Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1848, sida 2

INSÄN B . Euskilta underrättelser från Marstrand medlela, att man oförtöfvadt har att ditförvänta n större kommendering af Kongl Bohus lins egemente under den beryktade öfverstelöjtant heutersrärds befäl, och att således Sveriges starkaste fästning i denna hjelte har ut päräkna ett betydligt stöd vid de kritiska ;gonblick, -som tros förestå densamma. Bohus väns Tidning för den 13:de April återgikver det dassiska tal Hr öfverstlöjenanten hållit dagen förut på gatan i Uddevalla och bestyrker )fvannämnde nyhet. Vi kunna dock ej afhala oss från nagra reflexioner i ämnet, särdeles då Hr öfverstelöjtnamten äfven här är känd sedan den famösa kabinetts-katte-affiren. Månne ej vid Bohus läns regemente finnes någon alivarsam och lika meriterad bataljons-chef, som den omnämnde, och hvilken säsom mililär luktat den siendiliga krutröken? Vi taga det för afgjordt och kunna till och med försäkra att så är. Att lr Keutersvärd gerna häller sig framme vil parader och ståt, kan man i fredliga tider ju alltför gerna unna hohonom — han bereder mången åskålare dermed ett nöje, men om verkligen något fiendtligt komme i fråga, hvilket dock numera ej är så påtagligt, borde vederbörande besinna om icke lir öfverstelöjtnantens militära capacitet undergätt tillräckliga prof för att gifva vid handen hvad man deraf har att vänta, t. ex. vid den högst originella manövern 1846 på Backamo inför IH. M. Konungen 0. m. s. — Ett rätt utöfvande af sin pligt och den moraliska ansvarigheten vid ett afgörande ögonblick äro tvenne antipoder, som fordra ett lugnt och allvarsamt skärskådande. Hvad olyckor, som kunna bringas öfver många, ifall man ej har full garanti för dylika egenskaper, derpå hafva vi nog sett exempel. Då vi förmoda, att Hr kommendanten gerna sköter sig ensam, lemna vi tillsvidare persona quiestionis, men undra blott om nu redan en så betydlig garnison är af nöden, och hvarifrån penningar till allt detta skall tagas. Då nu så mycket rustas, förefaller det besynnerligt och ser ut som om man alldeles hade glömt, att svenska infanteriet nästan är det enda, som saknar knallhatts-lås på sina gevär. Få nu se om anslagen till erercis-kompanier varit angelägnare att påyrka. Vi skola vid tillfälle äterkomma till några reflexioner i dessa ämnen. Det tyckes vara af nöden.