— UTRIKES NYHETER, FRANSKA REPUBLIKEN. Nationalförsamlingens öppnande. Thorsdagen den 4:de Maj, på hvilken dag nationalförsamlingen, enligt provisoriska regeringens beslut, skulle öppnas, slogs bittida på morgonen rappell i de särskilta qvarteren, och kort derefter församlade sig nationalgardet på sina respektive samlingsställen. Klockan 11 hade alla bataljonerne intagit de dem anvisade platser, från Vendomeplatsen, längs bullevarderna, Concordiaplatsen och rundt omkring palatset, der nationalförsamlingens sammankomster skola hällas. Första bataljonen af de mobila uppställdes utanför sjelfva palatset, och på sidorna stodo detachememter al linietrupper, blandade med nationalgardister. kavalleriet. bestående af dragoner och lancierer, och artilleriet besatte invalidernes esplanad och elyseiska fälten. Den hela under vapen varande styrkan anslås till cirka 35,000 man. Den på coucordiaplatsen och i närheten församlade mängden var betydlig. Den för församlingen uppförda byggnad intager centern af borggården af det palats, der dep. kammaren haft sina sessioner, med hvilket den står i förbindelse genom tvenne glasgallerier. De deputerade begynte att samlas i salen vid middagstiden. Högst få buro den af provisoriska regeringen föreskrifna kostymen, svart frack-klädning med hvit väst och ett trefärgadt skärp. Beranger, skalden, och Odilon Barrot satte sig på högra sidan. Mesta uppmärksamheten ådrog sig abbk Lacordaire, som kom något sent, alldeles hvitklädd såsom en dominikanermunk. Bland nya medlemmar märktes för öfrigt Barbes, Emanuel Arago, Murat, en son af exkungen o. fl. a. På den diplomatiska läktaren befunno sig lord och lady Normanby, amerikanske, österrikiske och spanska ministrarne, toskanske ministern 0. s. v. Klockan 1 intog herr Audry de Puiraveau, den älste medlemmen, presidentstolen, beledsagad af 6 yngre medlemmar, hrr Fresneau, Astoin (säckbärare i Marseille). Langreannol, Gambon, S:t Beuve, Åvond och Ferrouillet, hvilka skulle fungera som sekreterare. Kort derefter förkunnade invalidernes kanoner, att den provisoriska regeringens medlemmar närmade sig. På vägen till kammaren hälsades den provisoriska regeringen med jubel såsom korporation, men ropen för enskilta medlemmar af densamma gälde blott Lamartine, Marrast och Dupont de lkuere, isynnerhet den förstnämnde. Trumhvirflar skallade och ett ögonblick derefter inträdde provisoriska regeringens medlemmar. Först kom Dupont de Ykure. hederspatriarken, stödjande sig på Lamartine och Louis Blanc, och sedan följde de öfrige jemte handelsministern Bethmont, regeringens generalsekreterare Pagnerre och polisprefekten Caussidiere, hvilken bar den republikanska kostymen. Församlingen reste sig och helsade dem med det enhälliga ropet: Lelve republiken! Lefve den provisoriska regeringen! Lefve Lamartine! När de intagit sina platser, skickade presidenten bud till hr Dupont för att anmoda honom att såsom provisoriska regeringens president bestiga talarestolen. Dupont reste sig och begaf sig beledsagad af sina kolleger till talarstolen, som han allena besteg. Åter skallade ropet: Lefve republiken! och då tystnad åter inträdt, uppläste han följande adress till församlingen: Medborgare folkrepresentanter! Republikens provisoriska regering kommer för att buga sig för nationen och hembära den suveräna makt, hvarmed I ären beklädde, närvaro väcker en känsla af glädje och hopp, som ej skall bli gäckad. I, åt hvilka den nationella suveräniteten blifvit anförtrodd, ären i begrepp att grundlägga nya institutioner på demokratiens breda basis och att gifva Frankrike den enda författning som är passande för detsamma, en republikansk författning. (llär reste sig hela församlingen och ropade med högra handen upplyftad: Lefve republiken!) Men efter att hafva kungjort den stora politiska lag, som nu delinitift skall organisera landet, skolen J, medborgare representanter, likasom vi, skrida till att ordna regeringens möjliga och kraftiga verksamhet i de förhallanden, som arbetets behof framkalla emellan alla medborgare, och hvilka böra vara baserade på rättvisans och broderlighetens heliga lagar. (Lefve republiken!) Tiden är nu kommen för den provisoriska regeringen att i edra händer öfverlemna den oinskränkta makt revolutionen gifvit den. J veten, att denna diciatar, med hänseende till oss, blott var en moralisk magt, som utöfvades midt under de vanskliga omständigheter, vi genomgått. vårt ursprung och vår personliga öfvertygelse trogne, hafva vi icke dragit i betänkande att proklamera Februari-republiken. dag vilja vi inviga nationalförsamlingens arbeten med det rop, som alltid borde helsa den: Lefve republiken! Detta rop upprepades af föramlingen med den största enthusiasm. Herr Cremieux bestiger nu talarestolen och tillkännagifver, alt sessionen var öppnad och att dess arbeten skulle begynna samma dag. Presidenten, herr Audry de Puiraveau uppmanar sedan församlingen att draga sig tillbaka i utskotten för att verificera fullmakterne. Flera stämmor: Vi känna ej våra utskott. Presidenten: Man skall förena sig efter departementernas alfabetiska ordning. Folkrepresentanterne lemna salen. Regeringens medlemmar stanna qvar. Klockan 3 vända utskotten tillbaka i salen. Presidenten ger ordet åt ordföranden i första utskottet för att meddela församlingen resultatet af dess arbeten. Herr Demoslhenes Olivier reser sig och föreslår, att hvarje medlem, som antages, skall bestiga tribunen och der, i församlingens närvaro, aflägga hyllningseden till republiken. Ett antal medlemmar afbryta talaren och ropa: ihgden är afskaslad. — ÅAf hvem? spörjer hr Olivier. Af den provisoriska regeringen. — Ivad, fortfor hr O. ställen J den provisoriska regeringens makt öfver nationalförsamlingens? Rop: Eden är afskaffad för beständigt! Justitsministern Cremieux står nu upp och säger. att hyllningseden gifvit anledning till så många skandaler på de sista 60 ären, och uppväckt så allmän ovilja, att den provisoriska regeringen funnit för passande att asskassa densamma. Ilvarje sann republikans ed. tillfogar ministern, är i hans hjerta, icke på hans läppar. Denna förklaring emottages med stort bifall af församlingen, under ropen: Lefve republiken! Lefve den provisoriska regeringen! Nationalförsamlingen hann under denna sin första session ej med fullmaklernas pröfning. 528 fullmakter godkändes och således fattades då ännu 72 i det för församlingens konstituerande erforderliga antalet af 600. Ilögtidligare och fastare än genom alla den gamla tidens politiska eder grundades republiken den 4 Maj, då en half million menniskor i enhälligt jubelrop helsade dess proklamerande, då trumslagarne slogo fanhvirfveln, 2 2 Den klaraste majsol göt ett haf af ljus på det sublima skådespelet af detta republikens dop och bestrålade de oöfverskådliga massorna af enthusiasmerade menniskor och nationalgardets, liniens och de mobiles hundratilsentals blixtrande bajonetter. Sessionen d. 5 Maj. Presidentval. Först afgjordes, att äfven de representanter, hvilkas fullmakter man ännu ej hunnit pröfva, skulle deltaga i presidentvalet. Vidare beslöts med ofantlig majoritet, att presidenten blott skulle väljas för en månad. Sedan stadfästades, i frånvaro af hvarje reglemente, den af prov. regeringen föreslagna dagordning. Derefter skred man till valet af president, hvilket aflopp sålunda, att de flesta rösterne. 384, tillföllo hr Buches, som förklarades för president. Medborgaren Buchez höll derefter ett tacksägelsetal till församlingen och yttrade, utom de vanliga fraserna: ÅÅldrig hade en församling en större auktoritet än er. J ären utvalde af millioner, J representeren här Frankrikes enhet. J hafven med enhällighet uppenbarat dess hela och fulla vilja, J hafven i gär 17 gånger med acklamation helsat den demokratiska republiken. Jag betygar det här, medborgare, emedan det är en pligt vi åtagit oss för framtiden: vi hafva förpligtat oss, vi allas utvalde, vi hafva förpligtat oss all vårda oss om alla och framför allt om denna klass af fattiga och olyckliga, denna befolkning, om hvilkeu hittills ingen vårdade sig. Vi skola ej göra, såsom den störtade makten, vi vilja icke blunda och uppskjuta frågorna. Alla dessa frågor skola lösas; de skola utan tvifvel lösas med lugn, vishet och erfarenhet. Buchez skall tillhöra det s. k. nykatholska partiet och bekom äfven hela det; genom presternas knep och ränker i församlingen insmugglade, legitimistiska partiets röster. Äfven Odilon-Barrotska partiet röstade på honom. Hans medtäflare T7Slat understöddes af Ledru-Rollinska partiet. men fick endast 234 röster. För öfrigt hafva dock både Buchez och Trelat alltid sträfvat för republiken, och ansetts hylla samma politiska åsigter. Medborgarne Recurt, Caraignac, Corbon, hkuinard. Cormenin och Senart valdes till vicepresidenter, och medborgarne Peupin, Robert, Deliol, Lacrosse och Pean till sekreterare, alla blott Ä en månad. Den 5:te Maj, Napoleons och den berömde republikanen Godefroi Caraiquacs dödsdag; utkom följande proklamation: Valtionalförsamlingen, ett troget uttryck af folkets känslor, hvilket nyss utrall densamma. förklarar, innan hon begynnar sina arbeten, i franska folkets namn och i hela verldens åsyn, att den den 24 Febr. 1848 proklamerade republiken är och förblir Frankrikesregeringsform. Den republik, Frankrike vill, har till valspråk: Frihet, Jemnlikhet, Broderlighet I fosterlandets namn besvär nationalförsamlingen Fransmän af alla opinioner, att förgäta all tvedrägt, att hädanefter bilda blott en familj. Den dag, hvilken förenar folkets representanter, är för alla medborgare endrågtens och broderlighetens fest. Eefve republäkem: Sessionen den 6 Maj. Församlingen sysselsatte sig först med valpröfningsangelägenheterne. Hr Schmidts val (hvilken, ehuru maitre de requetes och byråchef under ex-kungen, dock ville tillegna sig de på ouvrier Schmidt fallna röster, hvaremot skomakaren Schmidt med lika rätt gjorde anspråk på byråchefens röster) annulerades och ett nytt val beramades. Sedan stod provisoriska regeringens berättelse på dagotdningen. Den gamle hedarsonhhen Dunont bad. för sin svaga röst