Det så kallade HONHLNUCÖNUS För olag till National-representationens ombildning ). Men om Regeringen. genom dessa längesedan utdömda försök, att äfven för fram iden inkrångla och splittra national-represenalionen, hvilken är ämnad att blilva ett sanut utryck af hela folkets behof, tänkesätt och kraft, visat sig icke hafva uppfattat tidehvarfvets anda i fråga om politiska rättigheter och skyldigheter, så bevisar hon änan mera sin oförmögenhet att höja sig till tidehsarfvets ständpunkt i afseende på religionsförnhallandena. Man finner henne med en för det kristliga sinnet afsmaklig skygghet, föreslå: 8) fortfarande inskränkning af de representativa rättigheterna blott till kristue och i vissa fall till blott lutheraner och reformerte. Da man ser denna, emot våra lagars anda stridande ofördragsamhet, kan man icke underlåta att fråga, med hvad rätt lagstiltande makten i vårt land numera vill beröfva den s landet inföllde samma rättigheter, som de lutherska barnen, om han äfven af sina föräldrar skulle uppfostras i andra trosbekännelser? Hvar finnes väl stallgallt. att den i Sverige fodde mannen, icke är Sreushk man, för det, att han icke omfattat statsrelizionen, eller för det han t. ex. är Jude eller Katholik? Jo, det är bekannt. att s(instaf Il trodde sig kunna göra Jidarnes insläppande i riket till en finans affär, och derföre skulle äfven dJudarnes här födde barn, fastän ingen lag förbjöd dem att anses såsom Svenskar, ställas under ett Kongl. reglemente, som gjorde dem, liksom de inflyttade fäderna, beroende af det Kongl. godtycket. Men kunna väl i vär tid dylika styrelsemotiver gillas, eller kunna dylika principer af lagstiftningen stadfästas? Skall då aldrig Sverige, det folkoch kapital-satliga, ännu ej till hälften uppodlade, och ej till tiondedelen af sin flerfaldiga produktiva förmåga uppbringade Sverige, erkänna nyttan af inflyttningar utaf idoge och förmögne familjer af alla trosbekännelser? Skola vi fortfara, att af rå misstro och ofördragsamhet utestänga industri, bildning och förmögenhet, under det man föregifver dessa samma önskvärda vilkor vara skäl, till en hop barrocka konstbildningar inom folkets representationsreform. I de öfrige föreskrifter för valrätten, finna vi åtskilliga andra besynnerligheter, som vittua föga för Regeringens kännedom om landet och folket, men snarare om hennes Fullkomliga obekantskap med allmänna tänkesättet. Så t. ex. finna vi det behösliga afseendet på bestämdt stadgande om valrätt för bergsbruk icke iakttaget, hvilket, då man i 15 8, der det såsom yrke kunde ingå, bestämt vilkoret af 800 r:dr ärlig inkomst, utesluter en hel del af bergsmansklassen. Likaså har man lemnat hela svenska frälseallmogens valrätt till frälse-egarnes välbehag, då man sordral, att den skall bero af åborätten eller att kontrakt om jordarrenden skola vara på 10 år och ej kunna af egaren godtyckligt uppsäga; emedan det är välbekannt, att våra store gods egare just i denna til äro snart sagdt allmän sysselsatte med uppsägning af deras frälser bönder, och antingen redan förvandlat dem till arrendatorer, eller ämna förvandla dem dertill. Huru mycket begrepp Regeringen gjort sig om värdet af medborgares gjorda tjenster ät staten, finner man deraf, att hon i sitt förslag uteslutit alla dem, som redligt tjent staten, såsom embetsoch tjenstemän, men försmålt att tigga pension, under det att hon likväl förordat valrätt för alla nådebrödstagarne inom tjensteklasseen. Likaså lemnar hon en större rätt åt dem, som, genom doktorseller magi— — Stergraden blott beredt sig, att kunna tjena det allmänna. än ät dem, som redan okltanderligt eller mähända med stora uppoffringar och utmärkelser uppfyllt sina medborgerliga förbindelser. Hvad rättvisa ligger deri. att dylika aspiranter skola få hel röst, da man i 16:delar väger ut deras rätt. som betalt dessas undervisning och skola betala dessas framtida benägna verksamhet för det allmänna. ofta nog öfver värdet? bessutom, hvar fimes bestämdt, hvad med embetsoch tjenstemiän förstas? Är det blott kronans? Hvad rätt hafva då Riksens Ständers, och städers, och menigueters och allmänna stiftelsers? Eller skall denna rätt. liksom valbarheten, allena bero af Kongl. Maj:ts, möjligen tilltänkta förnyade rangordning ( 31). Finnes det någon grund för, att lottningen inom hafvudsiadens Kongl. akademier bör betyda mera, än hela städers och menigheters m. sl. förtroende? Slutligen huru orimligt är det ej att fordra så högt egendomsvärde for arrendatorers valrätt, då man förunnar denna rätt åt en gerningsman på landet eller en gesäll i staden, helst, på sätt vi redan sett, en talrik medborgarklass, hvilken förr ansetts hafva starlgall åborätt, nu mera icke lärer längre få ätnjuta den. Och hvad har underbefälet vid armeen och flottan bentit i sina pligter emot det fädernesland. för hvilket de svurit att väga lif och blod, då de till och med efter mångårig tjenst. krigsbragder och utmärkt tjenstgöring ännu uteslutas från en valrätt. som en nyss från läroverket inträdande ufsicicer i första graden genast ätnjuter? Ilvilka begrepp om menniskovärde, medborgsmannaverksamhet och medborgerliga rättigheter framlysa i dessa småaktigt beräknade klass-skilnader, dessa förfalskningar af vigterna ill den vågskål, på hvilken samhällsmedlemmarnes allmänna rättigheter och skyldigheter borde öppet och redligt afvägas! Men om sålunda ralrätten i allmänhet är godtyckligt behandlad, till förvillande af jemlikhets-begreppet, undertryckande af de arbetande eller skattdragande klasserna och splittning af den allmän-anda, som är bästa värnet för samhällets lugna och säkra utveckling till kraft. trefnad och välstånd; huru mycken ovilja kommer icke dess dubbla utöfning af vissa klasser alt väcka? Utan att tro någon assigt ligga till grund för det obestimda af uttrycket i 18, om rösträttighetens maximum för landet, då det jemföres med 23, eller förmoda att det lyckas, att låta de stora godsegarne rösta för sina ströhemman, vid valmansvalen. kan det likväl lätt inses, med hvilken känsla nära 250.000 röstberättigade svenske män skola på landet gå till valmans-valen för de sjuttio representant-distrikten. då de veta. alt en liten gynnad del ibland dem, serskildt går att dels direkt, dels genom deras iuslytelse på länsnämndernas val. tillsätta 170 representanter, hvilka till följd af sina interessen skola öfverrösta folkets ombud i dess välfärdsangelägenheter, såsom t. ex. uti lagoch beskattnings-. bankoch finansfrågor: ja. möjigen, då förslaget icke medgifver åt andra kammaren, att, med hela kraften af ombudsmannaskapet för den stora massan, hos regeringsmakten yrka förbättringar i ckonomiska lagstiftningsärenden, skola tillintetgöra alla försök, att äfven i den delen förmå representationen samfäldt begära de obetydligaste reformer? Med hvilken känsla skola väl inom städerna det ringare borgerskapet och de hittills orepresenterade, men med det jemförliga, innevånarne. genom röstskalan finna sig i fråga om en så naturlig rätt tillbakasatta, för de rikare och de store löntagare, hvilka betalas genom folkets svett och mödor? Kunna väl de med en hel skock sextondedels rötter gynnada narcanor tra att man likoiltiot ser desednare olycksbringande känslor hyser så våäl landets, Som Städeruns innevånare, hvilka dessutom skola stegras till uppenbart missnöje, då folket i verkligheten skådar, att det är icke en tjugondedel af den hela röstberättigade befolkningen. som direkte och indirekte tillsätter dessa 170 representanter, samt vid valen af de öfrige 70 pa landet och 30 i städerna påtagligen utöfva en så stor inslyfsehe, att kanske icke hälften af dessa et dra ombud kommer att uttrycka massans f eller uttala dess önskningar! Måste deffa ej slutligen bringa denna massa till misströstan och förtvislan? och är det väl så, som ävår tid vill göra gällande och bevaka efterkommandes rätt? Kan man väl tro, att folkes simer sig belåtet med en valrätt. Som lärAe i flera fall beror på de lagstiftnings-, oc och förvalinings-å:gärder. hvilka dels de blikvande af tikdomen och byräkratien-gemensamt tillsatta nya kamrarna, dels regeringen, ja till och med redan de nuvarande Ständerna, innan sitt afdankande. kunnd vidtaga för att ännu mera tillintetgöra massans inflytelse på valen? Å Hvad ralbarheten angår, hafva vi redan yttrat oss om olämpligheten af dess inskränkbeskaftnings-, ning till viss trosbekännelse (4 26). och tillägga här endast, att säkert en hvar skall förråna sig öfver, att någon kunnat tänka sig en laglig rät, som skall bero af en riksdalers högre förmögenhet eller inkomst, eller grads högre rang 0. 8. v. en kapten ovilkorligen 43 delars pluralitet vid valet, då en major ingår med enkel pluralitet. Den naiva föreskriften, att då man gifvit valbarhet i den ena kategorien åt dem, som i den andra bevistat tre riksdagar, likväl blott en enda sådan person får till representant väljas, är så påtagligen rigtad mot allmogen, att man måste le derät. Den högborne akademi-kanslerens diplom gifver sålunda större rätt, än folkets fyra gånger förnyade förtroende-uppdrag?! Hvad raflsätter beträffar, hafva vi redan visat, att säkert olägenheter komma att uppstå, samt de mindre förmögnes rätt att afledäs, genom det valdistrikten blifva så vidsträckta: dels hela län, för de omedelbara valen; dels blott 2 till 3 distrikter inom vidlyftigare län, för de medelbara valen. Det visar sig ock en besynnerlighet s den verkställande maktens inblandning uti valbestyren. Det är nemligen Konungens befallningshafvande, som hafva att utsätta valorter; komplettera i vissa fall valmännens antal o. s. v. Hitills har man ansett, att alla till valen hörande angelägenheter borde handläggas af domaremakten. presterskapet och stadsmyndigheterna. Förä en moralisk styrelse. vara af föga vigt; men man bör ursägta. om likväl mången finner betänkligheter vid denna uyhet. Otvifvelaktigt är det äfven högst olämplig att de som rösta på ralmän, skola rösta AG per, då de, som rösta direkte på represghtanter rösta slutet. Man vet, att det just är inom hemorten och i de trängre . områdena, som—-6 viljan och försöljelsen för personliga förfållanden lättast uppkomma. . Huru många tveka icke, att öppet uttala sig vid valmansvåletTär någon annan, än den, hvaraf saralr mer eller mindre beroende. Snarare ga det, som skulle de, hvilka så den ärxsl välja direkte till andra kammaren, eller YVlänsnämnderna fullgöra uppdraget att välja till första kammaren, böra ställas under offentlighetens kontroll genom öppen röstning, Då ser folket huru de motsvarat sina förtrgenden. Sättet för valnämndernas röstning (S. 51), en efterbild af det nu föreskrifna vålsätset för, justitieombudsman. bevisar bäst; att Regeriny gen funnit sig till den grad. genom sinaRänga Så t. ex. behöker 2