ter bataljen vid Schleswig befordrad till underofficer, med löfte om medalj för adagalagd tapperhet, samt afreste i dag på förmiddagen till Christiania, för att bland sina landsmän söka verka för våra danska bröders heliga och rättmätiga sak. Ått han kommer att lyckas i dessa sina ädla och högsinnade bemödanden, derom äro vi fullt sörvissade. — Vid sin återkomst till danska hären, hvilken Ilr Z. tror inträlla om cirka 14 dagar, erhäller han offieersfullmakt. Ilan eger grundadt hopp om att icke då komma ensam, utan åtföljd af en mängd landsmän, hvilka såsom srivillige inträda i de tappre danske krigarnes leder. Mätte många af råra landsmän älven sluta sig till denna skara! Det i Stockholm utspridda rykte, att Danskarne icke emottaga några utlänningar i sina leder, är helt och hållet ogrundadt. Ju flera Skandinaver, som anmäla sig, desto bättre. De skola med öppna armar och varmt klappande hjertan emottagas af sina för fribet, sädernesland och sjelfständighet kämpande danske bröder.