad, Prinsen förklarade att han anslutat sig till den konstitutionella monarkien och skulle egna densamma hela sin kraft. Af andra göromål förhindrad kunde han dock icke behålla sin plats i församlingen. Derjemte innehöll hans tal några ord om vigten af nationalförsamlingens uppgift och han slöt med utropet: Hed Gud för kung och fosterland! Denna påminnelse om det störtade systemet väckte mycket missnöje, och de få bravoropen från högra sidan öfverröstades af venstra sidans hyschningar. I samma session väckte folkombudet Behrends den motionen, att församlingen måtte hembära Marshjeltarne sin tacksägelse och erkänsla för de förtjenster de förvärsvat sig om fäderneslandet. Denna motion, som emottogs med myeket bifall, kommer troligtvis, om den går igenom, att medföra Camphausiska ministerens fall; ty ministrarne, som icke uppfattat sin ställning till revolutionen ooh neka att erkänna densamma, vilja göra saken till en kabinettsfråga. — Bidragen till ett frivilligt statslån utgöra i hela landet blott cirka I million, hvadan finansministern ärnar föreslå ett frångslån. — Ministern Camphausen har gifvit en deputation från Stettin, som inlemnat en besvärsskrift i anledning af den skada bemälte stads handel lidit och lider genom danska kriget, så skrufvade och undvikande svar, att det synes godt, att de goda Stettinerne ej hafva att förvänta någon ersättning för den lidna skadan. Tyska förbundsförsamlingen har underrättat Wrangel, att inga politiska skäl finnas som hindra återbesättandet af de utrymda gebiten samt förständigat honom, att befria den af danska trupper nyligen besatta delen af Slesrig. Derjemte skall förbundsförsamlingen anordnat en inspektion af 10 armökhåren, på det att en större verksamhet måtte utvecklas emot danskarne, sedan; Englant bemedling hos dem vunnit så föga afseende. Nykatholikerme i Baden hafva blifvit fulkomligt emanciperade. SERBIEN vill ansluta sig till Österrike och Ungern. FRANKRIKE. Regeringen har komprommettert sig i Louisa hlaneska frågan. Först samtycker hon till att statsadvokaterne Porlalis och Landrin yrka åtal emot Louis Blanc, sedan tyckes hon, af hvilka motiver är obekant, hafva ändrat mening, i det alla ministrarne med undantag af Bastide (för utrikes ärenderna) voterade emot statsadvokaterne till fördel för Louis Blane. Justitieministern Cremieux gick än längre, I det han offentligen desavouerade stats-advokaterne, men då fick han hålla till godo med en lika offenlig dementi, som icke allenast hrr Portalis och Landrin, utan äfven understatssekreteraren Jules Favre, referent i det ut