Ställningen bland Allmogen ten del af Bohus Lan ). Ibland de inskränkningar, curatelet tillåtit sig i gymnasii-böndernas rättigheter, är äfven förbudet för dessa att göra uppodlingar i utmarken och att begagna sig af de hemmanels fördelar, som nu ligga ulleleles ofruktbara. IIvarje jordbrukare, som blifvit begafvad med någon smula förstånd, anser såsom sin högsta vinning att till bärande jord förvandla oländig och död mark; så icke turatelet för Kungl. och Hvitfeldtska stipendiiinrättningen. Ått ett sådant förbud grundar sig på en punkt i fogde-instruktionen och städjebrefvet, länder till föga ursäkt, emedan det just är i den obehöfliga och skadliga (illänijiningen af en så föråldrad och förnusisvidrig föreskrift, som det orimliga ligger. Afven om ifrågavarande odlingar i utmarken afsäze anläggandet af torp till hemmanets bättre skötsel, borde sådant, i stället för att hindras, på allt sätt uppmuntras, särdeles son de tiltagande odlingarne inom hank och Stör påkalla en förökad arbetsstyrka. Åbo på vanligt kronohemman skall visserligen för anläggande af torp begära Konangens bekallninshafvandes tillstånd dertill; men detta vägras aldrig. Deremot sker det alltid, när gymnasii-bonde sådant begär af curatelet, och hyad värre är, äfven då han vill företaga sig en dylik odling med egen ufrel. Orsaken till denna opatriotiska vägran är hoppet om möjlighet, att, genom anläggande af ett skattetorp på den odlingsbara delen af utmarken, kunna till hemmanets stora skada bereda stipendii-kassan en lumpen vinst af några riksdaler och fogden fördelen af en sportel. Ofta borttages de bästa bitarna af utmarken i och för anläggandlet af dylika skattetorp, hvarigenom naturligtvis betet på sjelfva hemmanet allt mer och mer måste förminskas; men icke nog dermed: man har tillochmed låtit lägga och bibehålla dylika torp på sjelsra inegorna, såsom fallet vast i t, mantal Östebo i Sotenäs härad, der ett markstycke, kalladt Enghagen, hvilket, enligt en karta från 1690-talet och tvenne i sednare tider uppsatta landtmäteri-handlingar, alltid tillhört bemälte hemman, bortstädjades till torp. Den förorättade åboen, som förgäfves sökt rättelse hos curatelet, lärer nu hafva dragit tvisten inför K. Maj:t. Torpet utgör omkring tf-:dedel af alla hemmanets inegor. Konseqvent utveeklande det en gång påbörjade systemet kan curatelet nu låta anlägga sex dylika torp till, så är bonden utan alla inegor. Utmarken far han ej odla; men hvad gör allt det der, blott — han betalar sina utskylder. På sawma sätt har man handlat i sråga om hegagnandet at andra fördelar, som ett gymnaSii-hemman någon gång kunnat erbiuda. Se här att de aljeradt exempel derpå, hvilket kunde vara tillräckligt att föreviga minnet al det honal. och Hvitfeldtska euratelet säsom patriarkalisk styrelse: Till gymnasiihemmanet Eldsbacken i Berslendahls soeken af Sotenäs härad har srån äldre till innevarande tider hört en husbehossqvarn. För omkring 3 år sedan sökte unvarande abon på samma hemman. Elias Hansson, att sa Skattlägga denna qvarn, hvilket bordt lända ej blott honom utan äfven sjelfva hemmanet och den omliggande orten till stor fördel. Vid den häradssynerätt, som i anledning deraf blef hällen, npplystes. att qvarnen vore till tullqvarn Särdeles väl belägen, hade yinnig vattentillgång utan att med sina uppdämningar skada angränsande egor, samt att ej blott det i Kongl. bretvet af den 20:de Juni 1803 föreskrifna minimi-amal af mäldsökande sig anmält, utan en mängd derutöfver, på grund hvaraf och med afseende dera, att i hela häradet och angränsande delar ar NN Fn — a ee ND Qville härad ingen tullqvarn fanns, utan allmogen med sin mäld nödsekades färdas flera mil, synerätten lemnade sitt bitatl till den sökta Skattläganingen. Men häremot opponerade sig gymnassifogden. under sföregifvande att stipendiinrättningen möjligtvis, i händelse af ahons hlifvande obestånd, kunde komma att lå vidkännas qvarinskatten, Detta inkast möttes af honden med den förklaring, att han, utom den borgen, som han redan vid tillträdet af hemmanet ställt för fullgörandet af sina skyldigheter, ville såsom säkerhet för qvaruskatten ställa hela qvarnen med allt tillbehör, som naturligtvis motsvarar många års belopp af bemälte utskylder. Nå, hvad gjorde na ematelet, hvilket saken underStälldes? Vaturligtvis understödde det med välvilja hondens nit att förmedelst en qvarnanläganing höja hemmanets värde och bereda den omkringliggande traktens 8000 innebyggare en vicsig fördel. Ja. det skalle väl tyckas så: men euvatelet må det högsta bestridde qvarnens skattlågening till förmalande at andras Spamnal. och det på följande drapliga skål: l) emedan ingen förändring af hSHEehofsavarnar till tullimja Lvarnar hitintills egt run på Stipemlilgodeet, och att således å detsamma ingen skattlacd qvarn fanns: 2) emedan bonden icke tät sig en sådan råttighet utolvad i städjebrelvet å hemmanet EIdSDacken. och 3) emedan Stipendiinränningen af den begärda skattläggninven icke kande komma att åtoj a någon fördel. men väl möjlig förlust. Dessa skäl illustrerades med ett intyg af två bornare, af det innehåll, att uppdämningen af vattnet vid qvarnen skulle skada gården llolmas egor, hvilket intyg ansågs mera tillförlitligt och giltigt, än det, som en hel häradssynerätt i motsatt mening algifvit. Nu bar det af till landshöfdingeembetet, der bonden erbjöd sig att å ränteriet deponera en summa, som motsvarade 10 års qvarnskatt. Efter många års hvila afgjordes ändtligen målet den Il:te Nov. 1845. till förmån för sökanden, hvars rätt till skattläggning af sin qvarn förklarades obestridlig. Men äfven denna auktoritets dom bestreds af det konseqventa Curatelet, som deröfver besvärade sig hos kammarkollegium, hvarest saken äum icke hunnit afgöras. På samma sätt har man behandlat en alldeles liknande fråga, väckt af åboen Anders Olsson på llofveröd i Bertfendahls socken. Ypperligare kan man väl icke dokumentera sin skicklighet och sitt nit sasom värdande Styrelge. Vi förbigå i detta sammandrag de af herr Holmberg införde exemplen på curatelets oefterrättlighet och orättvisa i fråga om hemmansklyfning och vägrande af laga skiften samt dess inblandning i gymmnasiiböndernes samiljeförhållanden och skynda oss att slå upp den blodigaste sidan af stipendii-inrättningens historia, eller de förderfliga husesynerne, som bragt så många familjer med ens till tiggarstafven, och mer än något annat förhållande me lverkat till -en allmänna fattigdom, som utmärker de orter, inom hvilka massan af gymnasii-hemman är belägen. Om desse husesyner finnes från Götha elf till Svinesund blott en enda tanke, nemligen den: att så länge de, med samma följder som hitintills existera, äro de ordentliga råldsgerningar och försätta gymnasiiallmogen i en uslare belägenhet, än någon annan klass af svenska jordbrukare. Det är fåfängt, att vederbörande söka försvara den och sitt eget sätt att hafva gått tillväga genom åberopande af lagrum, ty dessa sjelfgjorda lagrum innebära, såsom rent af stridande mot all förnuftig frihet, sin egen fördömelse. Ilärvidlag kan, mer än i de flesta andra möjliga fall, tillämpas det bekanta ordspråket: Summum jus, summa iniuriar, hvilket omvändt ändå mera träffande Zär in på Mee 0 Vi vilje här nedan framdraga några af de mest lysande exempel på ifrågavarande husesyner och låta allmänheten deröfver fälla den dom, de och deras verkställare förtjena. 1) För 10 år sedan blef innehafvaren af ett mantal Röe på Stångenäs dömd sin åborätt förlustig dersare. att bradkladsel felades på ett svinhus och någon obehöflig inredning i ladugården, och likväl var detta hemman för öfrigt bebygdt som en herregärd. med lika goda som ansenliga åbyg nader. (Inom parenthes vilje vi tillägga, att ladugärdshus af curatelet och dess ombud anses laggilda om de bestå af s. k. stolpehus. d. v. s. af blotta bräder, spikade på upprest korsvirke; men en ladugård af mmer är, efter deras åsigt, icke laggild. om det på den finnes någon fläck, som saknar brädklädsel! Alltså är en fömmerrägg icke lika god som en simpel brädrägg, och likväl behöfver man i Bohus län ej resa långt. innan man träffar på oklädda timmerväggar. tillochmed på krono-boställshemman, och dessa af åederbörande gynerätter godkända). 2) Erik Andersson i Krommeröd. Malla socken på Tjärn. dömdes för många år sedan från gården för husebrist. (iärden mottogs af en annan, dertill oskyld. Erik Larsson, hvilken hos Kongl. Maj:t sökte ständig åborätt på densamma 7). Besittningsrätten erhölls likväl leke på längre tid än till den förstnämnde åboens son, Anders. uppnått myndiga år, Då detta inträffade, väckte likväl Erik Larsson nya besvär hos Kongl Maj:t. som hade till följd. att Andersson icke, såsom han bordt, fick tillträda gården 1838. Den 3 Juni samma år föll emellertid Konangens dom, som ogillade Larssons besvär; men denna dom blef icke Anders kommunicerad förr, än i Mars 1839, i hvilken månad Anders följaktligen fick tillträda hemmanet. Men redan året förut, således innan Anders tillträdde, hölls syn på hemmanets åbyggnader, hvilka befunnos sä hög grad bristfälliga, och den 5 Sept, 1839 dömde curatorerne Anders ifrån den ett halft ås gamla åborätten för en husebrist. som var utsynad förr, än han fått något alt låta syna. Det skulle vara interessant att veta, efter hvilken lagbok en sådan dom fälldes. 3) Berndt Andersson d. ä. å ett fjerdedels mamal Ilvalsäng hade mottagit gården omkring IS28. utan liknelse till äbygynader. Sedan hemmanet kort derpå blifvit laga skiftadt. uppfördes nya manoch ladugårdshus af timmer under tegeltak. och så stora, att de ej egde sin motsvarighet på något dylikt gymnasiihemman i orten. De voro så stora, som Byggn.-balk. 27 kap. 3 kräfver för helt hemman. Vid synen 1838 voro de oklädda. Vid 1841 års besigtning felades brädfodringen på den af timmer uppförda ladugårdens norra vägg — hvilken här på orten nästan aldrig klädes. För denna brists skull dömdes bonden åborätten förlustig. 4) Helge Andersson å ett fjerdedels mantal samma gård. hade äfven mottagit gården oåebyggd och följaktligen sjelf uppfört alla sina hus. Vid den första synen uppskattades bristerna å desamma till cirka 40 r:dr, och vid besigtningen 1841 till — 1 r:dr 16 sk. Pet var för denna sednare summa således man ville kasta honom med familj på bar backe. Bilagorna omtala en hotelse derom, som han någon tid förut fått mottaga. Men ännu mera! Då syneförrättaren, gynmaskifogden Fan ler, efter att hafva anmärkt denna brist, samma afton, på återvägen från andra likna de förrättningar, passerade förbi Helges hus, var denne sysselsatt att bota bemälte brist, — ( Såsom en liten sällsamhet må anmärtas, att krik Andersson i Kongl. Maj:ts resolution sades vara död, men han lefver ännu och erbjöd sig år 1844 inför Curatorerne vilja styrka detta sednare