0 Hg MA VAR — 27 I UL t iv 1CPCMGULTCTMAu i den partiske hörsenhalle. beri frågas: 1) hvilken rät Tyskland har att tvinga Danmark till Slesvigs afträdelse? 2) hvilken fördel ett krig med Danmark kan skänka Tyskland? Svaren, stödda på skäl och bevis, uttalla ingalunda förmånligt för Tyskland. bet mest dräpande skälet är att Sleswig jemte 180,000 Tyska räknar 200,000 Danska inbyggare. hvilka ej blifvit tillsporde huruvida de gilla och bifalla ansökningen om Sleswigs upptagande i Tyska förbundet, ja, att icke ensi tyska distrikterne sjelfra folket roterat öfrer dlenna högriyliya fråga. Äfven påpekas den ringa ära 40 millioner Tyskar skulle hafva af alt besegra I million Danskar! Artikeln slutar med följande uppmaning: Tyskland, ölfverlägg noga, medan det ännu är tid! Icke i siemdlliaheter emot beslägtade folk, i förbund med sådana sök ditt väll En orättvis eröfring bringar ingen välsignelse, hon hämnas fastmer sednare på väldets verkställare, det ser du nu klart vid polska frågan. Derläre, Tyskland, ryck bindeln från dina ögon, innan det år för sem — Vossische Zeitung har älven i samma fråga en mycket märkvärdig artikel. hvilken vi i dess helhet anse oss böra reproducera. Denlyder som er: ; Hvarest ligger Sleswigholsten hafomslunradt ? Hvarthän draga de berlinska friskarorna? Till Slesvigholstein? Hvar ligger den samlade staten Slesvigholstein? Det vete vi egentligen icke. Låt dem se om de kunna finna den, desse tappre skaror! Slesvig är ett hertigdöme med cirka 200.000 danske, och omkring 280, 000 (180,000?) tyska inbyggare. Det är, och härom kan man öfvertyga sig i Wimpfens Geschichte Schleswigs, som utkom 1839, ett ursprungligen danskt land. (ienom dynastiske tvister och krig gick det flera gånger förloradt för Danmark, men blef återeröfradt, sednast 1720, och då af England och Frankrike garanteradt Danmark för evigt. Nu vill ett parti i Holstein åter slita detta gamla danska land från danska kronan. bet vill hafva hela Slesvig, äfven de 200.000 danske. Den nya tyska friheten tager sig verkligen här en frihet, skada bara, att den strider emot alla traktater och all folkrätt. Hertigen af Slesvig (kungen af Danmark) har derigenom, att han gaf Slesvig en egen sjelfständig landtdag och samma fria författning, som Danmark fick, satt den tyska nationaliteten hos Slesvigs tyska inbyggare i säkerhet emot hvarje kränkning, och mera kan Tyskland här vid lag icke fordra. De tyske I Slesvig äro. liksom de Tyske i Posen. invandrares; liksom Posen ursprungligen var polskt, sålunda är Slesvig ursprungligen danskt. Ett Slesvigholstein stambeslägtadt gifves det allsicke; lika så väl kunde det finnas ett Holstein-Amerika stambeslägtadt, ty äfven i Amerika äro invandrade Tyskar., Hertigen af Holstein (kungen af Danmark) har gifvit detta hertigdöme samma rättigheter och friheter, som Preussen. ännu för få dagar sedan icke egde, och han har alltid erkänt det som ett tyskt land. Holstein har sedan 1815 varit inlemmadt i tyska förbundet., a Slesvig har, såsom ett danskt hertigdöme, med inträngd tysk nationalitet, aldrig rarit inlenunadt i tyska förbundet, dei tillllör Danmark. Hertigdömet Slesvig och hertigdömet Holstein stå, det förra under den danska kronans herradömme, det sednare under tyska förbundets öfverherraskap. En samlad stat Schlesvigholstein-hafomslungadt eller astambeslägtadto eller tillochmed som efädernesland existerar icke och har aldrig existerat. De Tyske i Slesvig äro liurandrare, liksom de Tyske i Nordamerika. Men nu hafva de satt sig i hufvudet, att de skola inlemma de 200.000 Danske. hos hviika de egentligen äro gäster, i det stora tyska fäderneslandet. Men det vilja Danskarne icke. beremot vilja de, såsom sagdt är, genom en egen sjelfständiy landtdag, göra afscende på Slesvigs speciella förhållanden och beskydda sina främmande gästers nationalitet. Hvad kan då Tyskland fordra mera?De republikanska rörelserna i Baden. som vå tll oefure, Som Ulder Uden uppträdt I beberlingen och der med bättre framgång än Hecker i Konstanz proklamerat republiken. Bäde den bekante Willich, preussisk ex-artillerilöjtnant, och skalden Herwegh skola befinna sig bland insurgenterne. Utom ett par mindre undantag med smärre skaror från Schweitz, hafva dock de så mycket befarade väpnade arbetare-invasionerne ej egt rum. Staden Dohaueschingen var imellertid bestämd till en allmän mötesplats, och der församlade sig äfven en 600 man, men de aftågade genast vid annalkandet af ett detachement wirtembergisk militär, som sedan inryckte i staden och besatte densamma. Så väl wirtembergiska som badiska, bajerska och hessiska trupper äro i anmarsch emot republikanerne, som derigenom anses blifva så hårdt ansatte, att ingen annan utväg till räddning blir dem öppen, än en skyndsam flykt öfver schweitziska gränsen. Arresteringsorder äro utfärdade emot Hecker och Struve. Badiska andra kammaren har slutil sig till styrelsen och i ett eget beslut formligen uttalat en förkastelsedom öfver de republikanska rörelserna och försäkrat styrelsen om sitt understöd, bifall och medverkan. Vid de sednaste notisernas afgång var imellertid rörelsen ännu icke dämpad. I Berlin ser det ganska betänkligt ut. Anktoriteternas makt och myndighet äro så godt som reducerade till noll. Bevis härpå lemnar följande der nyligen timade tilldragelse: Polisen hade arresterat några arbetare af dem som äro sysselsatte med gräfning och planeringsarbeten och boende utanför staden i kRhebergem. sör det de stått i spetsen för sina kamrater vid ett försök att tilltvinga sig förmånligare vilkor. När kamraterne fingo nys härom, församlade de sig mangrant och drogo med fanor kompanivis emot staden, En del af borgargardet blef uppbådadt, garnisonen konsignerad i kasernerne, skarpa patroner utdelade, dock bade alla dessa försigtighetsmätt båtat till ingenting, om icke vederbörande beqvämat sig till att frigifva fångarne, ty endast derigenom sick denna allär ett fredligt slut. — Stora farhägor herrskade för en till den 20 utsatt arbetare-procession till förmån för clirekla ral, hvilken imellertid blitvit förbjuden. Ministeren har förklarat sig vilja stå och falla med de indirekta valen, och för det äro arbetarne eller rättare sagdt de hakom dem stående demagogerne mycket förhittrade emot densamma och söka att bereda dess störtande. Uragan om valen skola vara direkta eller indirekta har slerestädes i Tyskland förorsakat hältiga debatter och stridigheter, hvilka äfven urartat i ordentliga tumalt och emöter. De indirekta valen hafva dock vida flere anhängare, än de direkta, ooh på högst få ställen bestämmer man sig för de sistnämnde. I Schlesien och Rhenländerna är mycket oroligt. I Breslau stördes den 17 lugnet af en rå pöbelhop i afsigt att röfva och plundra. Borgargardet, man ammunition, kunde blott göra ett svagt motstånd. Nilitär måste regvireras, hvarefter lnanet blef återställdt. Liknande uppträden hafva egt row i Aachen och andra orter i Rhenländerna. Mains var den 15 April scenen för ett militäriskt tumult. be der belimtige preussiske reservister, som icke känna nagon lust att våga lif och blod i kronans tjenst, skockade sig ulansör guvernementshuset och fordrade med hög röst sitt afsked. Några officerare, som försökte att återkalla dem till deras pligt, blefvo uthvisslade eller på annat sätt förhånade. Åfven utanför en kasern hade en dylik scen egt rnim. Följande afton väntades en repetition af detta uppträde. Usterrikarne bestorma sin kejsare med petitioner om ministrarne Fiquelmonts och Taafes afdankning; den förre har gått i Metternichs skola, och lärjungen misstänkes hafva allt för starkt insupit sin mästares idöer för att kunna passa till minister i en konstitutionell stat. — —— — Reklamation. Uti en korrespondensartikel ifrån Götheborg, införd uti den i hufvudstaden utkommande tidningen DPacliot lonsngo för d 12-da lm mindre måhnhet fordra helgd för medborgares goda namn och rykte, att det å de angripnes sida skulle vara en oursäktlig svaghet, alt ej åt de kränkta lagarna kräfra upprättelse för förvrytelsen. Men oberoende häraf, och sedan ej mindre vår med-delegare, hr L. Bergman, offentligen protesteradt mot den skändliga digten. utan jemväl hr (i. F. llennig, i dess egenskap af de fleste spinneri-egarnes gemensamma ombud, uppträdt till försvar för sina handlingar, anse undertecknade, som vid samma tid, i enskildta angelägenheter, besökte hufvudstaden. ej olämpligt att lika oskentligen framlägga fullständig upplysning om den åtgärd, hvilken, ej blott loslig, utan i imdertecknades ställning, rent af en pligt emot dem sjelfra och det allnänna, blifvit utaf brefskrifvaren i Dagl. Ålleh. så försåtligt begagnad såsom erundval, för att derpå uppstapla sina nedriga och brottsliga smiidelser. Det är bekant, att redan för mer än ett år sedan, emot fäderneslandets industriella interessen, en formlig agitat:on organiserades under namn af Körening för den fria handel, hvars syfte med särdeles lislighet omfattades utaf minuthandelsinteresset. om de industriella interessena då organiserat en förening till försvar för den nationella näringsfliten, så borde man lika litet här kunnat anmärka något deremot, som i andra länder, hvarest dylika föreningar i den förra syftningen, alltid framkallat associationer uti den sednare; och hade man ändtligen uti det invecklade ämnet, öfver hvilket så mycket ordas i allmänna satser. men hvarom uti specialiteterne så litet verklig upplysning råder. sökt verka på allmänna meningen, medelst framlagda facta och sifferutredningar, så hade slikt långt ifrån att förtjena klander tvertom varit en stor fördel för det allmänna. emedan man derigenom kunnat hoppas, att tänkesätten skulle hafva blifvit stadgade i den omätligt vigtliga frågan, och en fred slutligen tillvägabringas mellan de motsatta interessena. genom en varaktig och beståndande tull-lagstifining. Men fastän större delen af den periodiska pressen ihärdigt agiterade opinionen, till srihandels-interessenas förmån, och Föreningen med detta namn äfven slutligen till Regeringen ingaf ett sormligt projekt till Tulltaxa, hvari införselsafgifterne voro så nedsatta. att antagandet deraf skulle gjort det fortfarande beståndet af flera grenar af den inhemska näringssliien omöjligt, så rörde sig dock icke de industriella interessena, och än mindre föreställde de sig behofvet af att organisera sig till sjelslörsvar. Kort efter frihandels-föreningens stiftelse hade Regeringen uppdragit åt en konmittee att utarbeta en ny tulltaxa, och troligen väntade de flesta industri-idkare, likasom spinneri-egarne, att alla förhållanden skulle blifva utaf beredningen så moget och fullständigt utredda, och alla billiga anspråk och interessen så rältvist afvägde och jemkade, att några åtgärder från deras egen sida. till den nationella näringsflitens upprätthållande, skulle vara öfverslödiga. Rikets Ständer sammanträdde; den tulltaxa, som Regeringen låtit utarbeta, öfverlemnades till Ständerna, och uti denna föreslogs, att tullen å bomullsgarn å alla N:o under 26, hvilken för sex år sedan nedsattes med 25 0, eller ifrån 8 sk. till 6 sk. pr uv. ytterligare skulle minskas med 16 23 vjg eller ifrån 6 sk. till 5 sk. pr e, samt tullen å högre N:ror utan förändring bibehållas. Men långt ifrån att vara nöjde med denna nedsättning, rustade sig minuthandels-interessets och frihandels-föreningens representanter vid riksdagen, och de organer inom pressen, som omfattat deras sak, att nedtrycka tullafgiften längt mera, eller ända tll hälften af den, utaf Regeringen föreslagne tullsatsen, d. v. s. till 2 sk. 6 r. pr e, och för att tillkonstla ett sken, som skulle bomullsspinnerierne ändock med en så låg tull kunna vara belatna och bestå, framlades för representationen de mest origtiga uppgifter och förvillande sifferberäkningar. Nid underrättelsen härom, insägo Götheborgs spinneri-egare, ehuru för sent, den fara, som hotade icke blott deras egen välfärd, utan afven beständandet af en för fäderneslandet vigtig industrigren: — en fara så mycket mera 1 N 2 .ii